Den något märkliga drömmen

Jag är ingen vän av socialpornografi och privatlivsblottning, men jag skall nu kringgå mina principer och berätta om en dröm jag drömde härom veckan. Betänk att vi just säkrat tredjeplatsen och då, precis som nu, stod inför en Silly Season som kan gå precis hur som helst. Betänk också att det kanske har varit lite mycket av arsenalrelaterad vånda i Casa de D&M, den senaste tiden.

Drömmens ram var någon sorts Arsenal Sweden-möte, inhyst i en före detta stationsbyggnad någon stans på den uppländska landsbyggnaden. Den nedlagda stationen innehöll en mängd små rum, vilka några tidigare inrymt någon form av postverksamhet, medan den ganska mysiga vänthallen nu var omgjord till en ganska mysig möteslokal.

I denna möteslokal skulle Arsenal Sweden hålla ett möte. Kanske ett årsmöte, men kanske mer troligt bara någon form av säsongsavrundande get-together för att knyta ihop alla lösa trådar som säsonger lika den just avslutade, renderar i. Det var ungefär hälften kvinnor, hälften män och de flesta hade med sig dricka och någon form av hämtmat. Det hela började med brobyggande och trevlig samvaro, men blev allt mer stressat, klaustrofobisk och oskönt.

För allt eftersom kvällen led så framgick det att min och herrar forumkändisar Larra och Patrik (vilka är personer som jag aldrig mött i verkligheten)´s respektive mobiltelefoner blivit infekterade av någon form av virus. Detta virus visade sig initialt ha tagit bort all statistik från Arsenal Swedens register (får anta att mitt undermedvetande syftade på laggande hemsida), men ju mer tiden gick desto värre visade sig viruset vara. Det skickade ständigt nya textmeddelande vilka instruerade samtliga närvarande att utföra olika uppdrag, med ett outtalat bombhot liggande över mötet/föreningen/klubben Arsenal (detta var inte riktigt tydliggjort).

Först kändes det sådär mysigt, trevligt och bra.

Vi skulle alla först leta reda på ett antal gamla brev som skulle kunna innehålla vidare instruktioner och ledtrådar, men kanske också överenskomna kontrakt av olika slag. Därefter skulle vi leta reda på en person som skulle ligga gömd i en låda någon stans i ett av de före detta postförvaringsrummen. Detta samtidigt som min, Larras och Patriks respektive mobiltelefoner ändrade form och allt mer såg ut som sådana där grepp som används på klätterväggar.

I de deformerade mobiltelefonerna satt även, om man lyckades pilla bort en liten plastplatta, en minimalistisk lapp med ett larmnummer man kunde ringa om liknande situationer, som den rådande, uppstod. När jag så gjorde så svarade en kvinna att en räddningspatrull var på väg, men att den endast kunde åka till Herrljunga (en liten järnvägsknut i västra Götaland), varför hela föreningen var tvungna att flytta från den uppländska glesbygdens finaste stationsbyggnad, till motsvarande i Herrljunga. Kunde vi inte göra det så skulle den där bomben, som det fortfarande inte talades högt om, med största sannolikhet brisera.

I denna kaotiska oreda dök en kille i blåkläder upp och hävdade att han var expert på att återkalla förlorad statistik på hemsidor. Alla närvarande blev tillfälligt lättade, ända tills vi såg en tröja med XL Holidays skymta fram under blåkläderna, varpå han snabbt identifierades som högst tvivelaktig och med största sannolikhet i maskopi med mobilinfiltrerande fiende.

Och mitt i denna röra irrade jag. Med en deformerad telefon som tämligen sprutade ur sig illavarslande meddelande, med pågående ledtråds- och kontraktsjakt samt med någon, ännu oidentifierad, person gömd någon stans i närheten, endast väntande på att bli funnen. Och som en hjälpande och befriande hand, ringde väckarklockan med det verkliga livet som balsamerande sällskap över den smått svettige fotbollsmissbrukaren.

Analys/konklusion:
Den aktuelle patienten, låt oss kalla honom Herr Arsenalfantasten D&M, visar i och med denna dröm kanske inte något speciellt rörligt intellekt, men däremot ett högst rörigt själsliv. Scenariot är det klassiska, med det initiala välmåendet som i allt snabbare takt övergår till en upplevelse av en stundande apokalyps. Dock går det att finna små tomtebloss av hopp i denna dystopiska sörja, varför tolkningarna kan göras på olika sätt. Här nedan följer några försök till redande och uträtande.

Och vad hade du fått fram för tolkning?

1: Patient D&M bär på en icke tillfredsställd längtan att delta i Arsenal Swedens kommande sommarfest och har ett undermedvetande som stundtals talar högre än habitalt. Behandling: Möjliggöra deltagande på nämnda sommarfest, alternativt till hösten kommande träffar.

2: Patient D&M är, om inte helt knäpp, så i varje fall i snar närhet till galenskapens förmak. Drömmer du en ovan återgiven dröm, så kan du inte ha mycket förnuft och vett kvar, varken i det medvetna eller undermedvetna. Botemedel: Troligtvis vadderat rum och synnerligen långärmat. Med dragkedja i tröjans rygg.

3: Patient D&M behöver fastare stagning till det verkliga livet och har, uppenbart, lidit av överdoserad fotbollskonsumtion den senare tiden. Botemedel: Om tid ännu finnes rekommenderas vitt vin och räkor i familjens sköte. För övrigt rekommenderas handpåläggning av fru D&M och uppmätt säkerhetsavstånd till närmaste fotbollsrelaterat internet på ca 10-12 meter.

4: Patient D&M lider av stor lust att slå ned sina bopålar i glesbyggdsområde, alternativt att bli ett rälsbundet transportmedel. Vilket är ännu ej säkerställt och måste utredas. Botemedel: Hopplöst regnig sommarsemester spenderad i slarvigt isolerad rälsbuss, någon stans i Sveriges inland.

5: Patient D&M ser både sanningen i vitögat och in i framtiden. Ledtrådarna och kontrakten som sökes och funnes är Robin van Persies, Songs och till och med Walcotts snart förlängda/påskrivna kontrakt. Den försvunna personen är nästa nyförvärv, som inte är gömd i en låda, utan i stället en stor internationellt erkänd stjärnspelare. Processen kan, uppenbarligen, vara arbetsam men slutdestinationen blir till stor glädje till alla och en var. Botemedel är ej nödvändigt, endast återställd självbild som följare av riktig storklubb med ständig trofépotential bör återverkas.

Så vad tror du? Vad är din egen tolkning och vad skulle Farbror Freud säga? Finns det hopp om livet? För patienten och för klubben? -Alla förslag emottas med tacksamhet och sändes brevledes till Svante Stins, Stationshuset i Tomteboda. Eller så använder du kommentatorsfältet här nedan. Tack för bifallet.

Bilder: Flickr.com. Den fryntliga stationsbilden av ”Dave Hanmer”

och Freud i modellform av ”Ross Burton”