Medlemmar: 8706 st.
Visa menyn

Headmaster Ritual: Pardon my French

Davidsson och Mannen
ons 19 sep 2012 kl 07:05

Igår påbörjade vi årets gruppspel i The UEFA Champions League och vi gjorde det borta mot franska ligamästarna Montepillier HSC på gamla betongklumpen Stade de la Mosson. Och jag skall villigt erkänna att jag, så här dags förra året, allt annat än räknade med europaspel även i år. Hela förra säsongens CL-gruppspel var som en likvaka över en era som då kändes över och förbi. Att det då var sista gången på lång tid och att man fick försöka njuta mitt i sorgen och acceptera att vindarna virvlat förbi oss.

Som ni vet så fick Wenger ordning på laget, rätt spelade hittade rätt platser i laget och vi lyckades, tillsammans med che£sky och spursens härliga oförmåga till det, faktiskt ta de poäng vi behövde för att behålla vår plats i fotbollens finrum. Därför känns årets CL-spel adderat med spurs uteblivna dito, faktiskt fräschare än på många år.

Inför gårdagens match hade vi, efter två raka 0-0-matcher, fått fart på ligaspelet genom att nolla foolsen borta på Anfield Road och lättvindigt avfärda nykomlingarna Southampton hemma på Emirates. Samtidigt hade Montepillier förlorat tre av fem ligamatcher, bara skrapat ihop fyra poäng och det kändes som om de, igår, var där vi var under samma, period föregående år. De var vi och vi var?

För att undvika föregående säsongs knackiga färd, gjorde jag vad jag kunde för att vända europaspelstrenden till att bli mer ligalik. Av den anledningen lät jag bli den före detta turskjortan, dumpade allt vad extravaganser såsom dipp, gurk- och morotsstavar heter, och körde plain and simple, back to basics. Ett glas Pinot Noir, finsnus och ett gäng varma mackor. Inga konstigheter, bara enkelheter. Som ett enkelt, men genomgående fungerande försvarsspel, som ett vårdat bollinnehav och som enkla avslut i pressade lägen.

Vid avspark hade jag gjort mitt jobb, nu skulle bara Arsenal göra sitt. Och ni såg ju själva hur de jobbade. Fransmännen hade knappt knutit skorna förrän Diaby drog på sig det gula kortet, känslorna hade efter det hade knappt svalnat innan en övertänd Vermaelen knuffade till en lätt fallande Belhanda (tror jag det var), på straffområdeslinjen, vilket med den spanska rättvisans självklarhet blev straffspark och 1-0 till hemmalaget.

Arsenal visade karaktär, återtog initiativet och vände, som ni vet, på matchen genom två snabba mål av Podolski, som faktiskt verkar göra mål ungefär när han vill, och den pånyttfödde Gervinho. I det läget kände jag att, japp, det här blir safe sitting resten av matchen, inga problem bara lösningar. Det är ju så det är, nu för tiden.

Så ursäkta min franska, men herrej-lar vad jobbigt och onödigt spännande det därefter blev. Montepillier tog efter halvtidsvilan över totalt och Arsenal var, i bästa fall, tvåa på i princip varenda boll. Det centrala mittfältslåset Areta-Diaby hamnade i knät på backlinjen och centralt offensiva krafter som Cazorla och Giroud var så gott som avknoppade från resten av laget. Våra yttrar, målskyttarna Gervinho och Podolski, fick överge allt vad anfallsspel hette och nästan bara ägna sig åt defensivt understödjande.

Förvisso vaskade Montepillier bara fram en, kanske två riktigt farliga chanser, men Arsenals spelare fick slita hund, löpa utan boll och vrida sig till oigenkännerlighet för att hålla ställningarna framför Mannone. Samma Mannone som, i 80:e matchminuten, fick göra en direkt matchavgörande räddning efter att utespelarna tappat markering.

Och som man led, allt fritt softande var som bortblåst, naglarna åkte åter ned i tätt-matchande-mode och hela jag kändes som en enda stor human beat-box. Till slut var matchen över, vi hade rett ut stormen och det var en fantastiskt viktig seger. Inför fortsatta CL-gruppspelet och inför kommande söndagsmatch mot skitlaget från Manchester. Jag gör ett försök att återspegla mina upplevelser av spelarnas insatser genom att sätta små betyg här nedan. 1-5, inga konstigheter.

Mannone: 3,5/5. Bra med fötterna och lugn och säker i luftspelet. Grym reflexräddning i den 80:e matchminuten. Hade, trots hemmalagets spelövertag, inte jättemycket att göra, men hanterade det han fick genom att sprida lugn i klassen. Visst föredrar jag Szczesny som förstemålvakt, men Mannone gjorde igår en betryggande insats.

Jenkinson: 3/5. Precis som brukligt så var hans passningsspel på egen planhalva förenat med ren livsfara, samtidigt som hans inläggsspel och offensivt bollhanterande var hur stabilt som helst. Lysande assist till 1-2-målet och jag kunde bara hitta ett enda felpass på offensiv planhalva, på hela matchen. Ser ständigt lidande ut och ser ut att ha konstant blödande magsår. Men löste ändå sitt arbete bra igår.

BFG: 4,5/5. MoTM enligt mig. Räddade ett betänkligt svajande försvarsspel med att vara på rätt plats precis hela tiden. Hans lysande glidtackling i 46:e minuten var ren och skär fotbollspoesi, där han såg ut att vara ungefär fyra-fem meter lång och ungefär 20 centimeter bred. Kändes som ett naturfenomen, som om han spelade i trans och som om han, trots sin till synes otymplighet, var Mr 100 % i försvaret.

Vermaelen: 2/5. Övertänd och fladdrig. Inte alls med i matchen någon gång. Alldeles för het och stötte upp rejält otimat, vilket skapade jätteluckor för Mertesacker, Gibbs och, i andra halvlek även Arteta-Diaby, att täcka upp. Han saknade mycket av den avvägningsförmåga som är så viktig och såg ut att vara tyngd under kaptenens ansvar att föregå med gott kämpaexempel. Nästa match, tack.

Gibbs: 3,5/5. Ännu en bra match av Gibbs, som även igår visade enorma löplungor när han var både det defensiva ankaret som Clichy aldrig blev, men också en ständigt bollaktiv hotbild för motståndarlaget att försöka freda sig emot. Trots att detta var långt ifrån hans bästa match, så känns hans lägstanivå oerhört hög just nu.

Arteta: 3,5/5. Fortsatt elegant i sitt bollspel och en kille som kan konsten att städa med flärd. Tvingade även igår motståndarna att dra på sig en himla massa frisparkar och verkar nästan ha någon form av radar i ryggen, när han håller i bollen och undan motståndarspelare. Inte den mest glamouröse av fotbollsspelare men det nav kring oerhört mycket av vårat spel igår, kretsade kring.

Diaby: 2,5/5. Hade han inte dribblat som siste gubbe i eget straffområde (i 47:e minuten) och nästan gjort detsamma fast just utanför (i 49:e) hade hans betyg varit 3:a. För han var bra, men föll också till föga för gamla synder av bollkluddande och föll, i andra halvlek, för långt ned i banan. Visade dock, dessförinnan, en synnerligen bollvårdande nätthet på små ytor och ett plus även för den karaktäristiska bollvandringen genom en halv spelplan i den 57:e minuten. 

Cazorla: 2,5/5. Hölls under ständig övervakning av minst två hemmaspelare, så fort han fick bollen och kom, kanske därför, inte alls upp i den nivå som vi vant oss vid från den lille spanjoren. Hade, sin ymniga bevakning till trots, ett par riktigt fina smörpass däribland andraassisten till 1-1-målet och ett par drypande smörpass till bland andra Gervinho.

Gervinho: 3/5. Underbar löpning som ledde till 1-2-målet och härligt att se honom söka rätt plats vid rätt tidpunkt. Förutom målet producerade han inte så mycket framåt, men var föredömlig i sitt back-checkande. Oerhört mycket mer delaktig i spelet, med och utan boll, än föregående säsong, tog löpningarna och jobbade kopiöst för laget.

Giroud: 2,5/5. Vann i princip samtliga luftdueller och var lite av en Kenneth Anderson-light igår. Löpte och drog isär motståndarna men får oförtjänt lite ut av sin arbetsinsats. Snyggt assist till Podolskis kvitteringsmål och såg ut att ha mycket i sig, som vi bara väntar på att han skall få ut.

Podolski: 4/5. Var även igår en av våra absolut bästa spelare, endast slagen av sin gänglige landsman. Visade återigen, trots sin storlek, en enormt bra motorik med bollen och var sådär äckligt kylig i sitt avslut vid kvitteringen. Så agerar en målskytt. Till detta var han, precis som kollega Gervinho, ständigt på rätt sida om bollen och måste ha avlagt minst ett maraton när det gäller löpmeter utan boll. Mycket bra.

Bould: 1,5/5. Varför inget byte före 76:e minuten, trots att hela laget gick på knäna av trötthet? Och varför ta ut Giroud? Väntade dessutom med att verkställa de två andra bytena till 89:e minuten och borde stagat upp vårt fallande mittfält på ett bättre sätt. Fast å andra sidan fick han oss att vinna en svår bortamatch i gruppspelets inledningsskede, och det är ju inte direkt kattskit.

Återigen tyckte jag att Ramsey gjorde ett piggt inhopp med hög energinivå och ett lovande fightande. Varken Walcott eller Coquelin hann sätta något avtryck, bortsett från den tunnel som den sistnämnde åkte på just före matchslut. När matchen blåstes av gick jag mest runt och suckade en lång stund. För igår fick vi genomlida en jobbig andrahalvlek på en svår match, från vilken vi ändå gick med tre oerhört viktiga poäng. Men, ursäkta språket, f-n vad långt inne det satt!