Smisk på stjärten, linjalen över fingertopparna och den generade örfilen

I morgon möter ditt och mitt älskade Arsenal en av den moderna fotbollens allra värsta företeelser. Vi står öga mot öga med snubben som alltid sitter längst bak i klassen, väger på stolen och skjuter snorbusar i nacken på de arma stackare som försöker tillgodogöra sig magisterns undervisning. Killen som inte bara slår ut flest framtänder per läsår, som inte bara knör sig först i BAMBA-kön varenda dj-la gång, utan även filuren, som på något underligt och enormt stört sätt, alltid får över skulden på någon annan och, i och med det, alltid vandrar därifrån utan några som helst repressalier.

Den snubben, skolgårdens bullie, fritidsgårdens mardröm och ögontjänandets Mozart, FA-frökens magsår, klassföräldrarnas blindspot och alla plyschklädda skolkuratorers gråa hårstrå, den snubben står på lördag för motståndet. Jag vill understryka att jag är en antivåldets förkämpe, en fredens lilja som bara väntar på att bli plockad av världssamförståndet och en utsträckt hand som klappar takten till den tillmötesgående dialogens förenande pardans.

Men jag skall också erkänna att jag nu skiter i det. Totalt. Jag skiter i att vända andra kinden till, jag skiter i den obligatoriska gruppkramen och jag skiter i förlåtelsens paradigm. För nu skall rottingen fram. Headmaster D&M sparkar in sandalerna i skåpet, hivar upp plyschkaftanen på kroken och letar fram den, nuförtiden tack och lov, dammtäckta metallinjalen. För che£sea fc, skolgårdens plåga, alla OBS-barns galjonsfigur och socialtjänstens allra sämsta samvete, nu är det smisk på stjärten som gäller. För nu dj-lar är det, hur tragiskt det än må framstå, bara smörj som begrips.

För det goda Arsenal fortsätter sitt avbetande av fotbollens allra värsta ondska och på lördag är det kravallknotten från det blåa Londons tur, varför vi skall göra allt som står i vår makt för att det skall bli deras otur. Det gamla hårda, mittcentrerade och tighta che£sea är utbytt mot det unga, rörliga och wannebe-barca-light-lightiga che£sea. Den fräcka ytan är ny men skiten under den är densamma. Du kan ha hur många svarta vänsterbackar som att backa upp dig, men en rasist till lagkapten är alltid en rasist till lagkapten.

“A” as in Abracadabrovich? Bild från Flickr.com: ”Brett Wilde”

Gnällkärring D&M fick på rejält tafsen, efter att i den efter shittymatchen följande Headmaster Ritual klanka ned, inte bara på Aaron Ramsey, utan även Wengers gameplan. Jag förstod vad han var ute efter men jag hävdade då, och vidhåller än idag, att vi borde varit modigare och gjort mer för att behålla det spelmässiga initiativ vi då hade i första halvlek.

Matchen mot che£sea är självklart en annan och vi spelar den dessutom på hemmaplan. Men risken för att samma hängslen-och-livrems-tänk genomsyrar även denna match är stor. Den största risken med detta är inte bara att det går ut över det offensiv och det kreativa, utan att man underskattar det oerhört fungerande försvarsspel vi faktiskt redan har. Samt underminerar det hittills fungerande centrala mittfältet och dess, hittills, oerhört kompetenta aktörer.

Så av dessa, samt några andra, orsaker, vill jag se följande startelva på lördag: Jag vill, i väntan på att vi går över till 4-4-2 (vilket aldrig kommer att ske) se oss spela 4-3-3, och inte den 4-5-1 vi senast fick se.

Mannone
Kung Hjärtesorg – BFG – Vermaelen – Gibbs
Arteta – Diaby – Cazorla
Gervinho – Giroud – Podolski

Back Five: Så länge vår förstemålvakt är skadad håller Mannone (tvätt-?) ställningarna bakom en backlinje som inte bara präglas av två moderna ytterbackar, som dessutom kämpar som små galna djur, utan även ett mittlås som är väldigt komplementärt fungerande. Om kapten Vermaelen fortfarande är influensasänkt, går Koscielny in och är världsbäst.

Mittfältet: Ser här inga frågetecken bara rätta svar, inga problem bara lösningar. Coquelin, Ramsey/AOC och kanske även Frimpong backar upp. Frågor på det?

Anfallet: Här kommer vi till det, låt oss kalla det, spännande området som ligger vidöppet för diskussion: Skall Ramsey åter få chansen som täckande och backlinjestödjande högerytter, eller skall vi utgå ifrån att killar som Gervinho eller AOC kan lösa den uppgiften? Och finns det plats för en Giroud eller en TW14 i anfallslinjen?

Som jag nämnt tidigare så skulle jag enormt gärna se en anfallslinje som består av AOC, Gervinho och Podolski, men då jag dels vill få igång Giroud, men framför allt tycker han passar mot ett försvar som che£skys, så får det bli som i uppställningen ovan. Jag tycker fortfarande att det är ett enormt resursslöseri att låta en spelare som AOC förfrysa på bänken, varför han i min bok skall vara nummer ett av avbytarna, och jag tycker dessutom att Arsjavin är alldeles för bra för att endast användas mot League One-motstånd.

Tips från soffcoachen: Den allsmäktige profeten, alias Soffpotatis D&M, har ju som ni vet svar på alla världens frågor, men på senaste tiden har jag börjat fundera, ja till och med vackla. För i samma stund som jag gläder mig åt att vi plötsligt har ett försvarsspel, så rädds jag för att Wenger förlorat lite av sin tilltro till vårt centrala mittfält och deras förmåga att understödja försvarslinjen. Jag vill på lördag se en offensiv som vågar rulla upp, som vågar utmana och som vågar reta gallfeber på det blå odjuret. Som fortsätter på Goldi Poldis fantastiska hemjobb, men som också kan matcha det i andra planhalvan.

Jag utgår ifrån att herrar Diaby och Arteta kommer att få att göras, samt att Jenkinsons och Gibbs defensiva skills kommer att sättas på prov, men jag ser, med tanke på che£skys påvra insatser den senaste månaden, absolut inte en vinst som omöjlig. För nu är det dags. Inte bara för att visa att vi själva är tillbaka, utan för att sätta den lille snorige skitungen på plats.

COYG. Låt rättvisan, livets vackra och den rena godheten segra.