Medlemmar: 8708 st.
Visa menyn

En god onsdag

Davidsson och Mannen
ons 28 nov 2012 kl 07:47

Som många av er läsare vet så har jag en lite, skall vi säga, ambivalent inställning till Champions Leagues grundspel och de matcher som dessa bjuder oss på under veckornas vardagar. Oavsett vilken status Arsenal som storklubb än må ha, eller inte ha, så bör grundspelet vara lite av en transportsträcka. En uppvärmning, en förfest eller rent av lite Tantsnusk för gemene soffpotatis.

Så för mig är ligan störst. Eftersom det finaste ett fotbollslag kan vara, är att vara ett engelskt fotbollslag, så är det finaste ett fotbollslag kan göra att vinna den engelska ligan. Därför är det en än större lyx för mig, och kanske även dig, att få ligafotboll på en onsdag. Som gnällbältsminister D&M var inne på i måndags, såg helgens möte med Villa allt annat än gott ut. Men om vi vinner i kväll så har vi med tanke på tabellens utseende och dagens match som så kallad sexpoängare, gjort oerhört väl ifrån oss. Vinner vi ikväll bibehåller vi inte bara the gap ned till spursarna och klättrar om Everton, utan börjar så smått även knapra in på The Rafa Boys, vilka tar emot Fulham och West Brom som åker till Swansea.

Våra motståndare Everton får i kväll tillbaka sin storstjärna Fellaini, en Fellaini som de verkligen saknat de matcher han varit avstängd. Han är inte bara, med sina sex mål, deras bäste målskytt, utan även den kring vilken nästan allt deras spel byggs. En sorts mittfältets power-pack som inrymmer både offensiva och defensiva kvalitéer av näst intill världsklass. Vårt primära plan måste vara att neutralisera honom, samt hindra honom från att, tillsammans med Osman och Hitzlsperber, i sin tur gnaga ned vår kreativitet.

Och väl inne på ämnet, så var vårt centrala mittfält inte allt för kreativt senast mot Villa. Cazorla såg rätt matt ut medan Arteta gjorde sitt vanliga jobb i det tysta men fick aldrig det utrymme för att, likt i matchen mot Montpellier, glida fram och nyttja sin speldirigerande sida. I kväll får dessa två förhoppningsvis sällskap av Wilshere som inte bara kan addera kraft och spelgenialitet utan även fungera som den tempokatalysator som uppenbart saknades i lördags.

Sedan i lördags har även ämnet trupprotation varit på tapeten. Personligen tycker jag lite synd om 19-årige Oxlade-Chamberlain, dels för att han inte rosade markanden, men också för att han, trots sin ringa ålder och nyliga skadeåterkomst, fått ta ganska mycket skit från oss fans. AOC gjorde väl inte sin bästa match i lördags, men med det bestånd av offensiva spelare vi har i truppen, var han en av de få yttrar vi hade tillgängliga.

David Firth Photo-Graphics

Hit måste jag åka snart. Bild från Flickr.com: ”David Firth Photo-Graphics”

Jag önskar att Wenger lever som han lär och vågar tänka utanför boxen även när det gäller rotation. Och kan han ge 19-årige AOC stort ansvar, precis som han ger 21-årige Ramsey regelbunden speltid, borde han kunna ge en kille som Thomas Eisfeld chansen. Eisfeld som gjorde debut genom inhoppet mot Reading, var då oerhört bra, förde, till skillnad från många sidledspassare, bollen framåt och en av de bidragande orsakerna till att vi vände och vann den matchen. Hans spel i reservlaget har även det skapat rubriker laddade med superlativ. Kan hans kreativitet få plats på bänken för att sättas in när andras ben och skallar är trötta?

Jag hoppas vi har möjlighet att ställa upp med följande startelva:

Szczesny
Sagna – BFG – Koscielny – Gibbs
Arteta – Wilshere – Cazorla
Walcott – Giroud – Podolski

Back Five: Inget att över huvud taget prata om. Mittbacksparet är det bästa vi har och endast det faktum att Vermaelen är utsedd till lagkapten kan bryta det samarbetet. Är Gibbs hel? Jag hoppas det.

Mittfältet: Så länge Wenger håller Arsjavin borta från banans centrala delar, så är det så här vi kan formera mittfältet. Ett alternativ, som förvisso inte kommer att hända men som ändå lockar mig, är att flytta upp Cazorla till en av ytterplatserna, eller helt enkelt starta honom på bänken, för att i stället stoppa in nämnde Eisfeld bredvid Wilshere/framför Arteta. Ett annat är att flytta fram Arteta och låta Coquelin agera DM. Både Cazorla och Arteta hade behövt vilas, men då truppen är utformad som den i rådande läge är, så skulle det vara oerhört vanskligt.

Anfallet: Är Walcott hel, så får han, kontraktssituationen till trots, starta. Är han det inte så bör AOC få chansen om inte Wenger tänker som jag och flyttar upp Cazorla i en så kallad Rosickyroll. Jag menar, kan Wenger köra Ramsey som ytter så borde väl Cazorla kunna adapteras dit. Gervinho är väl troligtvis ännu bara redo för ett inhopp.

Tanke för dagen: Det kan framstå som populistiskt, men i det läge vi är nu skall vi inte ge fler chanser till spelare som uppenbarligen inte är där just nu, utan i stället våga chansa med spelare som ännu inte dragits ned i possessionsträsket, stillaståendet och temponeddragandet. Spelare som slår bollen framför den löpande medspelaren och inte på eller bakom, vilket vi tvingats vänja oss vid i dagens Arsenal. Eisfeld kan vara en, Gnabry en annan som ännu är oförstörd. Dessa eller någon av dem, skulle kunna gå in och avlasta där överansträngningslampan så smått börjar blinka och dessutom återinföra kollen på i vilken riktning bollen, huvudsakligen, skall slås för att till slut hamna i motståndarmålet. Vart ligger motståndarmålet? I riktning mot Szczesny, i riktning mot Wenger? Nja, kanske inte riktigt, va.

Wenger hävdar alltid att vi inte köper utan skapar stjärnor, att vi inte köper stora namn eftersom de förstör de ungas utveckling. Man kan ju i så fall undra vad dåliga spelare, och deras speltid, har för effekt.

COYG!