Medlemmar: 6340 st.
Visa menyn

Headmaster Ritual: Whattaff!?

Davidsson och Mannen
ons 12 dec 2012 kl 08:45

Igår åkte vi till Valley Parade för att i ligakuppens kvartsfinal möta Bradford City, på fjärdeplats i League Two. För några år sedan såg jag Bradford förlora mot Southend på Roots Hall, vilket var en oerhört välspenderad fredagskväll, men något spel att tala om var det inte frågan om.

Så när stora Arsenal åker upp till Bradford för att möta laget som ligger ungefär 1000 tabellplatser lägre i det engelska ligasystemet, så tänker man att det liksom bara kan gå på ett sätt. Först hade jag tänkt hoppa över matchen och göra en såkallad social investering i min fru och vår stundtals tilltufsade relation, men efter att ha slagits av tanken att det skulle kunna vara kul att se Arsenals framtid få möta seniorfotboll, valde jag ändå att placera frugan i TV-soffan och mig själv i lillarummets mindre soffa, med fulstream på datorn.

När startelvan kom insåg jag direkt att det här bara kunde gå på ett sätt. Åt h-vette. Wenger hade motståndet till ära stärkt upp defensiven genom att låta Ramsey spela högerytter (City som City, typ) och Gervinho som stiker i en annars tämligen ordinarie elva, där endast Arteta fick vila för Coquelin. Borta var Eisfelt, Olsson och Meade. Borta var den där underbara känslan av ljusnande framtid och i stället hade det obekväma vittnandet om desperation och en klubb i fritt fall, allt mer påträngande.

Och inte blev det bättre när matchen trillade igång. Arsenal spelade som om vi mötte barca och höll skitnödigt bollen i sidled, kom över huvud taget inte i närheten av Bradfords mål och fortsatte den inslagna vägen att vara helt bedrövliga vid fasta situationer. Wengers förkärlek för zonförsvar firade ännu en triumf när Vermaelen lät sig bli tunnlad av Messi, förlåt random League Two-grovarbetare, och gav bort en frispark, vilken gav Bradford, lika logiskt som rättvist, 1-0. 

Arsenals representationslag fortsatte att bli totalt avklädda av en samling hantverkare som gjorde precis allt som vi inte förmådde oss till. De kämpade, de stred och de spelade bollen framåt. Matchens dittills bästa spelare Coquelin byttes, fullt logiskt i den wengerska världen, ut för Chamakh (minns ni honom?). Ramsey fick spela centralt och Gervinho släpades äntligen ut från centrum till den kant han gör minst skada på. Detta hjälpte föga men efter att Ramsey äntligen blivit utbytt och Rosicky kommit in, sattes ändå en viss fart.

Som en blixt från klar himmel byttes Podolski ut varefter AOC fick komma in och delta i den slutforcering som nästan kom till. Lagkapten Vermaelen lyckades till slut få en panna på bollen, Arsenal hade kvitterat och jag kunde småskrattande dra en lättnadens suck. För nu skulle det ju vara över, nu skulle de tvärrandiga inte orka kämpa längre och nu skull äntligen vår skyhöga kompetens i förhållande till deras mer basala division fyraklass, visa sig.

Icke sa däremot Nicke. Klockan tickade mot full tid och en förlängning tog vi där vi, i och för sig, framstod som något mindre kastrerade, men ändå inte fick något som helst gjort. Och som om tragedins dramaturgi inte kunde bli mer finlemmad gick matchen till straffar där landslagsmän Cazorla, Chamakh (kommer Marockos förbundskapten ihåg honom?) och Vermaelen visade nuarsenalska takter och missade, varefter vi hade förlorat det lilla halmstrå till pokalchans vi fortfarande hade haft kvar.

Wengers storsatsning, att spela de spelare han annars brukar säga vara övermatchade och trötta, gick precis lika skepprätt åt h-vette som precis alla och envar hade kunnat förutse. Den kastrerade desperationen fick ännu ett ansikte och idag är klubben, vad vi än önskar och hoppas, i djup skit. Mina betyg är som följer:

Szczesny: 2/5. Var, patetiskt nog, den spelare som höll oss kvar i matchen under första halvlek. Tog det han skulle, bortsett från att han sålde sig lite väl billigt på målet. Borde varit lika arbetslös i första som han var i andra.

Sagna: 1/5. Missade totalt markeringen vid Bradfords mål och var synnerligen svag matchen igenom. Blev förvisso övergiven av en Ramsey som säkert hade annat viktigare att tänka på än försvarsarbete, vilket ändå inte kan ursäkta Sagnas svaga insats igår.

BFG: 2/5. En av få som kom ifrån matchen med viss ära i behåll. Spelade enkelt och tog de, bortsett från lille Wells, ganska resliga motståndarna, med deras egna medel.

Vermaelen: 1/5. Jag skiter i att han gjorde mål. För en försvarares huvuduppgift är inte att göra mål utan att försvara och utifrån det måste en försvarare bedömas. Och Vermaelen försvarade inte igår. En av de som missade touchen till 1-0-målet och var, även bortsett från det, tämligen usel igår. Och hans andra syssla, lagkaptenskapet, levde han inte heller den upp till. Borde ha lett sina styrkor, men var bortsett från kvitteringen, hur blek som helst i sitt ledarskap.

Gibbs: 2/5. Var en av få Arsenalspelare som hittade skottknappen igår. Var mer winger än försvarare, men stod upp även i defensiven.

Coquelin: 2,5/5. Var förvisso även han en av de som missade touchen vid 1-0-målet, men var bortsett från det oerhört bra igår. Säker med bollen, lurig och initiativrik. Dribblade, avancerade med bollen och vågade testa skott. Nu var förvisso motståndet tämligen påvert, men om han fortsätter på inslagen väg kan vi utan vidare vila Arteta fler gånger. Byttes ut på tok för tidigt och onödigt.

Cazorla: 1,5/5. Vaknade så smått till liv under ordinarie tids forcering, men var ändå alldeles för osynlig. Cazorla skall ju vara en kreatör och ett drivlok, men lyckades inte alls igår.

Wilshere: 3/5. Lite otymplig i början, men närmast magisk därefter. Klart bästa spelare och underbar i sitt avancerande med boll. Hittade ytor som ingen annan, slog passningar som ingen såg möjlighet till och slutade, framför allt, aldrig att kämpa. Ett hjärta som bultade för klubben. Värmande i gårdagskylan.

Podolski: 1,5/5. Ja, vad skall man säga? Iskall. Verkade ändå ha en instinkt att söka sig mot mål, men eftersom anfallsspelet aldrig startade kom han heller aldrig igång. Jag såg honom, vid ett flertal tillfällen, stå helt ren ute på vänsterkanten och vinka till medspelarna om att han ville ha bollen. Fick han den? Nope.

Gervinho: -/5. Förvisso mer Wengers fel, för att spela en dokumenterat målsumpande snubbe som striker kan ju bara gå så illa som det gjorde. Helt okej när han får starta vid långlinjen och slingra sig fram för att sedan slå bollen snett bakåt, men jag såg honom bara lyckas med detta en gång. Och det mesta jag såg var grava missar och alibitouchar.

Ramsey: 0,5/5. Med Ramsey vet man vad man får och gårdagen var, vad än hans förespråkare hävdar, inget som helst undantag. Lämnade Sagna genant ensam i försvaret där han bara vid någon enstaka gång gav understöd. Slog för lösa eller för oriktade passningar och stannade, bortsett från ett fåtal tillfällen, alltid upp så fort han fick bollen Jäsp sade jag och önskade mig en eraserknapp i kvällspresent. Men det fick man ju såklart inte av Wenger. 

Chamakh: 0,5/5. Visade med sitt inhopp med all tydlighet varför han ligger långt ned i klubbens frysbox. Skulle säkert kunna tina upp om han fick mer speltid, men med insatser som gårdagens är nog den chansen tämligen ringa.

AOC: 1/5. Kom in och försökte sätta igång en avsomnad högerkant. Försökte och försökte, men lyckades inte. Slog bort inlägg efter inlägg och var inte alls vän med bollen. Ett plus dock för straffen.

Rosicky: 2/5. Fick till slut chansen att hoppa in och höjde genast lagets tempo. Rörlig med och utan boll och lyckades skaka liv i ett insomnat mittfält. Skulle självklart ha fått slå en straff, kardinalfel att han bestals denna chans.

Wenger: -/5. Ja du Professorn. Du spelade ett synnerligen högt spel när du satsade, i princip, allt i spelarväg du hade på hand. Och vilken brakförlust. För ditt lag och för dig. Ett monomental praktfiasko och en coachning som kan fungera som avskräckande exempel på vilken tränarutbildning som helst. Att sätta truppens störste målsumpare som striker och truppens mest sidledssege spelare som winger. Att byta ut matchens bästa spelare först av alla och sedan en av de få som faktiskt har gjort mål, redan i 65:e någonting minuten, är inget annat än generande från topp till tå.

Wenger hade chansen, inte bara att vila de spelare vars låga prestationsnivå han ständigt ursäktar med trötthet, utan också att visa att klubben under dessa överjästa slöhögar har spelare som vill någonting och som vet i vilken ände av planen motståndarmålet är beläget. Men han tog inte den chansen, inte den heller. Det kändes igår, som det också gjort ett antal gånger senaste tiden, som om han spelar spelare eller sätter dem på positioner, inte för att laget skall vinna och vara bäst, utan för att de skall bevisa att han själv hade rätt. Gårdagens coachning var bedrövlig, pinsam och smått generande att se.

Så då är vi ute ur ännu en tävling och frågan är vad klubbens styrande skall skylla på denna gång. Ojämn plan? För kallt? För utvilade och ickematchade spelare? För kämpande motståndare? Motståndare som försökte för mycket, spelade ett för rakt spel och hade den högst osköna förmågan att spela efter resurser? Ja, säg det.