Trendbrottens höst

Det slog mig att Arsenal under den här i mångt och mycket misslyckade hösten har förlorat mot lag som vi traditionellt sett har lätt mot.

Fulham är ju ett lag vi normalt sett tar sex poäng mot på en säsong, och Manchester City hade vi bara förlorat en match mot sedan de gick upp i Premier League senaste gången. Även Aston Villa brukar Arsenal ha relativt lätt för, även om vi ännu inte har besegrat laget på Emirates.

Även mot nykomlingar brukar Arsenal vara stabila och sällan tappa poäng. Nu har vi redan förlorat mot Hull och Stoke, och premiärsegern mot West Brom var dessutom inte övertygande alls.

Samtidigt har vi besegrat både Bolton och Blackburn på bortaplan, och ser man till hur det har sett ut på Reebook och Ewood Park under 2000-talet är det något av en bragd. Vi besegrade också Manchetser United, ett lag som vi bara hade vunnit mot två gånger av de tolv senaste i ligan före matchen på Emirates för tre veckor sedan.

Detta talar för att vi får se ett nytt trendbrott på Stamford Bridge i morgon. Sedan Wayne Bridge (av alla jävla människor) gjorde 1-2 på Highbury i den andra kvartsfinalen av CL 2003-04 har Arsenal bara vunnit en match mot Chelsea: I fjol på Emiraten sedan Gallas gjort matchens enda mål.

Jag kan erkänna att jag fortfarande är småbitter över den CL-torsken. Om Arsenal hade slagit ut Chelsea tror jag vägen mot finalseger hade varit öppen då lagen som var kvar i turneringen - Porto, Deportivo La Coruna och Monaco - var klart överkomliga. Tänk om...