Foto: Bildbyrån
Ljungberg är stekhet just nu.
"Freddie" är Arsenal
Fredrik Ljungberg. Vår "Freddie". Sven-Göran Eriksson satt på helgedomen och såg vår svenske, glödande stjärna i sitt livs form och sänka Juventus i Champions League i en sprakande fest och underhållning, som får mig att sakta börja fundera ut resplanerna till finalen i Glasgow i vår.
"Svennis" måste fundera på VM-premiären i juni.
Med "Freddie" i den här formen har Sverige ett suveränt vapen - om Lars-Tommy ger honom en plats på kanten med fri roll. Jag vet. Sverige har inte de världsspelare i Vieira och Parlour (han slet duktigt mot Juventus) som vi har , men på mitten i blågult har inte "Freddie" gjort särskilt mycket väsen av sig.
Jag ser med spänning fram mot VM. Gruppen kunde inte blivit mycket bättre med nationer i Argentina, Nigeria och England. Det ska bli sköna fester och matcher framför TV-rutan. Ska vi åka i gruppspel så åker vi med stil?
Från den 53:e minuten, när jag reste mig och lämnade Highbury i ren förtvivlan mot Charlton har våra röda hjältar blivit bättre och bättre och bättre. Vi kunde sucka över 1-1 mot en granne i norra London och vara bedrövade över 0-2 mot Deportivo La Coruna, men de senaste veckorna har varit en glädjeresa av sällan skådat slag.
"Give it to Barthez" är ljuv musik i mina öron. Det var en söndag på North Bank, som går till historien i känsla och passion. De sista tio minuterna, när vår Henry förnedrade ett blekt Manchester U och pajasen till landsman, var magiska.
"Freddie" visade vägen med sitt elegant mål till 1-1. Mästarna är mer sårbart i försvaret än alla hål i en ny Greveost och vinner ingen titel i England i den här säsongen. Det blir en kamp mellan Liverpool, Arsenal och Leeds. Det är absolut ingen vågad gissning.
Vår svenske nummer 8 är en spelare i absolut världsklass i dessa dagar och hans popularitet på Highbury växer för varje besök.
Champions League tar, tyvärr med tanke på vår form, uppehåll över vintern. Med tanke på den blixtrande, effektiva fotboll vi visar upp med Henry, Pires, Vieira, Bergkamp (undrar just om Juventus försvar hittat ut från arenan än?) och en allt mer offensiv Cole blir det en titel i vår. Jag vinner helst ligan (utan tvekan), men åker gärna till Glasgow och finalen i vår.
Till sist. Mr Wenger har börjat bygget med ett nytt försvar. Det är möjligt vi ser det bästa av det bästa de närmaste åren i form av Lauren, Campbell, Upson och Cole. Den fyrbackslinken kan bli lika står som Dixon, Adams, Keown/Bould Winterburn en gång var.
Det är bara målvakten som oroar en smula, men med tiden blir Richard Wright vår och Englands nummer ett. Jag vill gärna tro det. Stuart Taylor är vår framtid.
Gunners Rules