Medlemmar: 6125 st.
Visa menyn

Arsenal är inte allt här i livet

fre 22 mar 2002 kl 23:51

Söndagen den 17:e mars är en dag som kommer att finnas i mitt hjärta för alltid.

Farsan väcker upp mig bryskt och säger åt mig att läsa text-tv, ja vadå vad har hänt? Läs själv svarar han. Får igång burken ser inte direkt vad som ska intressera mig men blir snart varse "väktare mördad", knappar in sidan 106 och går igenom texten och inser ganska snart att det är min arbetskamrat som det handlar om.
Ringer Lelle och får det bekräftat, en av avdelningens solstrålar har fått sätta livet till för en människa som inte värdesätter ett liv på samma sätt som oss andra.

Helt plötsligt har Arsenal för första gången blivit någonting man inte bryr sig om det känns kort och gott som det kvittar vad som händer, det planerade besöket hos en kompis kommer av sig när kollegor och vänner ringer och vill ha stöd eller vill ge stöd det gör ont i själen och det blir inte bättre när man får sanningen.

Jag har alltid levt mitt liv efter Arsenal, men det tänker jag inte fortsätta med. I alla fall inte lika passionerat, jag ska värdesätta mina vänner bättre än vad jag har gjort tidigare man saknar en människa så mycket mer när man inte har hunnit med att säga hur fin och trevlig han/hon är, nu finns det bara ett minnesmärke att tala till.

21 är ingen ålder i livet, det är bara starten på livet och det var precis vad denna så glada människa skulle börja leva men en för henne nära vän bestämde att det inte skulle få ske han helt enkelt sköt bort henne från oss alla utan förvarning, utan att ge oss en chans att säga hur mycket hon betydde för oss, vad hennes alltid glada humör gjorde för oss när man hade en dålig dag.

Att Arsenal var bra och gjorde en fin match, fin balja av Pires, han måste vara ligans bästa mittfältare eller han är väl ligans bästa spelare helt enkelt, har sett matchen i efterhand på video tillsammans med Lelle, krismöte väntar på jobbet i eftermiddag hinner utan problem hem till matchen ikväll, men det känns ändå inte som det jag prioterar högst just nu.

Jobbets Aston Villa-supporter fällde troligtvis den sämsta kommentaren i Söndags "he he nu är du väl nöjd Lelle 1-2". Svaret blev inte helt oväntat, fan tror du jag bryr mig, han insåg snart sin för tillfället dåligt valda kommentar, ska vara en Villasupporter som fäller något dylikt i en situation som denna.

Saker och ting går väl vidare efter begravningen men det kommer ändå inte att vara sig likt, det kommer alltid vara en dag som finns där i almanackan varje år som en påminnelse om att jag har en begravningsplats att besöka och i den graven ligger en människa som lämnade världen alldeles för tidigt.

Du finns i mitt hjärta för alltid!