Medlemmar: 6531 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Henry öser in mål för Arsenal.

We’ve got the new Ian Wright

mån 13 jan 2003 kl 13:12

Jag är övertygad om att Thierry Henry kommer att slå Ian Wrights målrekord, för gör man 100 mål på tre och en halv säsong så är det banne mig Wright-klass.

Efter en mycket noggrann vetenskaplig undersökning har jag kommit fram till att Henry kommer att slå rekordet i februari 2006, troligtvis den andra helgen den månaden. Detta naturligtvis under förutsättningen att Henry skriver på en förlängning av sitt kontrakt.
Thierry Henry är inte känd för att göra de där Dennis Bergkamp-målen, utan han är känd för att göra de så viktiga "enkla" målen, och han är oftast innanför straffområdet då han sätter bollen. Han har visserligen gjort en handfull fantastiska mål, så visst har han den förmågan också, men det är tack vare hans måltjuvsegenskaper som han så snabbt har nått 100 mål för Gunners.

Men det tog ett tag innan Titi kom igång i Arsenal. Han spelade nio matcher under hösten 1999 innan han ens hade gjort ett mål för klubben och till en början användes han mest som inhoppande yttermittfältare. Undan för undan fick han dock chansen och efter nyår lossnade det rejält. Målen började rassla in både i ligan och i Uefacupen, och Arsenal kunde tacka Henry en hel del för att vi tog oss så långt som till finalen i Köpenhamn. Säsongen 1999-00 var den då Arsenal fick dille på att förlora cuper på straffar. Först fick vi lämna ligacupen efter en förlust mot Middlesbrough och sedan blev sorti i FA-cupsomspelet mot Leicester. I båda matcherna föll vi på straffar.

Henry var visserligen en av de bättre Arsenalspelarna i Uefacupfinalen mot Galatasaray, men han och Arsenal misslyckades med det primära i fotboll – att göra mål. Man visste ju redan före straffläggningen vilket lag som skulle vinna...
Henrys 26 mål under sin debutsäsong i Arsenal är om man tänker efter en smärre sensation. Få utlänningar som kommer till Premier League kan visa upp ett sådant facit efter sin första säsong. Hur kommer det då sig att Henry lyckades med detta?

Först och främst så beror det på hans snabbhet. I dagens fotboll, som är så snabb att till och med Martin Keown ser långsam ut, är speed a och o. För att lyckas i toppen måste man ha en spelare som gör 10-11 sekunder på hundra meter, och Arsenal har den spelaren i Henry. Andra exempel på hur viktigt det är med snabba spelare är Man Uniteds Ruud van Nistelrooy och Juventus David Trezeguet.
Sedan har Henry en enastående förmåga att skapa målchanser ur ingenting, och inte bara åt sig själv utan även år sina lagkamrater. Men det ska tilläggas att han inte är någon Pires eller Bergkamp vad det gäller att hitta medspelare i lägen.

Under säsongen 2000-01 utvecklades Henry ytterligare, även om han inte gjorde lika många mål som säsongen innan. När säsongen summerades hade han gjort 22 mål och det är målet hemma mot Manchester United som man kommer att minnas från det året. Med ryggen mot målet fick han bollen några meter utanför straffområdet och på halvvolley lobbsköt han in matchens enda mål. Barthez stod som en staty i målet och kunde inte göra någonting. Det målet var en av faktiskt få riktigt ljusa stunder under den säsongen, i och med att den präglades av de tunga förlusterna i Champions League och FA-cupen. Lägg därtill Stepanovsmatchen på Old Trafford så är det tillräckligt för att ge vilken Gooner som helst mardrömmar i veckor.

Ingen skugga ska dock falla över Thierry, för han gjorde sig ett namn under den här säsongen. Från att vara en jättetalang utvecklades han till en världsstjärna. Han hade visserligen vunnit både VM och EM med sitt Frankrike vid det här laget, men det riktiga erkännandet fick han inte förrän under säsongen efter EM i Belgien och Holland. Det som saknades nu var en titel med Arsenal och det gjorde antagligen Henry till en av de mest motiverade spelarna i Arsenals trupp inför säsongen 2001-02

På hösten –01 rivstartade han genom att ge Arsenal ledningen i den 43:e minuten i bortamatchen mot Middlesbrough som Arsenal till slut vann med 4-0. Att vinna premiären så stort gav naturligtvis Arsenallaget extra stort självförtroende och premiären hade antagligen stor del i den efterföljande succén. Under hösten var Henry den genomgående bästa spelaren i Arsenal och gjorde mål pratiskt taget hela tiden. På våren var han nästan lika bra, men då stals rubrikerna i tur och ordning av Pires, Bergkamp och Ljungberg.

Under dubbelsäsongen formligen sprakade det om Henry och han hade knappt någon svacka på hela säsongen. Till slut gjorde han 32 mål varav 24 i ligan, vilket också gav honom skytteligasegern. Hans vackraste mål i fjol måste ha varit frisparken på Highbury då Arsenal spelade ut Juventus med 3-1, men man vill även minnas mål som de han gjorde efter Barthez tavlor på Highbury och de han gjorde i vändningen hemma mot Aston Villa.

Frankrikes dunderfiasko i VM var ur Arsenalsynpunkt helt perfekt, för man visste redan då Frankrikes lag satt på planet hem att Arsenals bidrag i den franska VM-truppen skulle vara revanschsugna till tusen när den nya säsongen startade. Henry var absolut inget undantag och i premiären mot Birmingham slog han till redan efter nio minuter då han sköt dit en frispark.

Arsenal fortsatte säsongen helt fantastiskt och Henrys reducering mot West Ham på Upton Park var ett drömmål. Ett tag kändes det som att vi skulle gå genom året obesegrade, fast då dök ju en viss Rooney upp...Och det var i samband med matchen mot Rooneys Everton som Henry hamnade i en svacka, en svacka som höll i sig i några veckor. Men trots att han var helt ur form så fortsatte han att göra mål och skapa målchanser och detta är väl ett bevis om något på att Henry är en gigantiskt stor målskytt.

Då Arsenal förnedrade Sp*rs med 3-0 i höstas gjorde Henry ett underbart mål. Han tog bollen på den egna planhalvan och satte fart mot Tottenhams straffområde där han fintade bort hela försvaret innan han satte bollen hur säkert som helst. Det målet hotar på allvar målet mot United i rankingen av Henrys snyggaste mål.

I slutet av november upplevde Henry en av de bästa veckorna i hans fotbollsliv. På onsdagen ledde han Arsenal till seger mot Roma på Olympiastadion då han gjorde ett hattrick, vilket toppades av en läcker otagbar frispark. Tre dagar senare gjorde han två mål då Arsenal slog Aston Villa med 3-1 och hans första mål i den matchen var en lika vacker frispark som den han satte i Rom. Efter den veckan var man beredd att helgonförklara nummer 14.
Så kom då mål nummer etthundra i matchen mot Birmingham och det var ett typiskt Henrymål. Ett anfall som gick genom flera Arsenalspelare avslutades kallt av Thierry och jubileet var ett faktum, och detta endast en vecka efter att Bergkamp gjort sitt hundrade Arsenalmål.

Allting talar för att Henry ska fortsätta göra mål för Arsenal, och man får tänka på att killen bara är 25 år gammal och har säkert sex-sju år kvar i internationell toppklass om han inte råkar ut för någon skada. Stannar han i Arsenal så länge lär han också passera 200-målstrecket innan karriären är över.
För mig så har Thierry tillsammans med Patrick Vieira varit säsongens spelare i Arsenal så här långt. Henry har själv svarat för nästan en tredjedel av Arsenals mål och han har även assisterat till nästan tio stycken. Henry är helt enkelt ovärderlig för Arsenal och jag undrar vem som skulle kunna kliva fram om Henry – gud förbjude – skulle bli skadad eller råka ut för en längre avstängning. Wiltord är inte samma klasspelare som Henry och Kanu är alldeles för ojämn. Bergkamp är en annan spelartyp och Aliadiere är för ung. Jeffers? Tjena.

Henry är just nu oersättlig för Arsenal, och bara han håller sig friskt tror jag att vi får se Patrick Vieira lyfta ligapokalen i maj.
Det tål att upprepas.
100 mål på tre år.
Det finns bara ett ord, och ni vet vilket: Världsklass.