Medlemmar: 6531 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Här är Wengers bästa värvning.

Wengers tio bästa nyförvärv

mån 13 jan 2003 kl 18:21

Ofta klagas det över att Arsene Wenger värvar spelare som Stepanovs, Danilevicius och Malz, men detta betyder ingenting om man jämför med de lyckade värningarna han har gjort. Jag har gjort en ranking över Wengers tio bästa nyförvärv, så håll till godo!

10. Lauren

Få hade hört talas om kameruanen då han värvades från Real Mallorca inför säsongen 2000-2001. Till en början tror jag att Wenger såg honom som mittfältare, men i slutet av sin debutsäsong fick han prova på högerbackspositionen och visade sig då vara ett fullgott alternativ till Lee Dixon.
Till förra årets säsong då Lee var skadad tog han över helt, och han gjorde det bra. Allt som oftast säker i defensiven och det blir ofta farligt då han rusar upp i högerkorridoren. Förra säsongen var han en av de största positiva överraskningarna i Arsenals lag.

9. Sylvain Wiltord

Han blev Arsenals dyraste spelare då Wenger lade upp £13 miljoner för honom efter EM 2000. Det tog ett tag för honom att komma in i det engelska fotbollsklimatet och det hårda spelet, men han gjorde till slut 15 mål under sin debutsäsong och det är mer än godkänt.
Under fjolåret visade han att han inte bara är anfallare utan att han också kan spela yttermittfältare på ett framgångsrikt sätt.
Wiltord är en spelare som alltid ger allt och är en av Wengers favoritspelare och han är alltid med i matcherna, och spelar han inte från start så hoppar han in. Han är visserligen ojämn men han behövs i Arsenals lag med sina uppoffrande löpningar som underlättar för medspelarna.

8. Gilberto Silva

Gilberto kan tacka sin lyckliga stjärna att Brasiliens givne lagkapten Emerson lekte målvakt på en träning för fjolårets VM, och då drog axeln ur led. Detta gjorde att Gilberto fick den defensiva rollen på brassarnas mittfält och det ledde till att Arsene Wenger och en hel fotbollsvärld upptäckte honom ? även om det var svårt att se honom under matcherna!
Wenger, som hade varit ute efter Mark van Bommel, köpte nu Gilberto till det facila priset av £4 miljoner. Arsenalmanagern erkände att han inte hade känt till Gilberto före VM, men blev så imponerad att han slog till direkt.
Gilberto är den som har fyllt lyckan som Emmanuel Petit lämnade då han gick till Barcelona sommaren 2000, och brassen har gjort det bra. Det märks inte så mycket att han är med, men då han är borta ur laget är saknaden stor.

7. Marc Overmars

Overmars kom till Arsenal inför säsongen 1997-98 och till en början såg det ut som om han inte passade in i den fysiska engelska fotbollen, men efter ett tag kom han igång och han hade så mycket spring i benen att han kunde springa benen av vilket hundrameterslöpare som helst, och Premier League-försvarare också för den delen!
Ett av de största ögonblicken under hans debutsäsong var målet på Old Trafford mot Manchester United, då Arsenal på allvar började slåss om ligaguldet. Med ett gäng avgörande mål till och några målpass på det var han en av de viktigaste spelarna då dubben ?98 bärgades. Målet på Wembley i cupfinalen mot Newcastle är en klassiker.
Han var framgångsrik under de två säsonger till han stannade i klubben och då han hade försvunnit till Barcelona kändes det ett tag som att han var oersättligt.

6. Emmanuel Petit

Den hästsvansprydde fransmannen som Wenger tog till klubben sommaren ?97 blev snabbt en publikfavorit på Highbury. Tillsammans med Patrick Vieira bildade han ett ramstarkt innermittfältspar och det var få som kom förbi Arsenals mittfält under dubbelsäsongen. Det var också Petit som bäddade för att Vieira kunde ta för sig mer offensivt då Manu tog stort ansvar i defensiven och alltid täckte upp ytor.
Undertecknad tycker att försäljningen av Petit var ett av Wengers absolut dummaste beslut, i och med att hela mittfältet rasade samman eftersom att Parlour och Grimandi inte klarade av att fylla luckan efter Porno.
Han var på väg tillbaka till Arsenal inför dubbelåret 2001-02, men Wenger vågade inte satsa på honom igen utan Manu gick till Chelsea och som alla vet har han inte gör succé där, men han är samtidigt inte dålig. Men han var långt mycket bättre i Arsenal.

5. Fredrik Ljungberg

Freddie hade länge varit tongivande i allsvenskan och han hade även fått chansen i landslaget. Det gjorde att Wenger hade fått upp ögonen för honom då Sverige mötte England på Råsunda hösten ?98. Ljungberg gjorde en stormatch då Sverige vann med 2-1 och Wenger kunde inte vänta längre utan värvade honom i kamp med bland andra Liverpool.
Debuten är ju en historia i sig, efter bara tre minuter på planen lobbade han bollen iskallt över Schmeichel i Man Uniteds mål och avgjorde toppmötet. Trots drömstarten så tog det ett tag innan Freddie kom igång. Han hade några tunga perioder och det verkade som om han bara kunde göra mål mot United.
Våren ?01 hände det något, och han började toffla in mål. Säsongen toppades med ett mål i den förlorade FA-cupfinalen. Men det var under den följande säsongen som det verkligen lossnade för svensken. Under ligans avslutande omgångar öste han in mål och avslutade med det klassiska 2-0-målet mot Chelsea på Millennium Stadium. Han var onekligen den avgörande spelaren i jakten på dubbeln.

4. Sol Campbell

Om värvningen av Sol från Sp*rs inte är Wengers bästa så är det i alla fall den fräckaste. Wenger visade obarmhärtigt klart vilken som klubb som är störst i London med den transfern, och att Campbell till Tottsens förtret gick gratis gjorde den ju inte sämre.
Sol blev skillnaden, jämfört med säsongerna då Arsenal alltid slutade tvåa, då Gunners plockade hem dubbeln i fjol. Han visade efter en lite trög inledning att han var den givne arvtagaren till Tony Adams som Arsenals backgeneral. Även om han troligtvis aldrig kommer nå upp till Adams kultstatus bland Arsenalfansen så kommer han ändå betraktas som en stor Arsenalspelare.
Sol har utvecklats i Arsenal och detta beror nog mycket på att han har fått spela ihop med Martin Keown och även i viss mån Adams. Bättre lärare än dessa två herrar kan man knappast ha om man vill bli en framgångsrik mittback.

3. Robert Pires

Pires kom liksom Wiltord till Arsenal efter EM 2000 där han hade legat bakom Trezeguets avgörande Golden Goal i finalen och man hade ganska stora förhoppningar på honom. Därför blev man besviken då Bob efter sin första match i ligan mot Sunderland sa att han ville bort från England för att spelet var så brutalt och liknade "ett gatuslagsmål".
Han visade inte så mycket under sitt första halvår, men på våren 2001 kom han igång och då Arsenal slog ut Sp*rs i semifinalen av FA-cupen var han bäst på planen. Men den form han var i då var bara en försmak om vad som skulle komma.
Under fjolårets säsong dominerade han ligan fram tills det att han så olyckligt skadade sig mot Newcastle på Highbury. Lobben mot Villa borta får man gåshud bara av att tänka på.
Man undrar om Wenger verkligen visste att Pires var en sådan klasspelare då han värvade honom. Men Le Boss brukar ju ha öga för talanger.

2. Thierry Henry

Wengers näst bästa nyförvärv i Arsenal hade problem med att acklimatisera sig till det engelska spelet. Under hösten syntes han inte alls mycket och det dröjde nio matcher innan han ens fanns med i målprotokollet. Men på våren 2000, i synnerhet i Uefacupen, lossnade det ordentligt för Thierry. Han öste formligen in mål och få, om ens någon, kunde stoppa honom. Tyvärr så fick han inte kröna sin säsong med Uefatiteln, men det är en annan historia.
Under den följande säsongen etablerade han sig i laget och det man särskilt minns är målet på Highbury mot Man United då han duttade upp bollen och med ryggen mot målet lobbsköt 1-0 över Barthez.
Fjolårets dubbelsäsong var Henrys bästa och han vann även skytteligan i Premier League, och under den nuvarande säsongen har segertåget rullat vidare och han har gjort ett par praktfulla mål, som frisparkarna mot Roma och Aston Villa samt dyngskottet som gav Arsenals reducering på Upton Park i höstas.
Henry är tillsammans med Vieira Arsenals viktigaste spelare och han kan med sin snabbhet knyta upp även det mest svårbemästrade försvar.

1. Patrick Vieira

Vi kan alla historien om hur Wenger tog hit Milans bänknötare Vieira och gjorde honom till världens bästa mittfältare och dessutom till lagkapten i en av världens största klubbar.
Det är lätt att se att Arsenal inte klarar sig några längre perioder utan Paddy i laget, hans kärlek till klubben, hans styrka och hans distinkta spelstil är ovärderlig för klubben. Vieira är en av få spelare i världen som skulle kunna gå in i vilket lag som helst, i vilken liga som helst och ändå dominera.
Vieira har ända sedan han kom till Arsenal varit given i förstaelvan och det var bara logiskt att han fick ta över kaptensbindeln efter Adams. Han har kanske inte Adams ledaregenskaper, men han är ändå den ultimata lagkaptenen då han alltid (förutom på vissa disciplinära plan, ibland?) föregår med perfekt exempel vad det gäller karaktär och jävlarannama.
Det största med Vieira är den respekt han ständigt möts av från motspelarna. Då Vieira är på väg in i en duell ryggar ofta motståndaren tillbaka och avstår hellre från duellen än att satsa.
De flesta är nog eniga om att Vieira har en given plats i tidernas Arsenalelva. Har man varit nyckelspelare i ett lag som har vunnit dubbeln två gånger på fyra år förtjänar man det.

Bubblare:

Jermaine Pennant
Kolo Toure
Kanu
Jeremie Aliadiere
Nicolas Anelka
Alex Manninger
Silvinho
Matthew Upson