Gösta - årets värvning?

Gösta kunde med hjälp av cykel, bil och tåg se till att tillsammans med kamrater avverka i snitt ett tiotal seriematcher i veckan när det var som intensivast under 40, 50 och 60-talet. Han är ett vandrande fotbollslexikon vars hjärta klappat för idrotten och vars hjärna registrerat fler startelvor och spelare än vad som ryms på en ordinär hårddisk. Gösta for mellan gärsgårdsvallarna i Östergyllen och fanns alltid på plats vid Parken i Norrköping för att heja fram "Snok". Emellanåt gick dock resorna litet längre i västerled. Till London och till White Hart Lane. I England fanns hjärtat hos Tottenham Hotspurs. Den observante noterar att jag skriver fanns i imperfektum.

Idag går inte Gösta lika ofta ut på match, men han har hela hustaket fullt av paraboldiskar och han följer flitigt de flesta europeiska fotbollsligor via TV-soffan. Det händer att jag parkerat mig hemma hos Gösta genom åren när det är dags för Premier League. Det är underhållande att sitta där och slänga litet käft och få sig en och annan knapp. Sådana delas nämligen ut när det blivit mål. Detta oavsett lag eller målskytt. Med knapp avses en shot kanadensisk whisky.

Med som gäst och åskådare brukar Göstas gode vän Fred vara. Fred med rötter i gnaget har ett förflutet just som spelare i AIK:s A-lag. I december 1949 for Fred till Highbury med sitt AIK då föreningen spelade sin andra vänskapsmatch mot Arsenal någonsin. Solnagänget fick se sig inte bara besegrade, utan direkt utklassade med hela 8-0 i det mötet. Oundvikligen har denna något udda trio (där undertecknat är att betrakta som den mest udda) avhandlat ämnet Arsenal en och annan gång. Nu kan man förledas tro att jag sitter där omgiven av åldermän och fiender. Båda med sina personliga anledningar att ha en irriterad törn i sidan till Arsenal. Men herrarna är ense om sin syn på Gunners sedan Wenger tog sig an laget. Och Gösta har nu börjat kapitulera inför den gamle ärkerivalen.

- Arsenal spelar den bästa och rörligaste fotbollen, sade den gamle Spurs-fantasten en dag. Han har kommit på att där rolig fotboll spelas idag, där spelar Arsenal. Med den insikten vunnen så funderar jag på att snart sätta in stöten: Det är dags att Gösta bryter med gamla traditioner!

Kunde Arsenal värva Sol Campbell, så ska jag väl kunna värva Gösta. Det vore onekligen årets värvning till AFCSB. En förening med växtverk har säkert plats för en herre av Göstas kaliber. Och ålder. Det blir en tuff process, men allt är möjligt. Om inte annat får jag väl locka med framtida utsikter att eventuellt få en tidning i brevlådan. Parabolerna fixar han galant, men webben är han inte helt hemma på.

* * *

Apropå möjligheter: Att slå Chelsea i FA-Cupens stundande kvartsfinal borde absolut vara möjligt. Förvisso lär Chelsea vara taggade och gå på pur revanschlusta efter fjolårets snöpliga finalförlust på Cardiff Millenium Stadium. Ändå infinner sig inte någon oro. Vilket i sig borde få varningsklockorna att ringa.  Men om nu Arsenal gör en mindre lyckad insats så är det bara att sätta sitt hopp till Jimmy Floyd Hasselbaink. Han kanske kan göra både en och två repriser från förra veckans seriemöte mot Magpies. Vi säger två. Två snygga nick i eget mål. Så låter vi Henry komplettera med ett tredje. Fast inte bakom Seaman förstås. 3-0 låter bra ...

* * *

Jag dricker inte gärna Pepsi. Har aldrig förstått varför man ska slänga ut pengar på ett sött plagiat när det finns ett original som är helt okey som törstsläckare. Den senaste tidens led i läskeblaskoncernens massiva marknadsföring är en reklamkampanj som nu härjar hårt i våra europeiska tv-kanaler. Den har knappast fått mig på andra tankar. Tvärtom. Jag har blivit allt mer övertygad om ett liv helt utan den sliskiga coladrycken.

När man nu tvingas se hur herrarna Beckham, Giggs och Neville springer runt i cowboydräkter med rött underställ som ett led i marknadsföringen av drycken är kalkonen ett faktum. Jag dricker hellre kranvatten. Funderar på var dessa reklamstatister kan tänkas dyka upp härnäst. Grunnar över huruvida lagkompisen Solskjaer snart poppar upp i rutan utklädd till påskhare. En sån som delar ut smaklösa tyska chokladägg med konstiga leksaker i till leende små barn. Hua!

* * *

I veckan blev det så definitivt klart. Stefan Schwartz offentliggjorde att han beslutat lägga fotbollsskorna på hyllan i sommar då kontraktet med Sunderland går ut. Schwartz har som en av få svenskar lyckats ta plats i Arsenal även om det mest blev ett mellanspel, en kort sejour säsongen 1994 ? 95. Sammanlagt 49 matcher och fyra mål hann det i alla fall att bli i den rödvita tröjan. Respect Stefan!

* * *

"This is Arsenal not England, - should be a treble!" Meningen är hämtad från en engelsk supportersida för Gunnersfantaster. Mitt i prick! Arsenal är inte England. Arsenal är numera en europeisk angelägenhet. Denna supporterklubb är ett konkret bevis på den saken. Vi ska inte låta oss nöjas med en titel i Premier League. Döda jantelagen. För Arsenal i Europa!

PETER WEYDE