Kriget kan börja

Vi har en djupt rotad rivalitet med Tottenham som egentligen går tillbaka till antika dagar. Den rivaliteten är kanske inte lika konkret här hemma på behörigt avstånd, men i London är den fullt påtaglig. Ogillandet är lika stort på båda sidor och glädjen att vinna över Spurs är lika stor som skadeglädjen över deras förlust.

Imorgon är det framförallt dags att ta revansch för den ytterst snöpliga och obehagliga 4-4 matchen ifjol. Tottenham blev så nära utspelade det kan vara och ändå lyckades de göra 4 mål. De hade knappt fyra skott på mål och David Bentley, mannen kostade £17m och inte tycker att det är fel att som Arsenalkille spela på fel sida Seven Sisters, gjorde ett sjukt mål från typ halva plan.

Efter den matchen var man bara tom, och någon måste betala. Harry Redknapp firar nu snart ett år som manager där borta och oskönare tränare får man leta efter. det var egentligen ganska logiskt att han skulle hamna där. Han får gärna komma till Emirates och få storpisk. Det unnar jag honom.

Matchen i veckan gav ingen som helst fingervisning kring vem som kommer att stå i mål. Personligen blir jag mycket förvånad om inte Almunia kallas in. Rutin betyder mycket när det hettar till och man vill inte chansa.

I backlinjen lär det bli Clichy, Gallas, Vermaelen och Sagna. De är utan tvekan bästa valet. Mittfältet består troligen av Song, Fabregas och Diaby. Den sistnämnde är verkligen en påse gott och blandat. Man vet vad det goda består i, men sen återstår det blandade och det är just - blandat.

I Rosickys frånvaro är den platsen faktiskt lite öppen. Jag tror att Wenger väljer att starta Eboue och Arsjavin till att supplera Van Persie. Nasri sitter troligtvis på bänken, men om fransmannen håller så tycker inte jag Wenger ska tveka. Nasri är i grunden betydligt bättre än Eboue.

Startelvan klar. Hur är det med Tottenham? Kvittar inte det?