Tre sköna poäng mot toppen

Jag fick som jag ville, ingen Walcott med från start. Det bådade gott och vi kunde hoppas på ett inspirerat Arsenal som skulle köra över lilla Hull. Det gjorde vi siffermässigt, men spelmässigt var detta ingen Oscarvinnare.

I första halvleken kom Arsenal inte alls in i sitt eget spel. Vi har sett det förr hur motståndarna stressar oss över hela banan, på varje boll. Hull var faktiskt inte lika skickliga på det som exempelvis Blackburn eller Sunderland så det uppstod ändå en del ytor. Det är väldigt tydligt att Arsenal saknar Fabregas framförallt i uppbyggnadsspelet. Allt tar någon sekund extra och kvaliteten på framåtspelet är inte alltid särskilt precist.

Denna match hade ändå en dos av allt. En bit in på första halvleken så har spelet inte tagit sig överhuvudtaget. Några halvchanser, men man hade på känn att Hull hade fått matchen dit de ville och att Wenger strax skulle behöva köra Operation: Skäll i halvtid. Då tänder matchen till efter att Nasri efter att ha fått en frispark trampar på Garcias fot. Det såg inte snyggt ut, men Garcia faller som om han blivit skjuten och värsta bråket uppstår. Almunia rusar över halva plan för att stå och tjafsa och även fast jag inte såg några smockor så höll spelarna varandra i tröjorna och lekte arga leken.

Det hela resulterade i gula kort för Nasri och Hunt som var den som startade det hela å Hulls vägnar. Hull fick lite snedtändning efter allt detta och började spela lite vårdslöst. Ett par minuter in på tilläggstiden fälls Diaby och det är frispark i ett läge 25 meter ut. Arsenal utan Fabregas och Van Persie saknar naturliga frisparksskyttar. Trodde jag. Denilson smeker in den hur snyggt som helst och plötsligt var detta inte den fula, tråkiga gnetmatchen längre. En diamant är en diamant även i Ruhrområdet.

Efter halvtid får Eduardo ett gyllene läge att öka på vår ledning till 2-0 men hans avslut är inte så kliniskt längre. Det fattas något hos kroaten.

I den 55:e minuten får Hull en obegriplig straff efter att Silvestre bedöms ha dragit Fagan i tröjan. Förvisso gjorde han det, men sen när döms det straffar  efter tröjdragningar när dessutom bollen inte alls är i området? Sen igår tydligen.

Poetisk rättvisa är det när Geovanni sen slår en straff till höger om Almunia som spanjoren hinner ner på och slå ut. Hunt når först av tre Hullspelare på returen och borde naturligtvis gjort mål då, men bollen seglar utanför stolpen. Puh.

Det tog därefter en minut innan vi var uppe och gjorde 2-0. Hull hade inte riktigt hunnit smälta den missade straffen och Diaby kan slå in bollen genom hela straffområdet till Eduardo som står mitt framför målet. Med målvakten bortspelad har han hela målet vidöppet. En enkel tapin som ska sitta, men nejdå. Eduardo är faktiskt en decimeter ifrån att missa målet. Den tar nästan stolpe in. Självförtroendet är inte på topp tror jag.

Efter 2-0 målet var det en enkel affär och Hull skapade inte mycket. Ramsey kom in för Nasri för att stabilisera och Arsenal kunde hålla i bollen även om man inte vårdade bollen alltför bra. När Diaby sen sätter 3-0 efter fint väggspel med Arsjavin så är saken klar. Arsenal tar tre poäng samtidigt som Man U och Liverpool förlorar. Bra utdelning och ett gott dagsverke. God Jul.

Arsenal - Hull 3-0 (Denilson 45, Eduardo 59, Diaby 80)

Domare: Bennett

Publik: 60 006

Almunia (7), Silvestre (6), Vermaelen (7), Gallas (7), Eboue (7), Song (8), Diaby (7), Denilson (7), Nasri (8) Ramsey 68 (7), Arsjavin (7), Eduardo (7) Walcott 75 (6)

Ej använda avbytare: Fabianski, Sagna, Wilshere, Emmanuel-Thomas, Vela

(10: Världsklass , 9: Strålande, 8: Mycket bra, 7: Bra, 6: Godkänd, 5: Sådär, 4: Underkänd, 3: Dålig, 2: Miserabel, 1: Spursklass)