Å mera mål mål mål

Personligen var jag en aning orolig inför den här matchen. Tidigare under säsongen har Arsenal tenderat att följa upp stora matcher med mindre bra insatser, men den här gången var det ett heltaggat Arsenal som ägde matchen mer eller mindre från start till mål. Hemmalaget gjorde avspark, men det dröjde bara några sekunder innan Arsenal hade satt tonen genom att vinna bollen och redan i det första anfallet är Alex Song nära att hitta fram till Arsjavin. Pompey stack därefter upp i några anfallsförsök och hade förvisso ett bra läge när Alex Song halkade på den såphala planen (det var onormalt många spelare som halkade under hela matchen) och Pompey fick ett halvhyggligt läge till skänks men Almuinia var med på noterna på skottet mot första stolpen och räddade ganska enkelt till hörna.

Efter detta var det dock Arsenal mer eller mindre för hela slanten. Eduardo var centimetrar ifrån att kunna styra in ett fint inlägg från Sagna, och Diaby tvingade efter mycket fint spel längs vänsterkanten hemmakeepern Begovic till en fin räddning. Arsenal radade också upp nästan-lägen, bland annat var såväl Nasri som Arsjavin centimetrar ifrån att bli helt frispelade med målvakten.

Men så, mitt i all Arsenal-press, lyckades Pompey så när ställa Piquionne fri med Almunia när denne lyckades ta ner en långboll från vänsterkanten, men tack och lov drattade han sedan på ändan och Almunia kunde plocka upp bollen utan besvär.

Strax därefter kom det välförtjänta ledningsmålet. Nasri blev fälld i ett farligt läge strax utanför straffområdet och Eduardo klev tidigt fram och visade att han ville slå den. Pompey, som förstås har noterat att Arsenal på två matcher hade gjort två mål på frispark, drog ner Herman Hreidarsson på mållinjen, men detta hjälpte föga när Eduardos frispark ändrade riktning och gick sådär retfullt nära men ändå lite för långt ifrån Hreidarsson och in i nätet.

Pompey försökte förstås repa mot efter detta, men Arsenal bara fortsatte att mala på. Belhadj fick förvisso utrymme att skjuta ett långskott, men Almunia hade bra koll på bollen och lät den bara segla utanför med till sist ca tio meters marginal.

0-2 kom sedan i den 41:a minuten, och det var ett fint mål. Song (tror jag det var) slog en insticksboll som Eduardo tog ner i straffområdet, och Eduardo fintade och fintade och fintade och passade sedan Ramsey som stod två meter bort, markerad av tre spelare, varpå Ramsey petar bollen vidare till Nasri ytterligare två meter bort och Nasri kan sedan ganska enkelt placera in 0-2 helt otagbart intill målvaktens högra stolpe.

Den andra halvleken följde i stort sett samma mönster som den första. Arsenal spelade bra och var flera gånger på vippen att ställa spelare fria och det kändes som om ett 0-3-mål hängde i luften. Pompey å sin sida fick till ett enda hyggligt anfall, vilket slutade med ett ganska vekt skott rakt på Almunia. Till sist föll också Arsenals tredje mål, och det var Aaron Ramsey som fick kröna sin fina insats med att först skottfinta bort en back och sedan från straffområdeslinjen smälla in ett skott med vänstern intill den närmsta stolpen. Ett riktigt fint mål av vår unge Walesare!

Detta skedde i den 69:e minuten, och Arsenal slappnade härefter av en aning och Pompey kunde få till en reducering. Vår gamle bekant Nwankwo Kanu som strax innan hade blivit inbytt spelade bollen till Belhadj som sköt ett skott som inte skulle ha träffat mål, men tack vare en studs på Vermaelen blev Almunia helt ställd och kunde inget göra åt det hela. Kvitterat i lite turliga mål, alltså.

Portsmouth fick nu lite luft under vingarna och Arsenal såg lite ofokuserade ut för ett par minuter. Dels var Almunia ute och gjorde en lite halvdan utboxning men han revanscherade sig snabbt när nästa inlägg kom genom att i ett trängt läge greppa bollen.

Efter detta tog Arsenal tag i saker och ting igen. Efter att ha spelat runt bollen inom laget i gott och väl en minut slutade det hela med att Samir Nasri lyfte bollen mot Alex Song som vid den bortre stolpen kunde nicka in 1-4 i den 80:e minuten och var det inte game over tidigare så var det det nu. Bortaklacken sjöng "WE'VE ONLY GOT ONE SONG!" så det ekade över Fratton Park medan de flesta av hemmafansen som tidigare hade skanderat "sack the board" nu fann det för gott att gå hem.

Wenger passade sedan på att slänga in Craig Eastmond som om jag inte är helt fel ute därmed gjorde sin debut i ligan. Han stod för ett bra inhopp, det var förstås ett tacksamt läge att komma in i men Eastmond tog för sig bra.

Hela laget gjorde en bra och stabil insats, och det enda som egentligen oroar mig just nu är hur vi ska klara oss utan Song. Han är oerhört bra just nu. Jag vill också berömma Aaron Ramsey för sin kanske bästa match hittills i Arsenal-tröjan. Han slog bort sina två första passningar på ett ganska svagt sätt, men därefter var det hög klass på det mesta han tog för sig.

Dagens resultat betyder att Arsenal efter halva säsongen har gjort 51 mål. Det är oerhört bra. Våra tre senaste matcher har vi vunnit med sammanlagt 10-1 - och då har vi saknat Fabregas hela tiden förutom under hans magiska 28 minuter mot Villa - förutom att vi sedan länge saknar van Persie. Vi kan alltså göra mål även utan dessa två, för om vi räknar bort Fabregas två mot Villa så är det likafullt 8-1 på tre matcher.

Nästa ligamatch är mot Bolton hemma den 6/1, och det är vår hängmatch. Vinst i den och vi är tvåa, en poäng bakom Chelsea. Bara att ösa på, boys!

Portsmouth-Arsenal 1-4 (0-2)
Domare: Alan WIley
0-1 Eduardo (27)
0-2 Nasri (41)
0-3 Ramsey (69)
1-3 Belahdj (74)
1-4 Song (80)

Almunia 7
Sagna 7-Gallas 8-Vermaelen 8-Traore 7
Song 8
Diaby 7-Ramsey 8
Nasri (ut 84) 9-Arsajavin (ut 82) 7-Eduardo (ut 71) 7

Bänk: Fabianski, Wilshere, Silvestre, Merida, Rosicky (in 71/6), Vela (in 82/6), Eastmond (in 84/6)