Medlemmar: 6124 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Henry sänkte Sunderland.

Henry matchvinnare mot Sunderland

lör 11 feb 2012 kl 20:36

Arsenal åkte till Stadium of Light för att ta sig an ligans mest formstarka lag – Martin O’Neills Sunderland.

Matchen, som efter en tajt och svårspelad första halvleken inte tog fart på allvar förrän Craig Gardner tog tag i den berömda kragen och lossade bössan från distans både en och två gånger. Szczesny lyckades visserligen mota de båda volley-avsluten, men efter detta så blev det liv i luckan på den väderbitna gräsplanen.
Just gräset var något som skulle komma att spela stor roll för Per Mertesacker – förhoppningsvis inte ur ett perspektiv större än själva matchen – och matchbilden.
Den gänglige tysken fick ett tillbakaspel och hade bara att vända 180 grader för att vända spelet via Arsenals polska burväktare, men mittbacken fastnade med dobbarna i mattan i vändningen, föll ihop och James McClean var inte sen på att utnyttja läget – och dunkade in 1-0 bakom Szczesny ur en vinkel av den trängre modellen.

Den olycklige skadan på Mertesacker, som såg minst sagt bedrövad ut när han tvingades lämna planen på bår, tvingade Wenger att agera. Och med en allt annat än matchtränad Kieran Gibbs bland avbytarna så föll valet på den näst mest naturliga av rockader som elvan och bänken hade att tillgå: Song ner som mittback, Ramsey in på mittfältet.
Som tidigare skrivet: Gardner började skjuta. Utgången av initiativet väl kanske inte riktigt vad han hoppats på.
För, även om Sunderlands ledningsmål säkert har en hel del med det att göra, vi har många gånger den här säsongen sett hur Arsenal lägger i en högre växel när desperationen växer sig större, typ Aston Villa senast i cupen, så började det plötsligt skjutas från alla håll och kanter.

Ramsey hade knappt hunnit vara på planen i mer än ett par minuter innan han plockade upp spillrorna efter Artetas blockade skott och sköt kvitteringen efter bollen tagit först i Mignolets vänstra stolpe och senare i den högra. 
Efter kvitteringen blev det tydligt att båda lagen inte alls var nöjda med ett oavgjort resultat – och både Sunderland, som fram till kvitteringen sett till att ha samtliga tio utespelare bakom boll, och Arsenal flyttade fram laget i jakten på ett vinstmål.

Med en matchbild som så länge varit så tajt och där det mest känts som att ett mål eventuellt skulle kunna tillkomma, och det troligtvis via en fast situation, så kändes det bra märkligt att spänningen helt svängt om och att man i stort sett bara satt och väntade på att ett avgörande skulle falla. Var man inne på den linjen så skulle man också komma att få rätt – och det mycket tack vare två inhoppare. Den ena vid namn Andrej Arsjavin, den andra vid namn Thierry Henry, som med största sannolikhet gjorde sig sista framträdande i Arsenal-dressen. Åtmonstone för den här gången.

Nåväl. Till skillnad från Manchester United-matchen så skulle ryssens inhopp spela en avgörande roll på grund av hans insats i det defensiva spelet, den här gången rörde det sig istället om ett initiativ på offensiv planhalva.
För, med matchuret en bit runt och förbi de 90 obligatoriska minuterna så gjorde EM-sensationen från 2008 det som startmännen Alex Oxlade-Chamberlain och Theo Walcott inte förmått under de 66 respektive 87 minuter som de vistades på planen – han slog ett inlägg.

Arsjavin hade, med två Sunderland-försvarare mellan sig och straffområdeslinjen, helt enkelt inget annat val för att lyckas åstadkomma något under de sista självande minuterna. Han kunde inte ta sig förbi försvararna, att spela tillbaka bollen var inget alternativ, så han slog inlägget och mellan mittbackarna och målvakten så dök han upp – Thierry Henry, med långt ben och långa tår. Bollen stöttes till, alldeles retsamt lagom för att den skulle ändra riktning och ställa Mignolet. Arsenal tog ledningen, höll ut, och efter att Everton besegrat Chelsea med 2-0 efter mål av tungvrickarargentinaren Denis Stracqualursi och Spurs-lånet Steven Pienaar så är fjärdeplatsen åter Arsenals. Förhoppningsvis för att aldrig mer glida de ur händerna.

Nu ska man kanske inte dra för stora växlar av den här vinsten, även om det där Henry-målet givetvis har alla chanser att visa sig monumentalt viktigt för utgången av den här säsongen. Men, att vända ett underläge till vinst borta mot seriens just nu formstarkaste lag – och att göra det utan att spela speciellt bra – får väl ses som ett tecken på att en vändning mycket väl kan stå för dörren. Att världens vackraste Thierry Henry dessutom fick kröna sitt vackra lån med mål både i återkomsten och avskedet är ju straffbart snyggt bara det. Att han dessutom avgör den här matchen, på det här sättet, under de här omständigheterna och på sig vis kan ha lagt grunden för Arsenals, förhoppningsvis, starka upplopp av säsongen 2011/2012.

MATCHFAKTA

Sunderland-Arsenal 1-2 (0-0)
Målen: 1-0 (70) McClean, 1-1 (75) Ramsey, 1-2 (90) Henry
Varningar Arsenal: - Sunderland: Kieran Richardson, Fraizer Campbell
Utvisningar Arsenal: - Sunderland: -
Domare: Neil Swarbrick
Publik: 40 312

ARSENAL

Szczesny
Sagna, Mertesacker (72), Koscielny, Vermaelen
Song, Rosicky, Arteta
Walcott (87), Alex Oxlade-Chamberlain (66), van Persie (c)
Avbytare
Fabianski, Gibbs, Coquelin, Benayoun, Ramsey (72), Arsjavin (87), Henry (66)

SUNDERLAND

Mignolet
Bardsley
Bardsley, Turner, O'Shea (c), Richardson
Larsson, Gardner, Colback, McClean
Sessegnon, Campbell (87)
Avbytare
Westwood, Bridge, Kyrgiakos, Elmohamady, Meyler, Ji (87), Wickham

VIKTOR BLOM