Medlemmar: 3953 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Så ska det se ut!

Arsenal krossade Spurs i derbyt

sön 26 feb 2012 kl 16:54

Inledningen var inget vidare - men sedan tog det fart. 0-2 blev 5-2 på mindre än 30 spelminuter!

Det går verkligen upp och ner den här säsongen. Djupa, djupa bottennapp blandas med så höga toppar att vi nästan får syrebrist. Förluster och poängtapp mot lag vi ska slå enkelt blandas med matcher som 5-3-vinsten borta mot Chelsea - och så matcher som den idag. Det här kommer att bli en klassiker; för sättet segern vanns på, för vilka vi mötte och vad en förlust hade kunnat betyda.

Arsene Wenger hade valt att satsa på i huvudsak rutinerade spelare. Yossi Benayoun fick förtroendet att starta tillsammans med Tomas Rosicky där de båda såg ut att ha ganska fria roller, med Song och Arteta som defensiva ankare bakom och Theo Walcott på högerkanten. Inledningsvis funkade detta inte så bra och både Song och Arteta såg märkligt nervösa ut. Det dröjde dessutom inte ens fyra minuter innan Tottenham hade tagit ledningen och det var delvis frukten av att Arsenal gick bort sig i försvaret men också en hel del flyt för Tottenham. Louis Saha fick en genomskärare, men hanns ikapp av både Vermaelen och Gibbs och Saha avlossade ett skott som av respriserna att döma hade gått flera meter utanför, men det bar sig inte bättre än att det gick via Vermaelens smalben, ner i marken och i en perfekt båge över en chanslös Szczesny. Många kommer här förmodligen att vilja lägga stor skuld på Vermaelen, men faktum är ju att han med god marginal hann in för att täcka Sahas skott och att det styrdes in i mål var ju bara otur.

Det tog sedan ytterligare ett par minuter innan Arsenal fick ordning på grejorna. Tottenham försökte hela tiden hitta snabba omställningar men det blev egentligen aldrig riktigt farligt. Det var förvisso nära ett par gånger, men hemmaförsvaret fick fram en tå eller en skalle i sista stund. Framåt trummade de rödvita på och Robin van Persie och Tomas Rosicky var centimetrar ifrån att kvittera, Theo Walcott hotade hela tiden i djupled på de stora ytor som fanns bakom Tottenhams backlinje och det var definitivt inte fråga om att Arsenal skulle ha vikt ner sig. Vi satte en enorm press på Tottenham och vann massor av bollar på mittfältet där Scott Parker och Luka Modric (som var totalt anonym hela matchen) inte hade mycket att säga till om.

Men i stället för 1-1 blev det så, ur nästan ingenting, 0-2. Gareth Bale hann före Gibbs och Vermaelen och petade bollen utåt sidan till och kastade sig till marken när Szczesny kom utrusande och befann sig någorlunda nära Bale. Gult kort för filmning? Alls icke, straff och 0-2 av Adebayor som den här gången i alla fall hade vett nog att inte jubla och bära sig åt. Jag klandrar här inte huvuddomare Dean för att han blåste för han hade en svår vinkel, men på repriserna syntes att linjedomaren har perfekt vinkel för att se att Bale slänger sig när han är en halvmeter ifrån Szczesny och att Bale i fallet lyckas sträcka ut vänsterbenet så att det touchar Szczesnys ena hand lätt, lätt är ingen ursäkt för att inte genomskåda filmningen. Förmodligen insåg också Dean att domarna kollektivt hade gjort bort sig när han såg Arsenal-spelarnas reaktioner för det såg faktiskt ut som om han hoppades att linjedomaren skulle säga att det var en filmning. Han var väldigt mån om att gå fram och sedan pekade han lite halvhjärtat på straffpunkten och såg väldigt osäker ut. Och som en sidonotis så är det nog dags för Bale att börja stå på benen lite oftare om han inte vill få ett rykte om sig som filmare.

Saker skulle dock bli bättre. Personligen kände jag för en gångs skull att det inte kändes kört trots tvåmålsunderläge, och Arsenal verkade känna detsamma. Offensivlustan avtog inte det minsta och efter nästan 40 minuter kom genombrottet. Alex Song slog en boll mot Theo Walcott som med ryggen mot målet skarvade bollen med insidan av vänsterfoten till Robin van Persie som kastade sig fram och sköt i stolpen. "Men för f-n, hur mycket oflyt kan man ha???" tänkte vi som tittade på, men Kieran Gibbs fångade upp bollen, lämnade den till Mikel Arteta som men en väl avvägd vänster lyfte bollen in mot mitten av straffområdet där Bacary Sagna tajmade upphoppet perfekt och bankade in bollen i Brad Freidels högra hörn. Kontakt!

Kvitteringen lät sig inte dröjas särskilt länge. Inte ens tre minuter senare satt bollen åter bakom Friedel, och var till stort del åter frukten av hög press. Vi vann bollen på mitten, Song avancerade och lyfte den mot Walcott som sprang in centralt, där Younes Kaboul var först men hårt pressad av Walcott blev det en lös nick som Benoit Assou-Ekotto, hårt pressad av Yossi Benayoun, försökte rensa med något slags halvbicycleta. Där stod då Robin van Persie i havlmånen utanför straffområdet och fångade upp bollen varpå han grundlurade både Niko Kranjcar och Scott Parker och skaffade sig utrymme för vänsterfoten - och som han ytnyttjade det utrymmet! Lagom hårt, lagom välplacerat och alldeles underbart otagbart för Brad Friedel och Emirates Stadium exploderade i ett enormt jubel. Ja, inte de i bortahörnet förstås, de var plötsligt inte alls lika stöddiga längre.

Arsenal hade nu tagit över totalt och dominansen fortsatte i den andra halvleken. Harry Redknapp försökte desperat täta defensiven genom att plocka av Louis Saha och sätta in Rafael van der Vaart samtidigt som Kranjcar fick kliva av till förmån för brassen Sandro i hopp om att täta till i mitten. Effekten? Att Arsenal fullständigt slaktade Tottenham på kanterna i stället. Theo Walcott och Bacary Sagna fick göra lite vad de ville och till höger blev Kyle Walker gång på gång ensam mot två Arsenal-spelare. Chanserna duggade tätt och Yossi Benayoun var en makalös fingertoppsräddning av Friedel ifrån att göra 3-2 nästan direkt efter avspark och Theo Walcott fick iväg ett stenhårt skott från högerläge som snuddade utsidan av stolpen. Vi skulle också ha haft straff när Brad Friedel helt sonika satte båda armarna i ryggen på Theo Walcott och knuffade undan honom, en situation som garanterat hade gett straff om det varit en utespelare som gjort det men målvakterna kommer ofta undan med sådana grejor.

3-2-målet kändes nästan oundvikligt, och det kom redan fem minuter in i halvleken. Thomas Vermaelen bröt ett par meter utanför eget straffområde, och Arsenal bjöd sedan på en spelvändning som vi knappt har sett sedan fornstora dar. Bollen gick som på ett snöre ut till vänster, genom Arteta på mitten ut till Sagna och medan inte mindre än fyra Arsenal-spelare fyllde på i straffområdet så slog Sagna ett inspel längs marken och där stack Tomas Rosicky fram foten och petade in sitt första ligamål på över två år - och lustigt nog gjordes även det målet i en match som vi vände ett tvåmålsunderläge i! - och hemmapubliken fick än en gång skrika ut sin glädje.

Skulle Arsenal slå av på takten nu? Absolut inte! Tottenham gjorde ett tafatt försök att komma tillbaka in i matchen men hemmalaget tillät inget sådant. Till och med Walcott glidtacklade på mittplan för att vinna bollar, och vi fortsatte att vinna bollar högt upp och vända spelet. Vi pressade och pressade och i den 65:e minuten skulle Theo Walcott äntligen lyckas. I ännu en spelvändning gick bollen från Tomas Rosicky till Robin van Persie som ute till vänster först inte hade några alternativ men trots hård uppvaktning från Spurs-spelare höll i bollen och såg Walcott springa förbi Scott Parker som i jämförelse nästan såg ut att stå stilla. Theo älgade fram, fick bollen av Robin och väntade ut Friedel och med en elegant chip satte 4-2.

Tre minuter senare small det igen. Alex Song lyfte bollen över Tottenhams backlinje, och Theo Walcott tajmade löpningen perfekt och fri lite höger i straffområdet så dunkade han in bollen utan pardon intill Friedels högra stolpe.

Inte ens nu slog Arsenal av på takten, och Theo Walcott dunkade iväg sitt tredje skott mot Friedels högerhörn men denna gång strax utanför. Även Rosicky hade ett fint läge efter att Sagna, Benayoun och Rosicky själv hade spelat sig igenom bortaförsvaret men hans skruvade vänsteravslut gick någon halvmeter utanför. Det hade alltså kunnat bli ännu större siffror och att det bara blev 5-2 är smickrande siffror för Tottenham, det är det inget snack om. De hade i stort sett bara en målchans vad jag kan komma ihåg utöver målen. Scott Parker hann med att dra på sig sitt andra gula och åkte därmed förstås ut, och de sista tio minuterna var i stort sett en uppvisning i att spela av tiden från Arsenal på ett sätt som vi har sett för lite av på senare år.

Nu gäller det förstås att bygga vidare på det här, men ikväll tänker jag bara njuta. Vi är i allra högsta grad med i kampen om fjärdeplatsen och det finns fortfarande en liten, liten chans att hinna ikapp och förbi Tottenham men som sagt, det kan vi fundera på i morgon. Det här var en mäktig uppvisning av Arsenal och Tomas Rosicky gjorde sin bästa match på mycket, mycket länge. Frånsett den första tio-femtonminutersperioden så var det ingen spelare som föll ur ramen, och vi fick också se Carl Jenkinson göra comeback med ett stabilt inhopp som vänsterback de sista minuterna - förvisso i ett tacksamt läge, men i alla fall.

Bara att ösa vidare nu, Arsenal - spelar vi så här lite oftare så klarar vi fjärdeplatsen galant!

MATCHFAKTA

Arsenal-Tottenham Hotspur 5-2 (2-2)
Målen: 0-1 (4) Saha, 0-2 (34) Adebayor (str), 1-2 (40) Sagna, 2-2 (43) van Persie, 3-2 (50) Rosicky, 4-2 (65) Walcott, 5-2 (68) Walcott
Varningar Arsenal: Laurent Koscielny, Mikel Arteta Tottenham Hotspur: Luka Modric, Raniere Sandro
Utvisningar Arsenal: - Tottenham Hotspur: Scott Parker
Domare: Mike Dean
Publik: 60 106

ARSENAL

Szczesny
Sagna, Koscielny, Vermaelen, Gibbs (75)
Walcott (81), Song, Arteta, Rosicky, Benayoun (88)
van Persie (c)
Avbytare
Fabianski, Miquel, Jenkinson (75), Gervinho (88), Oxlade-Chamberlain (81), Park, Chamakh

TOTTENHAM HOTSPUR

Friedel
Walker, King (c) (82), Kaboul, Assou-Ekotto
Kranjcar (46), Parker, Modric, Bale
Saha (46), Adebayor
Avbytare
Cudicini, Dawson (82), Rose, van der Vaart (46), Sandro (46), Lennon, Defoe