Medlemmar: 8509 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Det var med knapp men ändå tillräcklig marginal vi tog oss vidare...

En nervig tillställning utökade en fantastisk svit

tor 28 aug 2014 kl 19:27

För sjuttonde året i rad ska vi spela Champions League. Här kommer några tankar om vårt deltagande i årets upplaga!

Augusti lider mot sitt slut och allt börjar kännas som vanligt. Ligorna i Europa har kickat igång, trupperna börjar sätta sig och de sista intensiva timmarna av Silly Season närmar sig med stormsteg. Allt det där känner vi igen. Ytterligare en sak kan inkluderas på den rutinlistan och det är att Arsenal kvalificerat sig för gruppspelet i Champions League. Gårdagens match mot Besiktas blev allt annat än en bekväm resa och jag var nog inte ensam om att bita sönder naglarna sista kvarten. Men vi fixade det, som vanligt. 

Som vanligt säger jag med en enorm stolthet och ödmjukhet då jag håller Champions League som den absolut största och finaste fotbollsturneringen som finns, VM inkluderat. Turneringen på den översta hyllan, där bara de bästa lagen med de bästa spelarna får vara med. Turneringen som gjort klockslaget 20.45 på tisdagar och onsdagar till en helig fotbollstid. Finrummet.

Om man kollar i Champions Leagues backspegeln från att det startade säsongen 92/93 fram till nu kan man konstatera att Arsenal bara varit riktigt nära på titeln en gång. Året var 2006 och Henrik Larsson avgjorde, enligt vissa, finalen i Barcelonas favör. Att vi saknar den där åtråvärda CL-bucklan svider väldigt mycket och jag hoppas något innerligt att vi en dag ska få stå överst på den där prispallen. Att våra engelska ligaantagonister Manchester United, Chelsea och Liverpool alla har fått lyfta bucklan det senaste decenniet är ytterligare en skavande nagel i ögat som gör hungern ännu större.

Det är väldigt lätt att ta deltagandet i turneringen för givet, särskilt för oss Arsenal-supportrar eftersom vi alltid är med där när grupperna ska lottas. Det har blivit till en självklarhet och en möjlighet till en titel per automatik inför varje år. Men stannar man upp och läser på lite inser man faktiskt vilken otrolig prestation Arsenal stått för år efter år då man på bekväma och obekväma sätt krånglat sig fram till de 32 sista lagen. I och med vinsten mot Besiktas blev Arsenal klara för sitt 17:e raka gruppspel. SJUTTONDE! Det är helt galet när man tänker efter.
För att sätta det lite i perspektiv kan man se till andra toppklubbar i Europa:
Real Madrid 18 raka gruppspel, Chelsea 12, Barcelona 11, Bayern München 7, Juventus 3

Värt att nämna är att Manchester United hade 18 raka säsonger med gruppspel innan det bröts, snyft snyft, när man missade topp-fyra i våras. Ser man istället på sviter som fortfarande är intakt ligger alltså Arsenal i topp med endast giganten Real Madrid före sig. Känns som ett ganska hyggligt sällskap anser jag. Man ska också väga in att de senaste tio åren har Arsenal tvingats kvala sig in vid sju tillfällen vilket gör prestationen än mer imponerande. En annan spännande siffra är att vi under 14 raka säsonger, från 2000/2001 till nu även tagit oss förbi gruppspelet och vidare till utslagsmatcherna. Även det är en prestation som bara toppas av Real Madrid som 17 gånger i följd tagit sig förbi gruppen. Så nu står vi här igen, vår vana trogen och ser med spänning fram emot ännu en säsong i fotbollens crème de la crème.

Som förstaseedade i årets upplaga av Champions League kommer Arsenal att ställas mot Dortmund, Galatasaray och Anderlecht. Det är alltid svårt att sia om utgången i dessa grupper men det känns som att Arsenal har en mycket god chans att avancera då de enligt mig är favoriter ihop med Dortmund. Det är ett Dortmund som tappat skyttekungen Robert Lewandowski men ersatt honom väl med Ciro Immobile och Adrían Ramos. I laget finns även den fantastiske Marco Reus som kommer ställa till problem för vårt försvar. Galatasaray har tappat Didier Drogba men kvar finns spelare som Wesley Sneijder, Yilmaz och Felipe Melo. Anderlecht känns som det klart svagaste laget och där ska det helst bli 6 poäng. Noterbart är att svensken Samuel Armenteros finns i Anderlechts forwardsuppsättning.

Med risk att underskatta Galatasaray och deras taktiskt slipade tränare Roberto Mancini känns det som sagt att det här ska bli ett race om förstaplatsen mellan Arsenal och Dortmund, de kraven måste vi kunna ställa. Gemensamt för både Arsenal och Dortmund är att lagen är något svåra att sätta fingret på såhär innan säsongen verkligen satt sig.

De som tror på jinxar inom fotbollen kommer säkert slita sitt hår nu men jag är ändå ganska lugn och trygg efter lottningen. En svit förlängdes igår och ytterligare en bör rimligtvis utökas då Arsenal i slutet av februari 2015 bör spela åttondelsfinal i Champions League. Den truppen har vi, den rutinen har vi och den tron finns. Mot nya milstolpar och sviter!