Medlemmar: 6074 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Theo Walcott - ett av flera utropstecken när Arsenal besegrade Everton med 3-1.

Krönika: Detta kan bli Theos säsong

lör 18 jul 2015 kl 17:13

Det är alltid dumt att dra långtgående slutsatser om den kommande säsongen två matcher in på försäsongen. En sak kan jag dock konstatera med säkerhet - det var kul att se Arsenal spela fotboll idag.

Matchen i onsdags mot Singapore val valda elva sa egentligen ingenting då laguppställningen var mer ligacup än Premier League. Idag var dock startelvan mycket väl den som kan inleda säsongen mot West Ham om tre veckor, förutsatt att Chambers byts mot Mertesacker.

Tempot lämnade en del att önska och det var få tuffa dueller, men så ser det ut och ska det se ut innan säsongen drar igång på allvar. Trots det blixtrade Arsenal stundtals till och den här gången var det inget kompisgäng från sydostasien som stod för motståndet, utan högst kompetenta Premier League-spelare.

Det händer att jag fortfarande får nypa mig i armen när jag ser Mesut Özil spela för Arsenal. Han, som har fått mer orimlig skit från internetpöbeln kastad på sig än någon annan Arsenalspelare, är i en klass för sig. Jag tröttnar aldrig på att se honom skapa ytor för sig själv och sina medspelare med så små medel att det inte går att begripa hur han lyckas få det att se så enkelt ut. Med Özil mentalt och fysiskt redo för den här säsongen kommer Arsenal vara ett helt annat lag den här hösten jämfört med för ett år sedan.

Nästan i samma klass spelar Cazorla. Jag hade nästan hunnit glömma under de veckor som har passerat sedan FA-cupfinalen hur skickliga, passningssäkra och effektiva Özil och Cazorla är tillsammans. Cazorla har verkligen blommat ut i den mer tillbakadragna rollen han har fått på mittfältet. Två framspelningar och ett mål blev spanjorens facit idag - klart godkänt om man säger så.

Den här matchen blev minnesvärd av en annan anledning också. Petr Cechs debut kändes precis så stabil som jag hade hoppats på, även om det kändes surrealistiskt att se tjecken i Arsenals för en gångs skull rätt snygga målvaktströja. Det var även här lite nypa-sig-i-armen-känsla - kan det verkligen stämma att Mourinho tvingades släppa målvakten till Arsenal? Jag kan inte se hur Wojchiech Szczesny eller David Ospina ska ta plats i laget framför Cech. Det är för mycket kvalitet, rutin och stabilitet i Chelseaförvärvet. Så mycket att de andra två knappt når upp till de nivåerna tillsammans - om man vill vara lite elak.

Jag tar också med mig Theo Walcotts match. Han visade, efter en lång startsträcka efter comebacken i våras, i slutet av förra säsongen att han är en målskytt av rang och får han bara vara friskt är han en så pass skicklig avslutare att han kan göra tjugo ligamål under den kommande. Han är nog den Arsene Wenger hoppas ska kunna avlasta Giruod och Alexis, för inte särskilt mycket tyder på att Arsenalmanagern värvar någon mer anfallare den här sommaren.

Walcott har fått möjlighet att bygga upp sin fysik under Arsenals alltmer renommerade fitnessteam både under sin rehabilitering och under försäsongen, och med sin explosivitet och näsa för var målet finns kommer han vara, som det slitna och rätt störiga uttrycker säger, “like a new signing”. Jag tror att engelsmannen tar nästa steg i karriären nu.

Man ska, som sagt, inte dra för stora växlar på en försäsongsmatch men dagens insats gjorde mig knappast mindre sugen på att säsongen ska dra igång på allvar. Det är inte särskilt långt borta nu.

Något att glädja sig åt när sommaren verkar vara inställd.