Medlemmar: 8780 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Alexis var tillbaka. Det sista vi såg av chilenaren i Arsenaltröjan?

Krönika: Jag är arg - igen

sön 27 aug 2017 kl 21:28

Idag är jag arg och jag tänker vara arg tills något händer. Jag inser att det antagligen innebär att jag kommer att få vara arg i så där två år till men det är inte mitt fel, det är Arsenals fel.

För bara några dagar sen skrev jag en krönika om att jag inte var redo att ge upp på den här säsongen än – va i hela världen tänkte jag när jag skrev det? Jag har gett upp. Jag har aldrig trott vi skulle vinna ligan den här säsongen, det finns för många fel som inte fixats för det, men jag hade hopp om en CL-plats. Det har jag gett upp på nu. Och nej, jag tycker inte det är en överdrift för den här klubben har tappat all trovärdighet över de senaste åren.
Vilket skämt till klubb vi är, och har varit i så många säsonger nu att jag tappat koll på när det egentligen började. Det finns så mycket som är fel med klubben, spelarna och tränaren är kanske det största problemet men lägg sen till en styrelse som verkar splittrad, en ägare som inte bryr sig och en supporterskara som passerat bristningsgränsen för någon säsong sen.

I eftermiddag fick vi se allt detta personifierat av insatsen mot Liverpool. 4-0. Och det är i underkant, det kunde slutat 8-0 och vi skulle inte kunna skylla på något annat än oss själva.
Är det någon av spelarna i klubben som bryr sig? Är det någon som kommer vakna imorgon och må dåligt över det här, likt så många av oss kommer göra? Kommer det här innebära något för dom den kommande veckan likt det kommer göra för oss? Det är som att det händer något med spelare när de kommer till Arsenal. När vi köper en spelare som vunnit en del, som är van att behöva prestera sitt absolut bästa för att få starta, så väcker det hopp i mig. Nu kommer det någon som inte kommer acceptera mentaliteten i Arsenal. Men listan över spelare som Wenger lyckats anpassa till hans ”vi-belönar-mediokra-insatser-mentalitet” växer lika snabbt som vi värvarar dom. Det är ledsamt att se. Hans snällhet mot sina spelare är det som gör att han är så omtyckt men det är också en av anledningarna till att vi aldrig kommer vinna någon stor titel så länge han är kvar.

Det vi såg på Anfield idag är ett av många exempel de senaste säsongerna på spelare som inte bryr sig, de behöver nämligen inte. Wenger kommer inte bestraffa dom så som de förtjänar (missförstå mig rätt), så som så många andra managers hade gjort om spelare uppträdde som våra spelare gör, och de kommer antagligen få en löneökning i nästa kontraktsförhandling trots att ingen av dom gjort någon för att förtjäna det.
Den här truppen, likt så många innan, har inte tagit Arsenal till nästa nivå, tvärtom så kommer vi längre och längre ifrån att vinna någon riktigt stor titel för varje säsong som går. I andra klubbar, i alla fall med ambition att utvecklas, brukar det innebära konsekvenser. Inte i Arsenal.
I Arsenal fortsätter vi på samma spår.

Det finns såklart undantag från allt, Alexis är den som sticker ut från mängden i Arsenal. Har vi sett hans sista match i Arsenal? Det fanns en tid då jag resonerade, om en spelare ville lämna, att om han tror han är för bra för Arsenal så kan han dra – ingen spelare är för bra för att spela för Arsenal. Nu resonerar jag inte så längre. Alexis är för bra för att spela för Arsenal. Men bara han. Övriga är för dåliga för att få spela i någon annan toppklubb, framförallt har de en Arsenalmentalitet som inte skulle accepteras någon annanstans, en förlorarmentalitet som de själva verkar tycka är acceptabel.
De får sina miljoner, de får spela fotboll, de har en fadersfigur vid sidlinjen som alltid kommer ta alla smällar.

Det är nu det blir svårt för mig, allt det jag skrivit ovan är det intryck jag har av så gott som hela vår trupp och vår klubb men trots det får jag inte ihop det. Du kan inte nå en sån här nivå om du som spelare är nöjd med det Arsenal har presterat de senaste säsongerna. Så varför nöjer sig spelare när de kommer till Arsenal, varför vill de inte mer i Arsenal, varför ger de inte allt när det har krävts i så gott som alla steg som leder till att spela för en av Englands största klubbar? Jag kan bara hitta ett svar på den frågan och det är Arsene Wenger och hur han behandlar sina spelare. I så gott som alla andra situationer i livet är snällhet, förståelse, överseende och förlåtelse kvaliteter som gynnar dig som person, som är beundransvärda och kan leda till mycket positivt.
Inte inom fotbollen, i alla fall inte så som jag får intrycket av att Wenger använder det.

Likt så många andra va mina tidigare åsikter så har även min åsikt om Wenger förändras. Inte att han måste gå, det måste han och det skulle han ha gjort för länge sen, men jag har alltid lyft fram hur intelligent Wenger är men de senaste säsongerna har jag även börjar ifrågasätta det. En intelligent person ser allt det här och försöker agera utifrån det men inte Wenger. Han fortsätter i samma spår som han gjort sen dag ett, det fungerade en gång i tiden men det har inte fungerat på snart 10 säsonger. Inte heller har jag någonsin trott att hans stolthet var viktigare än Arsenal, det gör jag nog inte nu heller men jag börjar seriöst ifrågasätta honom även på den punkten. Och det gör ont på riktigt.

Egentligen har jag inte skrivit något nytt, de flesta av oss tänker det här, känner det här, har läst det här tidigare och vi håller med varandra i det mesta när det gäller klubben just nu. Men jag behövde ändå skriva det, bara för att få det ur mig.
Igen.
Vill någon gissa hur lång tid det tar innan spelarna ber om ursäkt?
Igen.
Njut av uppehållet.