Medlemmar: 8876 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Blir det tre eller fyra spelare i backlinjen framöver, Arsene?

Krönika: Ur askan i elden

tis 29 aug 2017 kl 16:40

Detta är egentligen inte en respons på den minst sagt upprörande förlusten mot Liverpool, utan snarare någonting som legat och grott i mitt bakhuvud.

När Wenger helt plötsligt övergick till en trebackslinje i slutet av förra säsongen så var det med en återhållsam positivism jag kände att förändringens tid ligger framför oss. Till en början så gick det dessutom ganska bra. Att Wenger ändrade sin taktik för första gången på två decennier betydde för mig en av tre saker; han såg att det var dags för en förändring, han var desperat, eller så hade han för många missnöjda mittfältare som inte fick speltid, t.ex. Alex Oxlade-Chamberlain. Jag hoppades så klart på det förstnämnda, men tror egentligen inte på det själv.

Rent allmänt så är jag reserverad när det gäller just trebackslinje och föredrar en klassisk fyrbackslinje. Gärna med offensiva ytterbackar som exempelvis Bellerin. Det är väldigt få lag som på ett bra sätt fixar en trebackslinje och i ärlighetens namn så har inte vi det materialet. Möjligen skulle det fungera med Koscielny, Bellerin och Kolasinac, men jag är ändå skeptisk.  Varken Bellerin eller Oxlade-Chamberlain kommer till sin rätt som wingbacks i den nuvarande taktiken. Offensivt så tycker jag att de är på rätt ställe, men defensivt så finns en hel del att önska. Framför allt så skulle jag vilja se Bellerin som renodlad ytterback som kan göra offensiva utflykter istället för tvärtom. Överlag känns det som att spelarna inte riktigt har koll på sina positioner, vilket oroar mig.

Att Wenger inte är så benägen att göra taktiska förändringar är allmänt känt och är något som jag första tio åren av Wenger-eran såg som någonting positivt. Han tror på sin taktik och sin spelidé och kör på den linjen. Det har många gånger gett utdelning, men på senare tid har det lika många gånger inte gett det. Det är med viss avund jag har tittat på andra tränare som i pressade matchsituationer har gjort stora taktiska förändringar i laget som helt ändrat matchbilden och lett laget till seger. Det skickar rätt signaler till spelarna, precis som taktiska byten kan göra. I matchen mot Liverpool, och flera dessförinnan, så har hela laget eller vissa spelare behövt ruskas om lite. Byt ut dem direkt i första halvlek. Det sänder väldigt tydliga signaler till alla på planen att de helt enkelt inte presterar tillräckligt bra. Eller ändra taktiken. Gör något!

En vän till mig skrev i början på en match att han tyckte att vi skulle byta ut en viss spelare som underpresterade. Jag kunde inte annat än att hålla med. Jag upplyste honom om att Wenger inte byter spelare innan 60:e matchminuten om det inte beror på skada. Även om jag är en stor supporter av Wenger så är detta någonting som jag har irriterat mig på i många år. Ibland är det för mig och alla andra uppenbart att en viss spelare bör bytas ut, men ändå så händer det ingenting innan 60:e minuten.

Jag vet inte om jag är inne i någon kris beträffande min Arsenalidentitet, men det känns som om allt rasar just nu. Taktiken fungerar inte, spelare är missnöjda, spelare är på väg bort, vi har ett överskott av mittfältare som inte kommer till sin rätt, dimman från ”Wenger-out” ligger kvar och ledningen lyser i sin utevaro. Det drar in ett mörkt orosmoln över Arsenal som jag inte riktigt tycker om. Jag har alltid gått i försvar för Wenger, hans tränarstil och mitt lags taktiska upplägg, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till någonting. Jag får lite Blackburn-vibbar och ser framför mig hur vi om 5 säsonger spelar i Championship. Kanske behöver vi en säsong som är fullständigt katastrof för att komma på fötter igen.

Självklart ska man inte dra för stora växlar på hur spelet har sett ut än så länge, men visst oroar det en smula. Man kan inte skylla säsongsupptakten på enbart en trebackslinje och sena byten. Tveksamt engagemang, individuella insatser hos enskilda spelare, inställning och uttagning av laget är faktorer som också måste tas med när man gör sin analys.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att jag älskar Arsenal villkorslöst även om det blåser kraftig motvind. Någonstans tror och hoppas jag att vi kommer att landa i ett fungerande spel som kommer att ge oss en anständig säsong. Förhoppningsvis utan trebackslinje.