Medlemmar: 6150 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Arsene Wenger har bestämt sig för att inte bestämma sig om framtiden.

Arsene Wengers nya liv

mån 27 aug 2018 kl 11:01

Hur går man vidare i livet efter 22 år som tränare för ett och samma lag? Corse Matin, en fransk lokaltidning på Korsika, har träffat Arsene Wenger i Saint-Florent på norra sidan av ön. Han pratar om sina livsval, identiteter, boken han läser och att läka som person.

Det är inte första gången som Arsene Wenger semestrar på Korsika - den franska medelhavsön har blivit en plats för reflektion och återhämtning.
- Jag är ofta här för fridens skull och öns vackra omgivning. Jag känner mig verkligt välkommen här och jag får se glada människor vilket jag verkligen älskar. Att äta frukost och se havet, vad kan vara bättre?

Det har gått fyra månader sedan du lämnade Arsenal. Håller du fortfarande på att bearbeta det?
- Det går nästan att jämföra med rehab. Det är första gången på 35 år som jag inte är med och startar ett lags säsong. Med det sagt, att läka är lättare här än på andra platser, menar Wenger.

Efter ett så intensivt liv, nu utmanas du på det rent moraliska planet, du måste hålla uppe glöden. Att ställa om, hur har det varit?
- Mycket bättre än vad jag trodde. När du har levt ett så hektiskt liv fruktar du ensamhet. Men jag organiserade mig snabbt, jag idrottar, äter gott (och mycket!) med vänner, jag pratar. Jag kan reflektera i timmar blickandes mot horisonten, jag läser mycket. Just nu läser jag I married a communist av Philip Roth.

Hur uppfattade du VM?
- Jag var konsult för beIN sports, och reste mellan Paris och Moskva fem gånger. Inför världsmästerskapet var alla oroliga, lite som när man kliver in i biografen och du ska titta på en film du hört ska vara dålig, men vi blev positivt överraskade! Organisationen och kunnandet på plats var bra, och över kunskapen hos moskoviterna. Sett till själva tävlingen, så har VM blivit ett EM med Brasilien som gäst. Inga lag i Asien kan konkurrera, inga lag från Afrika kan göra det. Sydamerikanska lagen lider också.

Efter Brasilien slogs ut, kunde något landslag utmana Frankrike?
- Frankrike var det enda laget som tilltog i styrka match för match. Vi såg många lag som inledde bra, men blev svaga efterhand. Frankrike utvecklades hela tiden. Jag har tillskrivit deras seger andan i laget, men mycket beror också på deras fysiska styrka. Därför höll jag Frankrike som favoriter, de var tekniskt och fysiskt överlägsna motståndarna.

När du blickar tillbaka, vilket ögonblick är du stoltast över i din karriär?
- Stolthet har aldrig egentligen varit min starka sida. Men jag är stolt över att ha jobbat utifrån de värderingar jag prioriterar, vara seriös, ha respekt gentemot människor och integritet, en känsla av ansvar. Samtidigt är jag inte så korkad att jag inte tror jag gjort misstag. Men jag ångrar inte något för jag har alltid stått upp för värden som är viktiga, och det är svårt, särskilt på den högsta nivån i fotbollen.

En staty av dig i brons restes utanför Emirates, det är inte illa ...
– Jag föredrar vara levande än en staty, men initiativet är godhjärtat.

Hade du velat bli adlad?
– Protokollet förbjuder det. Men jag har fått Order of the British Empire (OBE), den högsta utmärkelsen för en utlänning.

Har ni träffat drottningen?
- Vid många tillfällen. Hennes franska är väldigt bra. Ett minne som sticker ut är när Jacques Chirac och dåvarande franska regeringen var inbjuden till Windsor, för att fördjupa det anglo-franska samarbetet. Då var jag också inbjuden, det kändes bra att göra en resa i historien.
 
Historien om dig handlar ofta om att du varit tränare så pass länge för en klubb i Premier League.
 – Jag tror det återspeglar att det funnits ett konsekvent beteende i ansträngningen och koncentrationen från min sida, samt faktumet att jag själv bestämt mig för denna klubb. Idealiskt, för mig, så bör en tränare ha inflytande över varje individuell spelares förbättring, spelstil och resultat men också klubbstrukturen. I allmänhet kan detta inflytande endast uppnå en effektivitet genom närvaro och den makt som tränare man får inom klubben.

Det är svårt att uppnå en varaktighet som du ändå gjort.
– En lång tid på en position kan också vara en form av motstånd om det går dåligt, men att vara konsekvent sett till resultat är väsentligt. Utan resultat hade jag aldrig fått stanna kvar.

Du kallades "professorn", är det smickrande eller säger det något om hur du agerade som tränare?
 – Jag har aldrig varit en lärare i den meningen att jag visste bättre eller mer än spelare och tränare, utan mer i betydelsen av någon som kunde hjälpa personer att hitta en väg där de tillåts uttrycka sig själv. I min mening är en coach som en lärare, en guide. Då kan du vara en bra eller en dålig guide.

Blev det glad över att Strasbourg är tillbaka i Ligue 1?
– Det gav mig mycket nöje. Vad som också är väldigt uppmuntrande för Bastia (SC Bastia, laget från huvudorten på Korsika som åkt ur Ligue 1 och numera huserar i Division 5) är att Strasbourg befann sig i samma position, och att Strasbourg hade tålamod, vilja och resurser för att gradvis klättra upp och komma tillbaka.

Bastias fall smärtar dig?
– Självklart. Jag har ofta spelat fotboll här på ön. Bastias fall, för mig, höjer medvetenheten om maktbalansen i fotboll under de senaste tjugofem åren på ett bra sätt, speciellt med PSG i Frankrike.* Bastia, precis som Strasbourg, kan komma tillbaka till Ligue 1. Jag hoppas det, men jag tror inte att de kommer att spela en annan final i Europa.**

Thierry Henry, som du känner till väl, tippas ta över Girondins de Bordeaux som tränare, är det en bra idé?
– Ja, han vill göra det, han är intelligent och har egenskaper. Den existentiella frågan som vi alltid frågar oss är om vi är redo att offra vårt liv för att bli en coach.

Känner du att du har offrat ditt liv?
– Ja, absolut. Att vara passionerad är ett väldigt själviskt arbete.
När du är passionerad stjäl du tid som du kunde spenderat med de du älskar och inser att du kunde ha gett dem så mycket mer.

Har du bestämt angående din framtid?
– Jag bestämde mig för att inte bestämma mig. Jag var fortfarande chockad och hade olika känslor så länge, att jag lovade mig själv att inte fatta något beslut till september.

Vill du radikalt ändra riktning, till exempel bli arkeolog eftersom du gillar historia, eller gör en karriär inom politiken?
– För arkeologi saknar jag förståelse för kompositioner inom jord och lera. Politik, nej, inte längre. Det jag gillar med jobbet som tränare är att vi har teorier, och på lördagar måste vi visa att de fungerar och resultatet är omedelbart. I politiken, mellan teori och sedan bevisa det, är tiden för lång.

Du har ändå exempelvis tagit ställning för minoritetsspråk i Frankrike och på Korsika, det är väl politiskt?
– Det är det rätta. Jag lärde jag mig först franska när jag var sex år gammal.
- Nyligen följde jag en debatt där en forskare inom neurovetenskap förklarade att lära sig ett andra språk i en mycket ung ålder är viktigt när det gäller att skapa kreativitet och flexibilitet i tänkandet. Han sade att försvinnandet av regionala språk som korsikanska, elsassiska (lokala språket i Alsace där Wenger föddes) eller occitanska, är skadligt för utvecklingen av hjärnan hos barn, avslutar han.

Tradition, kultur och historia, är fortfarande viktigt för Arsene Wenger.

* Bastia relegerades pga finansiella problem.
** Bastia spelade final i UEFA-cupen 1978 mot PSV Eindhoven, och förlorade med 3-0.