Medlemmar: 4760 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Aubameyang och Arteta firar 14:e FA-cupsegern på Wembley i lördags.

Krönika: Arteta och Auba

mån 3 aug 2020 kl 23:18

Fotboll är en lagsport och just nu älskar jag allt och alla som har med Arsenal att göra men det finns två personer som jag älskar lite extra - Mikel Arteta och Pierre-Emerick Aubameyang.

Två dagar efter Arsenals fjortonde FA-cuptitel, när känslorna är lugnare men lika starka, förtjänar dessa två att hyllas lite extra.
Vilken insats av våra spelare i lördagens final! Att det är något speciellt med FA-cupen och Arsenal har vi fått bevis på tidigare, det borde vara skäl nog att ha självförtroende inför en final men efter den säsong vi har haft så var jag allt annat än säker på en seger. Nu är jag av naturen en som sällan tror vi ska vinna viktiga matcher (ett naivt sätt att försöka skydda mig från besvikelse) men efter att ha bevittnat min värsta säsong som supporter så var jag helt inställd på en förlust. Det var jag även inför semifinalen mot Manchester City. Jag hade fel då och jag hade fel igen för två dagar sedan, mycket tack vare Arteta och Aubameyang.

Låt oss börja med han som gjort alla våra mål i både semifinalen och finalen - Pierre-Emerick Aubameyang. Vilken spelare! Det har genom åren varit en del snack om att Arsenal inte levererar när det gäller och att det hänger ihop med att vi saknar spelare som levererar när det gäller. Så länge Aubameyang är i laget får dessa människor nog vara lite mindre högljudda. Som kapten har han visat vad det innebär att leda ett lag - ett lag med en hel del svagheter - mot motståndd som är bättre än oss. Vi ska komma in på Arteta lite senare men den taktik som han valde i semifinalen och i finalen innebär en stor tilltro till Aubameyang och hans kvaliteter. Arteta vet vilken spelare vi har i honom och det förtroendet misstänker jag betyder mycket för en spelare som Aubameyang. I förväg vet man att vi kommer få några få chanser mot motstånd som är (borde vara) bättre än oss och då krävs det att vi har en spelare som kan ta tillvara på dessa. Arteta vet att vi har det, och utnyttjar detta på ett perfekt sätt när han lägger upp en matchplan. En matchplan där Aubameyang är så viktig. Aubameyang visar sin storhet genom att leva upp till det ansvar och förtroende Arteta har till honom.

Målen Aubameyang gör! Förutom straffen är inget av målen lätta avslut, i alla fall inte för de flesta fotbollsspelare. Möjligen för Aubameyang. De är alla fantastiska avslut och inte alltid i de lättaste av situationer. Jag ska erkänna något, när Aubameyang kom var jag väldigt glad men hade en viss oro över att han hade en tendens att missa många bra lägen. Men i ärlighetens namns så spelar det mindre roll när man ändå gör så många mål som han gör. Medvetenheten, kontrollen och avslutet vid 2-0-målet i finalen - jag kan titta på det målet hur många gånger som helst och det blir bara bättre och bättre. Som supporter är det svårt att veta allt som pågår bakom kulisserna men jag tror inte jag tar i när jag påstår att utöver det Aubameyang bidrar med på plan så bidrar han väldigt mycket vid sidan av också. Han är en kapten som är omtyckt och respekteras. Det säger en hel del om honom, inte bara som spelare men även som människa. I en lagsport som fotboll är människan bakom spelaren en viktig faktor.

Mikel Arteta - han som tog över en splittrad klubb och påbörjat en förändringsresa, och som samma säsong som han tog över även vinner sin första titel som huvudtränare. Det är stort. I ligan har det varit mindre stabilt, men ändå med känslan att det hela tiden går framåt. I FA-cupen har han visat att han har något som saknats så länge. Han har en plan, en plan anpassad med båda våra egna och motståndarens styrkor och svagheter i åtanke, som spelarna köper och är villiga att följa. Det låter som något givet, men det har det inte varit i Arsenal de senaste säsongerna. Arteta har fått med sig hela laget och även när vi hamnade i underläge i lördags föll inte laget ihop, spelarna trodde på idén och följde den fullt ut. Jag erkänner att jag får panik varje gång vår backlinje har bollen och ska sätta starta något form av anfallsspel. Emery-erans alla misslyckade försök har skadat mig djupt, det och att flera av våra spelare fortfarande har förmågan att begå juniormisstag i var och varannan match. Men Arteta tror på det här, och det verkar även spelarna göra - det är det viktigaste.

När man har en huvudtränare vars spelidéer och filosofi är något spelartruppen tror på och är villig att spela för är mer än hälften vunnet. Att Arteta lyckats få med sig en så pass uppgiven spelargrupp (ni kommer ihåg hur det såg ut i höstas va?) säger väldigt mycket om honom som tränare. På ett sätt är det kanske lätt, finns inte så mycket att förlora, men spelar man för Arsenal finns det alltid en hel del att förlora. Han tillsammans med Aubameyang har gett oss något att fira efter vad som har varit vår sämsta ligasäsong på mycket länge. Trodde ni på det här säsongsslutet i november?

Aubameyangs vara eller inte vara är såklart ett mörkt moln över det hela. Jag är villig att ge upp nästan allt för att övertyga honom att stanna kvar, och jag hoppas att han ser det här som en början på något med stor potential. Det som oroar mig är hans ålder. Han vill såklart kunna utmana om en Champions League-titel, han är 31 år, stannar han kan han tidigast vid 32-års ålder spela i CL igen. Kommer han vara lika bra då? Tror han själv det? Kommer Arsenal kunna utmana om den titeln redan då? Det är en risk jag hoppas han är villig att ta. Om Aubameyang stannar så misstänker jag att en stor anledning till det beslutet kommer vara Mikel Arteta. Oavsett hur det blir fick vi i alla fall vara med om en tid i Arsenal då båda dessa två utgjorde en viktig, rent av avgörande, roll i vår klubb, vilket resulterade i Arsenals fjortonde FA-cuptitel.