Medlemmar: 8776 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Arsenal Sweden firar fem år i Norrköping.

Arsenal Sweden 20 år

ons 11 aug 2021 kl 10:01

För 20 år sedan grundades Arsenal Sweden i Norrköping. Föreningens ordförande Axel Asplund reflekterar över de två decennier som har passerat.

I oktober 1886 grundade David Danskin och ett gäng kollegor på The Royal Arsenal i Woolwich i London fotbollsklubben Dial Square FC som idag har utvecklats till en av världens högst värderade sportvarumärken - Arsenal Football Club. Knappt 115 år senare, den 11 augusti 2001, samlades en liten skara supportrar till Danskins klubb på puben Stopet i Norrköping och hade det första mötet för det som kom att bli dess svenska supporterklubb. Det gick mer än ett sekel mellan starten för Arsenal FC respektive Arsenal Sweden, men i grund och botten hade de en sak gemensamt - viljan att skapa något tillsammans med likasinnade. Något som var större än den enskilda medlemmen.

Jag missade retligt nog det där första mötet på Stopet. Jag var visserligen bekant med Jocke Lander redan då - som nyfrälst Arsenalsupporter dammsög jag närområdet efter sådana som jag. När min pappa berättade att det fanns en Arsenalsupporter på sportredaktionen på Corren i Linköping var det givet att ta kontakt. Vi hade inte hunnit lära känna varandra tillräckligt bra för att jag skulle komma med till premiärträffen, men ganska snart blev jag medbjuden till det som jag tror var Arsenal Swedens andra möte i Norrköping.

Där träffade vi Mats Willner, Uffe Jansson, Peter Sundlöv och de andra som hade svarat på Jockes initiativ att starta en svensk supporterklubb till världens vackraste lag. Det där första trevande mötet utvecklades till en så trevlig kväll att det slutade med att jag och Jocke missade sista tåget till Linköping och fick ta taxi för 800:-, vilket sved i en nybliven 18-årings plånbok. Men det blev också starten på en helt ny fas i mitt liv - och för klubben inledningen på resa som idag är två decennier gammal.

Det som började med en handfull medlemmar med handtextade, laminerade medlemskort är idag en välsmord organisation där medlemsantalet brukar överstiga 6000 när säsongen är slut - och som numera har klubbens grundare heltidsanställd. Vi har gått från Excel-ark med medlemsregister till ett avancerade databaser. Från en hobbyhemsida till något som har vuxit till ett tidsdokument där Arsenals moderna historia finns noggrant nedtecknad.

Vi har lärt oss efter hand. Vi har hittat svaren. Hur går ett årsmöte till? Vem ska vi kontakta i London? Hur arrangerar man en gruppresa? Vem har en fax så att vi kan boka en buss i England? Hur ska vi hantera påtryckningar om vårt emblem från Arsenal? Hur får man kontakt med Anders Limpar? Hur många öl är det rimligt att bjuda Ray Parlour på under en Q&A?

Jag vet inte vad vi vågade tro under den där första säsongen. Bara att nå hundra medlemmar kändes som en milstolpe. Frågan var bara vad vi skulle göra för att nå ut. Idogt arbete med sajten och försöka att få de Arsenalsupportrar vi träffade att värva sina vänner gav långsamt resultat. Men det som verkligen blev klubbens genombrott var när SVT sände dokumentären “Med hjärtat i Arsenal” som handlade om svenska Arsenalsupportrar - varav de flesta i allra högsta grad var aktiva i Arsenal Sweden. Då rasslade drivor av medlemsavgifter in och sedan har det bara fortsatt så.

Genom åren har stora arrangemang avlöst varandra. Det mest spektakulära var kanske det abonnerade flygplanet som tog ett femtiotal medlemmar till Trondheim och en CL-match mot Rosenborg. Eller när vi bjöd Arsenal Ladies, som klubben kallades då, på middag efter deras match mot Djurgården/Älvsjö på Råsunda.

Men mest av allt har nog de återkommande medlemsresorna betytt. År efter år har mellan 50 och 100 laddade Arsenalsupportrar samlats på diverse pubar i London och tillsammans har vi tagit oss till arenor runt om i England, på rundturer på Highbury och Emirates, till middagar med gamla spelare och till och med till The Royal Arsenal i Woolwich. För mig är det så många roliga minnen förknippade med dessa resor, utöver alla möten och nya bekantskaper från hela landet som jag har gjort.

Arsenal Sweden vore dock ingenting utan alla de hundratals personer som har gjort ideella insatser för supporterklubben genom åren. Allt från att skriva texter på hemsidan och i Kanonmagasinet och vara med och arrangera supporterträffar till att leda och delta i poddar eller programmera hemsidan. Att packa medlemskort och souvenirer. Tusen och åter tusen arbetstimmar har lagts på klubben och alla har gjort det utan en enda krona i ersättning - det är fantastiskt att se hur många som har engagerat sig genom åren och att nya fortfarande ansluter.

Kärnan i Arsenal Swedens verksamhet var från början att främja intresset för Arsenal i Sverige. Den grundvalen är oförändrad. Allting handlar om att verka för att det ska finnas en plattform för Arsenalsupportrar i hela landet att samlas på, att hitta varandra och bygga nya relationer. Jag tror faktiskt att David Danskin och hans kanonjärer hade samma syfte 1886.

Vill du läsa mer om Arsenal Swedens historia finns det en hel del texter här.