Krönika
Jag har fått nog av Vieira-snacket
Jag håller med er på forumet som vill sälja Paddy Vieira. Inte för att jag egentligen vill bli av med honom - tvärtom. Killen är en mest begåvade fotbollsspelare som finns. I alla fall på fotbollsplanen.
West Ham eller Ipswich?
Vår supporterklubb står inför en intensiv vår med flera möten, två planerade resor och tröjor på väg ut till 100-talet medlemmar över landet. Med besvikelsen över "bara" 1-1 mot Liverpool på vårt Highbury färskt i minnet så laddar vi om, tar det bästa med oss och glömmer den här eftermiddagen.
Säsongen så här långt ...
Ser man tillbaka på säsongen så här långt och om man blickar framåt mot återstoden finns anledning att vara både optimist och pessimist. Varför?
TV 4=forntiden
Det var som att degradera sig tillbaka. Långt bak i tiden.
Ni rör inte Arsenal
Med 2-1 mot Liverpool på självaste Anfield skickade vi också ut en jul- och nyårshälsning ut över hela England med texten. Ni rör inte Arsenal. 2001 slutar tufft. 2002 blir inte lättare.
Jingle bells, Jingle ...
Jingle bells, jingle bells, jingle all the way - ohh what fun it is to see Arsenal win away.
Sluta visa Liverpool
Nu får det vara nog. Det får vara nog med Liverpool på TV.
"Freddie" är Arsenal
Fredrik Ljungberg. Vår "Freddie". Sven-Göran Eriksson satt på helgedomen och såg vår svenske, glödande stjärna i sitt livs form och sänka Juventus i Champions League i en sprakande fest och underhållning, som får mig att sakta börja fundera ut resplanerna till finalen i Glasgow i vår.
Mitt möte med Arsenal
En småmulen dag i oktober 1999 sätter vi oss på pendeltåget vid Paddington Station. Vi har just börjat smälta 0-1-förlusten i Champions Leauge mot Batigol och co i Fiorentina som vi sett live på Wembley. Jag och min pappa ska ut till St Albans, 30 minuter norr om London, där han ska intervjua Fredrik Ljungberg.
Campbell ska hyllas
Det säljs en röd tröja runt vårt kära hem i norra London. Den har ett nummer. 23. Den har en mening. Heart and Sol.