Davidsson & Mannen

Ni vet alla dessa stunder, alla dessa timmar och alla dessa många, långa veckodagar inför. All tid, alla år. Alla år av att både hoppas, tro och hysa tonvis med rädsla i en och samma stund, i ett och samma steg. Kanske inte älska och hata men ändå älska och tvivla? Att både vilja ha men ändå önska sig slippa behöva. Att en hade gjort ett annat val för sisådär hundra år sedan, ett val som hade skapat en annan person, som format ett annat fan-skap och som givit en ett läge att bara behöva vandra i ett enda känslomässigt spår.