Ur askan in i elden

Innan Silly Season ens hade börjat kunde Arsenal presentera ett riktigt kvalitetsnyförvärv i Lukas Podolski, och dessutom ryktas Yann M'Vila vara klar. Det är mer än vad jag hade önskat mig. Inte för att vara girig, men jag skulle vilja få en önskning till uppfylld innan transferfönstret öppnar.

Att Silly Season aldrig börjar.

Som engagerad fotbollssupporter utsätter man sig nära nog dagligen för små ångestattacker. Det kan röra sig om oro över ett ligaguld som är på väg att glida laget ur händerna, nervositet inför derby eller final nästa lördag, ett nedflyttningsstreck som har rört sig alldeles för nära eller besvikelsen över att den där skadan på nyckelspelaren visade sig vara av det allvarligare slaget.

Detta är som det ska vara.

Drömmen om supporterskapet går givetvis ut på att alltid vara tillfreds med sakernas tillstånd, men har man varit med ett tag vet man att den bara är en utopi som aldrig kan bli verklighet. Inte ens supportrar till ett lag som Barcelonas får konstant uppleva denna, så varför skulle då något annat lags fans få ta del av drömmen?

Är man inte särskilt insatt i hur fotbollsvärlden fungerar kanske man kan tro att sommaren kan vara en plats för ångestfri avkoppling, när vi slipper alla dessa orostankar om saker vi inte kan påverka på något sätt. Ingenting kan dock vara mer fel – för på sommaren blir det värre än någon gång under året.

När säsongen är i full gång kommer det alltid en ny match med några dagars mellanrum, och det finns hela tiden nya saker att oroas eller yvas över.

Silly Season fungerar inte så. Den maler ner allting i sin väg som en väldig inlandsis och samma historia om lagkaptenen som vill lämna klubben som publiceras i slutet av maj kan fortfarande i augusti bidra till ett tillagande kollektivt magsår hos supporterskaran.     

Samtidigt fullkomligt överöses man av rykten om nyförvärv, det ena mer otroligt än det andra. I början av juli brukar listan på spelare som är på väg till Arsenal vara så lång att Per Mertesacker ser ut som Toker i Snövit i jämförelse. Då är det bäst att stänga av.

Visserligen går det inte att hålla sig borta från mediabruset från sommarens alla otroliga historier om övergångar. Det finns alldeles för många kanaler, som Facebook och Twitter, idag för att man helt ska kunna undvika surret. Men jag kommer dock att göra mitt bästa, för tids nog presenteras nyförvärven på Arsenal.com – och det är först då jag litar på att de verkligen kommer att spela för Arsenal.

Jag är inte för censur på något sätt, men nog måste vi kunna ta inspiration från Kina och lägga munkavle på Internet? I en sådär tre månader med start i juni?

Eller så är det bara att bita ihop och vänta på att säsongen börjar igen i höst – så att allting kan börja om igen. Tänk om man bara fick slappna av någon gång. Det är kanske läge att byta hobby.

Drejning, kan det vara något?