The Kim Källström Mistery

Arsenal har radat upp ett pärlband av segrar som söndagens under den här säsongen. Det är inga sprakande tillställningar, utan effektiva, säkra och övertygande segrar. Den där typen av matcher som The Gunners har haft så förtvivlat svårt att genomföra på beställning under de senaste säsongerna.

Under första halvlek idag skapade Arsenal inte särskilt mycket, men det var liksom aldrig läge att bli orolig över det där första målet. Det var bara en tidsfråga och det var kul att Alex Oxlade-Chamberlain fick bli matchvinnare – och därmed visa att han blir en tillgång under avslutningen av säsongen. Det är särskilt viktigt med tanke på skadorna på Theo Walcott och Aaron Ramsey.

Skadeläget ja. Det för mig givetvis in på den märkliga historia som har hashtaggats med #TheKimKällströmMistery på Twitter. Allt från det totalt oväntade lånet av svensken till ryktesspridningen om ryggskadan har jag alltmer storögt följt i tidningar och på sociala medier. När så slutligen Wenger satte ner foten och berättade om Källströms status och gav oss facit kan vi konstatera att Aftonbladet bör ta och utvärdera kvaliteten på sina källor. Nej, han är inte borta tre månader och han ska inte skickas tillbaka till Ryssland.

Det finns två intressanta aspekter att diskutera gällande Kim Källström. Den första gäller givetvis det kloka i att värva en skadad spelare när tanken är att han kortsiktigt ska bredda truppen. Det borde falla på sin egen orimlighet. Wenger pratar om att svensken är tillbaka i spel tidigast i slutet av februari och senast i mitten av mars och i mitten av mars är det två månader kvar av säsongen, så frågan är hur mycket Källström hinner bidra. Med tanke på svårigheten Arsenal brukar ha när det gäller att avgöra när en spelare är matchredo igen efter en skada kan vi inte ens vara säkra på att Källström någonsin kommer debutera för Arsenal – om man nu ska måla fan på väggen.

Den andra aspekten rör Arsenals mediahantering av Källströmsåpan. Om det nu var så att man kände till skadan redan i fredags borde det inte ha varit något problem att publicera ett klargörande om dess omfattning på Arsenal.com när ryktena tog fart under lördagen. Istället väntade man till Wengers inför-matchintervju för att reda ut begreppen och lät spekulationer och felaktiga slutsatser storma på under ett extra dygn, vilket fick till följd att många landade i att Arsenal inte har någon koll. Det är inget bra sätt att bygga ett varumärke på. Frågan är dock fortfarande om Arsenal har berättat hela sanningen om värvningen av Kim Källström – det är något här som inte stämmer. Den långsamma hanteringen tyder i alla fall på det.

Att Källström, om han nu kommer kunna spela, stärker truppen torde vara självklart. Han kommer aldrig bli ett val för startelvan när alla spelare är tillgängliga, men som truppspelare kan han göra ett jobb. Han kommer vara lojal, ge allt när han får chansen och har tillräcklig rutin och fotbollshjärna för att kunna spela i Premier League. Om valet stod mellan att inte värva in någon och att ta in en frisk Källström tycker jag att Wenger gjorde rätt. Men att ta in en skadad Källström, det vete katten.

För Arsenal Swedens del är det positivt med en svensk spelare i Arsenal. Svenskkopplingen leder till ökad exponering, för när Arsenal syns i svenska tidningar blir också intresset för supporterklubben större. Det betydde till exempel mycket för Arsenal Sweden att Freddie Ljungberg var en del av Invincibles-generationen, då den uppmärksamhet han rönte på hemmaplan ledde till att fler upptäckte supporterklubben som då precis hade startat verksamheten. Nu räknar jag inte med någon tydlig Kimeffekt här, men all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet.

Avslutningsvis vill jag berätta att vi har fått klartecken för 50 biljetter till medlemsresan mot Manchester City. Nu ska vi så snabbt som möjlig blir klara med alla detaljerna, så att ni kan anmäla er till resan. Mer info kommer inom någon vecka.