Hjärntömning inför finalen

Hela den här veckan har jag laddat inför att göra ett blogginlägg om cupfinalen i morgon. Dock har jag dragit mig för det in i det längsta - helt enkelt för att tanken på en cupfinal gör mig illamående och gråtfärdig.

Jag är ganska säker på att det inte alltid varit såhär. Men (nästan) 9 år utan en titel sätter sannerligen sina spår. Jag vet inte om det är orutin eller någonting annat som gör att jag blir alldeles stissig av att tänka på morgondagen.

Det handlar egentligen inte om att jag är någon form av domedagssupporter som bara ser det omöjliga eller katastrof vart jag än tittar. Jag är fantastiskt taggad inför matchen och ser fram emot det galet mycket. Men jag kan inte hjälpa att jag kastas från högsta toppen (tänkomvivinnertänkomvivinnertänkomvivinnertänkomvivinnertänkomvivinner) till djupaste mörker (tänkomviförlorartänkomviförlorartänkomviförlorartänkomviförlorartänkomviförlorar) ca en gång i halvtimmen.

Jag hinner knappt tänka att vi har en bra chans att vinna i morgon förrän jag är övertygad om att jag aldrig mer kommer få se Arsenal vinna en titel - någonsin.

Man kan ju bli både schizofren och panikslagen för mindre än så.

Jag kommer inte försöka ge mig på en analys eller någon form av inför-rapport (det kommer ni kunna hitta på andra ställen ändå). Jag är liksom inte kapabel till en sådan sammanhängande text just nu.

Istället tänkte jag passa på att tömma hjärnan lite.

Den planerade paraden

Det började för någon dag sedan. På Twitter började man lägga ut foton av skyltar som satts upp kring Islington för att varna boende i området om att det kunde komma att bli avstängningar under söndagen på grund av en större parad. Avsändaren är inte Arsenal FC utan London Borough of Islington - alltså själva området.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Runt om rasade supportrar (hur vågar de ta ut en seger sådär i förskott!) och motståndarfans (hur patetiska är de inte som redan tror de har vunnit!) och journalister (hur arroganta är inte Arsenal som underskattar Hull så!) och även en av Hullspelarna har gått ut och sagt att de får extra styrka av att veta att en parad redan är planerad för Arsenal.

Under gårdagen blev det verkligen liv i luckan när bilden på bussen började dyka upp lite varstans.

Men vänta lite nu! Ja, jag har också en massa personliga känslor gällande att paraden är planerad och bussen är målad. Den totalt irrationella och något hysteriska fotbollssupportern inom mig är livrädd för att jinxa någonting. Jag vågar inte ta ut någon endaste liten sak i förskott.

Men den rationella delen av mig förstår ju att det måste göras. Och framförallt: alla klubbar gör det. Eller tror folk att Manchester City bara "råkade" hitta en färdigmålad buss i söndags, sådär helt appropå, och att staden Manchester bara "jaha, vill ni stänga av halva stan en måndag utan förvarning? Ja men go for it, för tusan".

Nej.

Det är inte så det funkar.

Hyckleribarometern slog i taket efter att jag såg artikeln i Yorkshire Post där man ägnar hela texten åt att kasta skit på Arsenal som förberett sig - förutom sista paragrafen där man påpekar att Hull City gör exakt samma sak.

Jag är så duktigt jäkla trött på att Arsenal får skit för saker som är så långt ifrån unika som man kan komma. Helt vanliga saker, som alla klubbar gör, förstoras helt plötsligt upp till någonting helt utan kontroll när Arsenal är inblandade. Vilket får mig in på min nästa punkt...

Det förbjudna firandet

Jag vet att det här är lite sent men det är någonting som gnagt i mig väldigt länge men jag har inte haft chansen att få det ur mig. Dessutom tycker jag det hänger mycket ihop med det där som andra lag gör som är helt okej, men som vi absolut inte får göra.

Typ som att fira när man vinner en match/gör ett mål/går vidare i en turnering.

Ni vet. Allt det där som fotboll typ...går ut på.

Den här säsongen har det kastats skit på att Arsenal firade efter en derbyseger mot sp*rs, på att vi firade avancemang till finalen efter att ha slagit Wigan på straffar och nu senast på att Jenkinson firade sitt (FÖRSTA NÅGONSIN FÖR ARSENAL) mål i en "betydelselös" match mot Norwich som vi "bara" vann med 2-0.

Jag menar, är folk verkligen på riktigt när de klagar på de här sakerna? Okej, det är mestadels motståndarfans (och de är ju inte riktigt kloka, det vet vi redan) men att även respekterade journalister och framförallt tidigare spelare (som ändå borde fatta hur viktiga de där sakerna är) rycks med i diskussionen är ju helt absurt.

Fotboll går ut på att vinna. Att fira en vinst (eller ett mål) är det absolut ingenting fel med. Pratet som var efter semifinalen är så dumt att man storknar. Ska man inte fira en vinst bara för att den kommer mot Wigan? Efter straffar? Det är väl en sådan vinst som man firar - om något.

Att det klagas på att spelare firar när de vinner saker är galet. Likaså alla dessa krav på att spelare som spelat för en klubb tidigare inte ska fira när de gör mål mot den gamla klubben. Det är lika galet det. Visst, det finns olika omständigheter, men som i fallet med holländaren (som vi inte längre pratar om) så är det ju bara löjligt att han inte ska fira om/när han gör mål mot oss. Brydde han sig om våra känslor eller Arsenal som klubb så skulle han inte pissat på klubbmärket från första början. Så enkelt är det. Det kan man inte göra ogjort bara för att man sedan struntar i att fira ett mål.

Ska man inte fira ett mål ska det finnas en riktigt bra anledning - allt annat är ju respektlös mot den nya klubben och de nya supportrarna. Och just for the record: en riktig bra anledning är inte att man spelade där i två säsonger när man var junior.

Snacket om att Jenkinson firade "för mycket" efter sitt mål är både historielöst och pinsamt. Om man inte kan inse hur mycket det betyder för honom som person att göra sitt första mål för Arsenal så är det inte mycket man förstår om fotboll alls.

Så.

Nu ska jag sätta mig i ett hörn och ta lite djupa andetag. Tänkte bara ta chansen att pusha för när jag var med i Tvodden Anna och David på SVT Flow och snackade Arsenal innan jag lägger ned för idag.

Om ett par timmar är det dags att möta upp andra osaliga Arsenal Sweden-människor och ta tio en lugnande öl inför i morgon.

Det kan behövas.