


Domare: Steve Dunn
"Bland det värsta jag varit med om"
Bland det värsta jag har upplevt. Som tur var fick man ändå se matchen, något som flera av mina polare gick miste om. SVT och TV4 sade nej till att pröjsa 1 miljon kronor, som jag läst att det skulle kosta. Men O´Learys sände och man var där. Tillsammans med grymt många andra som skulle se matchen. Eftersom det var Hockey-Bockey semifinal fick det bli liten TV utan ljud i början av matchen.
En match som vi skulle ha avgjort redan i mitten av den andra halvleken. Med tanke på alla lägen som skapades och det spelövertag som Arsenal hade så var Liverpoolsegern ruskigt orättvis. Men man måste ha koll på Michael Owen. Killen är naturlig målskytt och nyper till när man minst anar det.
Matchen inleddes i högt tempo, men några större farligheter skapades inte i början. Arsenal hade bollen mest dock utan att skapa några heta chanser. I den 17 minuten kom matchen första riktiga chans. Och det borde blivit mål - eller åtminstone straff. Paddy Vieria stal bollen av Emile Heskey, passade Ljungberg som skickade fram en perfekt boll till Henry. Fransmannen kom helt ren med Westerveld, rundade honom och skulle bara lägga in bollen. Men han höll inne så länge att Stephane Henchoz hann ner på mållinjen. Henry sköt och Schweizaren styrde bollen med armbågen ut över kortlinjen. Vad fick vi av detta? Ingenting, inte ens hörna.
Arsenal fortsatte sedan att dominera, men 0-0 stod sig till piss- och ölpausen, som den numera heter.
Ingen av tränarna valde att göra några förändringar under halvtidsvilan så det var återigen samma manskap som äntrade planen i Cardiff för den andra halvleken.
Inledningen av halvleken var jämn. Men efterhand tog Arsenal över mer och mer. I den 57:e minuten fick The Gunners ett jätteläge. Vieira vann bollen på mitten och lirade till Pires. Han och Henry spelade sedan snyggt igenom Pools försvar. Henry sköt - Westerveld räddade. Returen gick till Wiltord, men fransmannen fick ingen träff. Bollen landade hos Ashley Cole som hade öppet mål, men från ingenstans dök Finnen Sami Hyypiä upp och räddade på mållinjen.
Nu spelade Arsenal bra och man stos bara och väntade på 1-0. Och 1-0 kom. I den 72:a minuten. Målvakten Sander Westerveld sparkade ut en dålig rensning. Bollen hamnade hos Pires som matade en perfekt boll till Ljungberg. Svensken gjorde inget misstag och rundade elegant holländaren i Liverpoolmålet och satte 1-0. Jublet visste inga gränser på O´Learys där matchen kommit igång på storbildstv:n.
Bara två minuter efter 1-0 borde Henry gjort 2-0, men Westerveld klarade två gånger om. I den 76:e minuten förstärkte Wenger upp defensiven och satte in Ray Parlour istället för Sylvain Wiltord. Liverpool satsade framåt och tränaren Gerhard Houllier valde att plocka ut Smicer och Murphy. In kom Fowler och Berger.
Detta gav resultat. På en hörna från McAllister lyckades inte AFC-försvaret få bort bollen. Den hamnade hos Owen som med en vrist satte 1-1. Målet kom i den 83:e minuten.
I den 85:e minuten gjorde Wenger något som jag aldrig hade gjort om jag var tränare. Han vill avgöra matchen under ordinarie tid och bytte ut Ljungberg och satte in Kanu för att satsa offensivt. Vad blev det då av detta. Arsenal tappade bollen djupt ner på Liverpools planhalva. Westerveld satte upp en boll till Owen som sprintade ifrån Dixon och Adams och ur snäv vinkel satte han perfekt 1-2.
I den 90:e minuten slängde Wenger in Bergkamp, men AFC var ofarliga på de tre minuter som Dunn lagt till. Förlusten är ett faktum och den fullbordar en miserabel säsong.
Trots att det nu är måndag morgon kommer det fortfarande hela tiden upp tankar om matchen. Hur i helve*e gick det till? Arsenal skulle ju ha vunnit klart med tanke på spel- och chansövertaget. Men det går inte att släppa Owen. Killen har nu gjort sju mål på tre matcher. Orkar inte tänka på att komma igen. Det är nästan skönt att ligan har uppehåll till och med augusti.
COME ON YOU REDS!