Tillbaka på rätt spår

När det som mest behövdes hittade Arsenalspelarna glöden och karaktären igen och kämpade till slut ner Everton. Lagkapten Patrick Vieira visade hur det skulle gå till då han dundrade in det avgörande 2-1 målet, och idag skulle vi bara inte tappa poäng.

Det var inga större överraskningar i den startelva som ställde upp i vårsolen på Highbury och det syntes direkt från start att hemmahjältarna var laddade. Arsenal drog upp ett högt tempo direkt efter avspark och känslan att Richard Wrights nolla skulle spricka tidigt i matchen var påtagligt.

Mycket riktigt, efter sju minuter fick Arsenal matchens första hörna och Henry gjorde sig klar för att slå den. Församlingen runt tv:n hävde ur sig de vanliga skämten och sydigheterna om att fransmannen skulle lägga den i knähöjd vid första stolpen. Man kan väl inte påstå vi blev besvikna då Henry gav oss svar på tal då han hittade Cygan i boxen och den bespottade mittbacken satte till huvudet och styrde in sitt första Arsenalmål. Skönt för Cygan som har fått utstå mängder av, i viss mån berättigad, kritik de senaste veckorna.

Efter målet hoppades man att Arsenal skulle fortsätta i högt tempo och direkt döda matchen, men istället sjönk man tillbaka en smula och vid det här laget har vi lärt oss att det alltid straffar sig för Arsenal. Vi är helt enkelt värdelösa på att spela på resultatet så jag förstår inte varför vi envisas med det.

Arsenal kunde dock med lite flyt ha gjort ett mål till, och det hade varit särskilt trevligt om Dennis Bergkamp hade fått göra ett efter att han på ett liknande sätt som mot Newcastle förra året vände bort en back, men hans avslut var dock tamt och Henry kunde inte få dit returen.

Strax före paus var det Everton som hade de hetaste chanserna. Efter ett snabbt uppspel fick Rooney bollen på kanten och han vände bort Gilberto och Cygan och slog ett inlägg som Pembridge sånär fick tån på.

Efter vilan var Toffees fortsatt det vassaste laget och i inledningen sköt Kevin Campbell en halvvolley just utanför Taylors stolpe. Tio minuter in på halvleken tappade Gilberto bollen i mittcirkeln och den gick fram till Rooney som avancerade och utnyttjade Cygans passiva försvarsspel och sköt otagbart in 1-1. Målet var likt det som Tugay gjorde för en vecka sedan, skillnaden var dock att 17-åringen var helt ensam och Cygan kunde gott ha försökt ta bollen i förstaläget.

Man kände hur frustrationen sakta kom krypande men i den här matchen hade Arsenal inga planer på att ta annat än tre poäng. Tio minuter efter Rooneys mål vann Henry en nickduell utanför Evertons straffområde och bollen gick till Bergkamp som inte fick iväg något skott efter att han uppvaktats hårt av Weir. Bollen gick sedan förbi Ljungberg som snavade och låg i vägen för Wright som inte kunde göra någonting då Vieira utan pardon dundrade in 2-1.

Matchen fortsatte smånervigt men Everton skapade inte någon het målchans – trots att man bytte in världens bästa spelare (enligt kommentatorn Niklas Holmgren i alla fall) i Duncan Ferguson. Arsenal var närmast att göra ytterligare mål då Ljungberg gled igenom och sköt precis över.

Otroligt skönt att vi klarade av att hålla resultatet tiden ut och lika skönt att vi såg till att Uniteds serieledning bara blev temporär. Idag såg man att Ljungberg börjar hitta formen igen och kan vi bara få igång Dennis Bergkamps magic så kommer vi få härliga resultat i de sju seriematcher som är kvar.