Gruppseger - trots förlusten

Tre tankar om matchen
Mer stonn zo Dir FC Kölle
Nu när matchen inte nådde upp ens till de rejält modesta förväntningarna som fanns på förhand känner jag inte för att skriva ihjäl mig om den. Jag tänker istället börja med att fokusera på mina Kölnresor. Jag ska dock inte dröja vid den ganjainrökta reggaefestivalen Summerjam som jag händelsevis råkade besöka sommaren 2003. Jag tänker inte heller gå på djupet vad gäller Gervinhos två mål i träningsmatchen mellan Köln och Arsenal sommaren 2011 eller Carl Jenkinson makalösa självmål från 40 meter året efter (eller att vi fick sno tillbaka vår flagga i polisens husvagn sedan den hade konfiskerats efter matchen).
Mitt fokus ligger istället som sig bör på Kölns mäktiga klubbhymn. Fotbollslåtar brukar som bekant vara riktigt usla, men som alltid har alla regler ett undantag. “Mer stonn zu Dir FC Kölle” är just det undantaget. Jag vet inte hur många gånger jag har vevat den på Youtube, och jag ångrar nästan lite att jag inte åkte ner för att få uppleva den inför en tävlingsmatch. Fast då hade jag samtidigt varit tvungen att följa 90 minuters håglös fotboll efter, så det är ett “nästan” skrivet med eftertryck.

Dags att spela med större marginaler?
För tredje gången på ett par månader åkte Arsenal på en straff. Såväl mot Watford som mot Manchester City fick Arsenal tveksamma straffar emot sig, och den som dömdes mot Debuchy ikväll var knappast mer klar än de andra två. Man kan diskutera rätt eller fel hur länge som helst (ja, exakt hur länge som helst - fråga de som jobbar på Twitter) men nu känns det som att motståndarlagen har börjat spela på att komma i den där typen av situationer och sedan falla lätt i närkamperna. Detta innebär att Arsenalförsvaret framöver måste spela med större marginaler, för när vi har målvakter som löst räknat inte har räddat en straff på den här sidan Juan Roman Riquelme har vi helt enkelt inte råd att släppa till den typen av lägen. De har visat sig vara matchavgörande vid Arsenals tre senaste förluster.

Gruppseger - trots allt
Nu blev den här förlusten mest av akademiskt intresse (om ens det, vilken akademi skulle få för sig att intressera sig för den här matchen?) då Arsenal redan har vunnit gruppen tack vare den fina starten på Europa League-spelet den här hösten. Gruppen avgjordes när Giroud konstsparkade in 0-1 i Belgrad, och det har de mer rutinerade spelarna som sedermera har startat mot Röda Stjärnan på Emirates och ikväll varit extremt medvetna om. Det har inte tagits många löpmeter i onödan, och kanske kan man räkna in det under rutin snarare än bristande intresse. Varför ska spelarna anstränga sig mer än så här, om gruppsegern ändå redan är klar? Jag lämnar den diskussionen därhän - väl medveten om att det finns något som heter stolthet och klubbhjärta. Vi kan trots allt konstatera att Arsenal har gjort vad Arsenal skulle; gruppsegern är säkrad. Att det sedan inte blev så snyggt som vi hade hoppats på är nog bara ännu en normalitet i det här med att vara Arsenalsupporter.