Gruppsegern säkrad!

På förhand tippades Grupp F som den kanske mest ovissa gruppen, där Arsenal av många tippades att få det svårt att gå vidare från gruppen. Mångas favorit till gruppesegern var Dortmund, men Arsenal kom alla dessa tips på skam och har i och med kvällens resultat säkrat gruppsegern med en match kvar att spela.

Förutsättningarna inför matchen var att vid seger skulle avancemang vara säkrat för Arsenal, medan Dortmund mer eller mindre var tvingade att vinna för att ha chansen kvar. Även vid kryss kunde Arsenal säkra avancemang, och kanske var det dessa förutsättningar som präglade matchens inledande del. Dortmund verkade satsa på ett tidigt ledningsmål för att få hemmalaget ur balans, men Arsenal var med på noterna och trots ett intensivt kämpande från bortalagets sida så skapades det inte några målchanser att tala om. Tvärt om var det Arsenal som de få gånger vi fick till ett ordnat anfallsspel såg ut som det farligare laget. Theo Walcott var på vippen att lyckas runda målvakten på en fin framspelning av Aaron Ramsey, men Roman Weidenfelle fick ut ett ben i sista stund och fick iväg bollen till inkast. Theo slog kort därefter ett riktigt vasst inlägg mot Robin van Persie som hade haft öppet mål om det inte hade varit för att Weidenfelles högerhand som i sista stund fick undan bollen.

På andra sidan skapades egentligen bara ett par skott från ganska långt håll. Tittade man på statistiken så såg det ut som ett rejält övertag från bortalagets sida, men inget av alla de avslut de hade kändes särskilt farligt.

Till saken hör också att Dortmund redan efter 29 minuter hade tvingats till två byten, och inte vilka byten som helst. Sven Bender och supertalangen Mario Götze klev båda av med bara fyra minuters mellanrum, Bender efter att mycket oturligt ha träffats i ansiktet av Thomas Vermaelens fot och Götze efter vad som såg ut som en sträckning i framsida lår. Det ska dock sägas att även innan dessa byten så kändes det inte särskilt farligt när tyskarna anföll då Arsenal spelade ett stabilt försvarsspel.

Ju längre den första halvleken led desto mer tog Arsenal över och den andra halvleken följde samma trend, där Arsenal efter ett par minuter tog över matchen totalt. Dortmund gjorde en ansats till att försöka gå ut hårt även i andra halvlek, men redan fyra minuter in i halvleken tog Arsenal ledningen.

Och det var ett mål som kan bli något av en klassiker. Efter att ha hotat i djupled hamnade bollen centralt hos Aaron Ramsey som släppte bollen till Alex Song (för övrigt matchens bäste spelare, han vann oräkneliga bollar på mittfältet) som drog sig ned åt vänster. Mot sig hade han inte mindre än fyra bortaspelare men plötsligt fick Song, som ju inte är känd för att vara en dribbler, en lidnersk knäpp och bjöd på ett par finter ur den högre skolan och fann sig hastigt och lustigt på väg in i straffområdet varpå han slog ett perfekt inlägg till Robin van Persie som bara hade att styra in bollen i mål. Weidenfelle fick en hand på bollen men kunde inte hindra den från att gå in och jublet bröt ut på Emirates Stadium, O'Learys i Gamla Stan, Plain Kitchen i Göteborg och otaliga andra pubar där Arsenal-fans fanns för att se matchen.

Målet tog mer eller mindre knäcken på Dortmund. Arsenal hade nu ett rejält grepp om spelet och fler och fler bortaspelare såg ut att inte längre tro på vad de gjorde. Jag blev ärligt talat lite förvånad över hur uppgivna en del av deras spelare såg ut, och det var hela tiden närmare 2-0 än 1-1. Närmast får Gervinho sägas ha varit då han blev helt frispelad av Aaron Ramsey, men vår Ivorian agerade aningen för långsamt och efter att ha rundat målvakten hann en bortaspelare in med en tå och kunde peta ut bollen till hörna.

2-0 skulle ändå komma och det gjordes, tro't eller ej, efter en hörna! Bollen slogs av Areta in mot första stolpen där Thomas Vermaelen skarvade bollen vidare till, förstås, Robin van Persie som i öppet mål kunde bredsida in 2-0.

Klockan stod nu på 86 minuter och nu var det bara en fråga om att spela av tiden. En liten prick i protokollet blev det när slarv i den 92:a minuten tillät Shinji Kagawa att reducera till 2-1, men då återstod bara tiotalet sekunder och så fort Arsenal hade gjort avspark efter målet så blåste domaren (som, måste jag säga, inte gjorde någon särskilt bra insats) av matchen.

Tillsammans med det faktum att Olympiakos något överraskande besegrade Marseille på bortaplan innebär alltså vinsten att Arsenal också säkrade gruppsegern. Det betyder också att Dortmund inte är helt borta från avancemang, men det krävs då att de besegrar Marseille med fyra mål samtidigt som vi besegrar Olympiakos på bortaplan så det ser inte så ljust ut för de tyska mästarna.

Men detta behöver inte vi bekymra oss om. Arsene Wenger kan nu låta alla etablerade spelare vila i den sista gruppspelsmatchen och i stället skicka ner reserver och juniorer, för gruppsegern är redan säkrad. Att vinna den här gruppen är en prestation som inte går att snacka bort, det var inte många som trodde på det på förhand men nu står vi där. Sakta men säkert går det åt rätt håll för det här laget, vi har en lång väg att vandra ännu men ett par steg på vägen är tagna.