Respass ur FA-cupen

Det är lika bra att jag säger det på en gång: det här kommer inte att bli ett referat som beskriver matchsekvenser i detalj. Det hände nämligen inte så mycket, Sunderland var rätt nöjda med att stå och vänta in våra enmansanfall och sedan anfalla med full kraft när vi slarvade bort bollen. Just det - och så fick vi tre nya skador också då Coquelin, Ramsey och Squillaci alla tre tvingades avbryta matchen i förtid. I alla fall tror jag att Squillaci var skadad, men det spelar mindre roll.

Sunderland gjorde sitt första mål i slutet av den första halvleken. Johan Djourou slarvade bort bollen och tvingades dra på sig en frispark, och när den lyftes in mot straffområdet nickade Vermaelen iväg den men Keiran Richardson stod där och fångade upp den. Han avlossade ett skott som hade gått flera meter utanför, men bollen tog på Squillaci och helt otagbart in i Fabianskis vänstra hörn. Jag vill absolut inte belasta Squillaci här för det fanns ingenting han kunde göra, men varför var vi inte mer beredda på att fånga upp andrabollen? Vermaelen gjorde som man ska, bollen nickades ut utanför straffområdet och mot sidlinjen till men Richardson kunde både ta emot bollen och lägg den tillrätta innan första Arsenal-spelare ens var i närheten av att hinna in i press.

Den andra halvleken var i stort sett en enda lång plåga att titta på. Det lilla spel som hade funnits i den första halvleken var som bortblåst. Ingen rörelse, ingen sammanhållning, en totalt isolerad Robin van Persie på topp (han hade nästan alltid tre spelare som i stort sett punktmarkerade honom när vi hade bollen på deras planhalva) och i övrigt nio utespelare som alla anföll en i taget medan de andra tittade på. Bara enstaka gånger liknade det ett lagspel, men jag kan inte komma ihåg att Mignolet i hemmamålet fick göra en enda räddning i den andra halvleken. I den första fick han göra en på ett hyggligt skott från Gervinho. Och det duger inte.

Något som jag inte heller riktigt förstår är varför vi försöker spela ett kortpassningsspel på en plan som ser ut som den på Stadium of Light. Vi var där för en vecka sedan, och vi visste exakt vad som väntade. Vi visste hur planen ser ut, vi visste exakt hur Sunderland skulle ställa upp. Varför inte försöka med ett motdrag? Varför inte köra 4-4-2 från start för att störa Sunderlands upplägg? Chamakh har förvisso varit helt under isen i långt över ett år, men samtidigt har han bara en enda gång vad jag kan minnas fått chansen när vi har spelat 4-4-2 - och noterbart är att då gjorde han också det enda ligamålet han har gjort sedan november 2010. Varför inte ge alla spelare order om att söka tidiga inlägg mot Chamakh och van Persie? Chamakh har en styrka och det är huvudspelet, och han hade i ett 4-4-2 tillsammans med RvP garanterat gett Sunderland större problem än de fick mot en helt ensam van Persie. Robins roll i dag var i det närmaste omöjlig.

2-0 kom på en kontring. Alex Oxlade-Chamberlain tappade bollen högt upp i banan, och Sunderland kontrade genom Sessegnon. Han spelade ut bollen till Sebastian Larsson som sköt i stolpen och returen gick nästan längs med mållinjen. Där kom Chamberlain springande och försökte bryta, men det bar sig inte bättre än att bollen ramlade in i mål ändå. Chamberlains fel? Absolut inte. Till att börja med ska resten av laget ta sig en funderare på hur det kunde komma sig att den som tappade bollen högt upp kunde vara snabbast att ta sig ner till andra sidan av banan då det fanns andra som hade mycket närmare till eget mål, och hade inte Chamberlain försökt bryta hade det blivit mål ändå för det stod två soprena hemmaspelare och väntade på bollen.

Nej, det här var inte på långa vägar bra nog. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som är fel, men då vi med största sannolikhet åker ur Champions League efter returen mot Milan finns det nu bara en enda sak att fokusera på och det är att avsluta ligaspelet så starkt som möjligt. Men hur det än går där så måste vi på lång sikt komma tillrätta med dessa ständiga och obegripligt fullständiga bottennapp.