Arsenal tappade igen

Norwich tog sig till Emirates Stadium för att gästa Arsenal, i förhoppning om att kunna grusa deras planer på att stänga kampen om tredjeplatsen inför den sista omgången. Tre poäng skulle nämligen ha givit Arsenal ett försprång omöjligt att ta in för Tottenham, Newcastle och Chelsea. Men, som så många gånger tidigare den här säsongen, så kom matchbilden och händelseförloppet att utvecklas på ett sätt som någon aldrig kunnat föreställa sig på förhand.

Ribban för galenskaperna sattes redan efter någon minut, då Yossi Benayoun curlade in 1-0 bakom Ruddy i Norwich-målet från utkanten av straffområdet – och de tog ny fart direkt på avspark.

De gulklädda gästerna visade med all icke-önskvärd tydlighet – med Arsenal-ögon sett – att man minsann inte tänkte ge sig förrän domaren blåst av den här tillställningen för gott. Bennett tog sig runt på kanten nästan per omgående och hans inspel snett-inåt-bakåt nådde en helt och hållet sopren Grant Holt längre bort i straffområdet. Skottet var hårt och välriktat – men Kieran Gibbs lyckades få kroppen emellan och kunde på så vis freda sitt mål.

Kombinationen av hemmalagets tidiga ledning, och den bekvämlighet som någonstans infann sig efter den, och Norwichs beslutsamhet att få till en kvittering snarast möjligt gör att den inledande kvarten nästan uteslutande handlar om Norwich. Det rörde sig visserligen inte om något grandiost bollinnehav – men det var väldigt tydligt att gästerna var långt mer beslutsamma i jämförelse med hemmalaget, när det kom till att ta sig till heta lägen.

I den tolfte minuten så smällde det så till. Kanariefåglarna tog sig återigen runt på kanten och passningen gick precis som tidigare mot ytan mellan Arsenals hemjobbande backlinje och mittfält. Den här gången är det Hoolahan som avslutar, och även om hans avslut varken har samma fart eller knepiga riktning som Holts dito tidigare så går bollen i mål. Szczesny tappar in kvitteringen.

Arsenal söker efter detta visserligen Robin van Persie med den längre bollen både en och två gånger – men vid insparkarna så är det tydligt hur hemmalaget egentligen ämnar bygga sin anfall, och varför man inte gör det. I vanlig ordning så trycks mittbackarna Koscielny och Vermaelen isär, något som gör att Gibbs och Sagna tvingas flytta uppåt i planen, samtidigt som en mittfältare droppar ner för att ta emot den lite kortare insparken och att på så vis bygga därifrån. Det som dock skiljde sig från tidigare var att den här vanligtvis korta bollen istället blev en längre variant, som allt som oftast slutade med att Norwich kunde vinna bollen direkt via sina starka duellspelare. Största orsaken till detta stavas givetvis Mikel Arteta och dennes frånvaro. Arsenal har inte vunnit en ligamatch utan spanjoren i startelvan, och det spelar någonstans in. Avsaknaden av trygghet och balans på mittfältet är alarmerande tydlig, inte minst i uppspelsfasen – då den långa bollen föredrogs gång på gång före Ramsey som allt som oftast var den som kom och mötte.

Just gästernas defensiva starka duellspel syntes tydligt när man ställer om blixtsnabbt från försvar till anfall i den 27:e minuten. Ett Sagna-inlägg nickades undan och efter två vunna höjddueller så tillåts Grant Holt skarva bollen till sin anfallskollega och sätta iväg på djupet. När Norwich-kaptenen tillika murbräckan Holt tagit sig in i straffområdet för att avsluta – så fanns återigen Gibbs i vägen. Den här gången tog avslutet dock en oturlig båge via vänsterbacken över en chanslös Szczesny och in i mål. Norwich hade tagit ledningen på Emirates Stadium.

Och härifrån så blev det bara värre för Arsenal i den första halvleken. Först tvinades Sagna lämnade planen på bår (Coquelin ersatte) och sedan så har Norwich chanser att göra både 1-3 och 1-4 när Arsenal blir för omständiga. Bollen rullades runt, runt men när någon slutprodukt inte kom så kunde Norwich istället sno åt sig bollen och ställa om. Samma visa även vid inläggen som hemmalaget fortsatt visar en stor tilltro till – utan att för den sakens skull ha några direkt vassa huvudspelare på offensiv tredjedel. Hemmalaget klarar sig dock från ytterligare baklängesmål innan halvtidsvilan, och tog paus med underläge 1-2.

Kontentan av den första halvleken: Arsenal bekvämt inledningsvis, inkonsekvent och omständigt under avslutningen. Norwich varken blygt eller sena på att hugga på de chanser och halvchanser som bjöds.

Arsenal såg fortsatt skakigt och osäkert ut under inledningen av den andra halvleken – något som inte minst märktes när Szczesny var läskigt nära att pricka Grant Holt med stressad rensning som istället smet ut över defensiv långsida. Men, Arsenal arbetar sakta men säkert sig in i matchen – mycket tack vare Gervinho som börjat få ett ordentligt övertag på sin försvarare, något som på så vis ger hans lagkamrater tid att fylla på med folk när bollen huserade på hans kant – och RvP och Ramsey grävde fram en varsin halvchans i offensivt straffområde. Men, precis som tidigare, så skapade man inte någon riktigt het målchans och när man fortsatte att vara inkonsekvent så dök möjligheterna för ett hungrig Norwich upp istället. Och då var det som bekant farligt var och varannan gång.

Kombinationen av att ytterbackarna hade en allt annat än rolig dag och blev slaktade gång på gång i man-man-spelet och att en alldeles för het Vermaelen ofta tog sig till samma yta som (den bra spelande) Koscielny gjorde att backlinjen hade väldigt svårt att hålla reda på de, ändå, få spelare som Norwich gick till attack med i det här skedet. Mittfältet flyttade allt som oftast upp i jakten på en kvittering och hamnade på efterkälken i omställningsspelet – och Arsenals defensiva spelare fick slita hårt för att freda sitt mål. Var det inte ett Norwich avslut som smet tätt utanför så var det Koscielny som kom flygandes och räddade upp situationen framför Holt i sista stund.

Något var tvunget att hända – och Wenger såg även till att så blev fallet.

Först ersätter Alex Oxlade-Chamberlain en blek och otajmad Aaron Ramsey och kort därefter så frostades även Marouane Chamakh av (Benayoun lämnade). Det senare bytet hade kanske varit nödvändigt redan i paus för att ge Arsenal någon form av tyngd i duellerna och svängrum åt Robin van Persie i offensiv box, men när det väl kom så gav det hopp inför slutforceringen.

”Vikten” av Chamakhs kilon och centimeter syntes nästan per omgående då Robin van Persie försöker sätta sin gängliga anfallspartner i arbete i Norwichs straffområde. Marockanen tar både en och två dueller och hindrade på så vis gästerna från att få undan bollen och Alex Song kan samla upp resterna efter försöket. Den kamerunske kungen av spexiga frisyre lyfte sedan in en pattenterad svepande boll bakom den gulklädda backlinjen där Robin van Persie löpt sig losss – och holländaren vinklade in en volley intill den bortre stolpen. 2-2!

Med en hel kvart kvar på matchuret och nytt mod i hela Arsenal-laget så fortsatte anstormningen. Nästa mål lät heller inte vänta på sig, och efter ett flipperspel av storlek mindre så kunde Robin van Persie återigen trycka bollen i mål med högerfoten via målvakten Ruddy.

Arsenal hade vänt och publiken på Emirates Stadium andades optimism. Problemet var bara att med alla byten gjorde, ingen riktig balans i laget (med anledning av alla offensiva spelare som äntrat banan) och med en hel del tid kvar – så var Arsenal nästan vara tvunget att gå för 4-2 för att på så vis kunna ”döda” matchen. För försvara sig kunde man inte i det här läget.

Vad Wenger och Arsenal bestämt sig för han emellertid aldrig riktigt utkristallisera sig – för kort efter van Persies 3-2 så smällde det igen. Och den här gången bakom Szczesny. Vips pannkaka så hade Morison ett öppet läge i borte delen av straffområdet och avslutet satt distinkt intill den polska burväktarens högra stolprot. Ett klassavslut.

Arsenal tvingades återigen framåt för att inte ge Tottenham möjligheten att kunna ha tredjeplatsen som i en liten ask inför avslutningen, och det doftade kvittering ett par gånger om. Om kvitteringslukten var stark när Ruddy räddade en nick från nära håll under stopptiden så fullkomligen stank det när Robin van Persie bara hade att förpassa bollen i det öppna målet för att fullborda sitt hattrick och ytterligare en magisk comeback – men, en knuff i ryggen från en Norwich-försvarare hindrade honom från det och den givna straffen … uteblev. Ett domslut som med största säkerhet kommer att diskuteras runt, runt de kommande dagarna. Norwich höll ut och Arsenal fick inte till något segermål under de återstående minuterna. Den här helt och hållet bindgalna andra halvleken gjorde att matchen slutade oavgjort, 3-3.

Summan av 3-3-kardemumman: En match för en psykolog-soffa snarare än för en TV-soffa. Det snöpliga poängtappet gör nu att Arsenal måste få hjälp av Manchester City och Aston Villa för att återigen kunna ha saken i egna händer.