Om supporterårets höjdpunkt

Den kanske bästa stunden under Arsenal Sweden-året är det ögonblick då medlemsresan officiellt inleds. Då har ett femtiotal svenska Gooners samlats på en pub någonstans i London – och förväntningarna brukar lysa i ögonen på folk. Sådär som det bara kan göra på första dagen av en länge efterlängtad resa. Förväntningar på segrar, nya bekantskaper att snacka Arsenal med och på London med allt vad det innebär. Den bilden kan jag lätt fiska fram de här regntunga oktoberdagarna när ungarna i min klass blir alltför tonåriga och rättningstraven alltför hög.

Jag har oräkneliga toppenminnen från alla dessa medlemsresor vi har arrangerat i supporterklubben. Som glädjescenerna i ösregnet på North Bank, Highbury efter att Henry hade borrat in den där pärlan i krysset framför oss på när Arsenal slog Manchester City 2004. Eller den gången vi överraskade ägarna på The Auld Triangle genom att släpa in 40 personer där en stendöd torsdagskväll eftersom att Gunners Bar, där vi hade tänkt ha medlemskvällen, var abonnerat. För att inte tala om tågresorna till och från Manchester och Newcastle och på olika sätt minnesvärda bortamatcher.

Det bästa med dessa resor är dock inte matcherna, rundturen på arenan eller att vakna morgonen efter medlemskvällen (ugh). Det bästa är att träffa en hel rad av nya profiler. Många gånger har jag fått för mig att Sveriges humorelit är med i Arsenal Sweden, för så mycket skratt som en medlemsresa brukar bjuda på kommer i alla fall jag aldrig hitta på Norra Brunn eller någon annan Stand Up-klubb.

Det är också extremt värdefullt för oss som sitter i styrelsen att träffa medlemmar på ett otvunget sätt, och på så sätt få reda mer i detalj vad man vill ha ut av sitt medlemskap. Jag har inte möjlighet att åka på mer än max tio matchträffar i Sverige på ett år, och då är folk i regel, vilket också är högst naturligt, mer intresserade av att titta på matchen och diskutera den än att lyfta något man har tänkt på angående supporterklubben. På medlemsresorna brukar snacket på ett mer naturligt sätt glida över i det som rör klubben efter några dagars umgänge. Det blir enklare att komma med en åsikt om man har börjat lära känna varandra.

I år talar allting för ytterligare en grym medlemsresa (info finns här och anmälan skickas till medlemsresa01@arsenal.se). Upplägget är väl beprövat och brukar alltid fungera klockrent. Matchen mot Villa på lördagen kommer också att bli en höjdpunkt. Att åka på en bortamatch, och att dessutom sitta – eller snarare stå – på bortasektionen och fullkomligt sjunga halsen hes är på något sätt min idealbild av supporterskapet. Det är då jag på allvar känner att jag har möjlighet att faktisk vara ett stöd – support – till laget, och också i någon liten mån påverka det som händer på planen. Framför teven kan liksom ingen annan än grannarna höra mig skrika.

Jag ser fram emot att bjudas på nya skratt och nya upplevelser i god Arsenal Sweden-anda i höst. Den 21 november kommer jag ännu en gång drabbas av ögonblicket då medlemsresan precis har börjat. Det finns fortfarande platser kvar, så du som läser detta har alla möjligheter att dela det ögonblicket med mig och 48 andra förväntansfulla Arsenal Sweden-medlemmar. Du kommer inte ångra dig om du tar chansen.