Arsjavin sänkte Liverpool

Det här var en match med två ansikten. Liverpool dominerade första halvlek och borde ha gått till pausvila med fler än det enda målet som skiljde. Arsenal kunde med visst flyt kvittera och med Arsjavin ta ledningen och sedan kontrollera matchen till slutet.
Arsenal kom till spel med det förväntade laget. Arsjavin fick återigen förtroendet på topp, denna gång med Nasri och Walcottt som försörjare. Farhågorna kring vänsterbacken blev inte besannade då Traoré var på plats för att spela. Därmed var Silvestre hänvisad till bänken.

Liverpool tog kommandot direkt och redan efter tio minuters spel borde Torres ha satt 1-0 efter att han blivit helt frispelad av Gerrard. Hans avslut hamnade dock rakt på Almunia och vi kunde andas ut.
Gerrard kunde inte tro sina ögon när domare Webb vägrade blåsa straff efter Gallas klantiga fällning inne i straffområdet. Även om Gerrard spelat bollen alldeles för långt ifrån sig för att kunna nå den så hade vi nog räknat med straffen där. Domaren friade och vi kunde andas ut - igen.

Liverpool spelade bättre fysiskt, visade bättre vilja och lyckades med fler offensiva idéer än Arsenal. När vi fick tag i bollen så slarvade vi ofta bort den redan vid nästa passning och stundtals var vårt egna spel en parodi. Osynkat, idéfattigt och med dålig kvalité i de enklaste moment.

Detta straffade sig också till sist även om den värsta Liverpoolanstormningen hade bedarrat mot slutet av halvleken. Båda lagen verkade vänta in halvtidsvilan och vidare instruktioner. Vid en frispark så visar Almunia varför han inte är topp tio i världen då han släpper retur på en boll han bör klistra. Han hade sett darrig ut vid liknande situationer tidigare i matchen så missen var logisk. Bolle går direkt ut ill Kuyt som vrider till och sätter bollen enkelt i mål. Gallas är millimeter ifrån att rädda den, men kan bara se på. 1-0 i nacken och Arsenal var i gungning.

Tydligen så agerade Wenger hårtork i omklädningsrummet i halvtid. Arsenal visade en annan vilja från första spark och även om de klara chanserna uteblev direkt i starten så stod laget upp bättre, gav mer i närkamperna och var väldigt tätt på Liverpoolspelarna och stressade dem ordentligt. Inget skönspel utan snarare viljestarkt.

Vi behövde dock hjälp av Glen Johnson för att ta ledningen. Efter ett inlägg av Nasri så tog bollen på Johnsons vänsterfot och rullade försmädligt in bakom Reina. Walcott låg och lurade precis bakom Johnson och gav honom den extra stress som behövdes för att framkalla misstaget.

Efter kvitteringsmålet så klev Arsenal fram och ville mer. De pressade, frustade och stressade Liverpool. Hemmalaget fick inte till något eget spel och därför blev det naturligt och orättvist Arsenal som tog ledningen när Arsjavin får en boll av Fabregas, vänder bort Johnson och sätter den stolpe in i närmsta hörnet. Eufori.

Därefter gör Arsenal precis det som vi vill att de ska göra. De kontrollerar matchen. slösar tid. Går in i närkamper med liv och lust. gör det svårt för motståndarna och spelar ett enkelt spel. Liverpool hittar aldrig rytmen igen och de sista tjugo minuterna skapar de heller ingenting av värde.

En skön seger som var ett absolut måste för att ha några förhoppningar om titelstrid i vår. Betygsättningen av bragden dras ner av första halvlek. Därav de blygsamma betygen.

Wenger får om hårtorksryktena är sanna 10 i betyg. Det finns liv i gubben.

Liverpool - Arsenal 1-2
(Kuyt 41, Johnson o.g. 50, Arsjavin 58)

Domare: Howard Webb
Publik: 43853

Almunia (6), Sagna (6), Vermaelen (8), Gallas (7), Traoré (6) (Silvestre 87), Denilson (7), Song (7), Fabregas (6), Nasri (6), Arsjavin (7) (Ramsey), Walcott (5) (Diaby 70 (6))