De fasta är ett akut problem

Förra säsongen var ett undantag för Wengers Arsenal, för då fungerade de fasta situationerna oftast bra både offensivt och defensivt. Annars har dessa varit ett ständigt gissel, trots jättar som Vieira, Keown, Campbell och Adams funnits i laget.

Den här säsongen har det dessvärre varit sämre än någonsin. Både framåt och bakåt.

Av fem insläppta mål har tre kommit efter hörnor och en på straff. I öppet spel har vi alltså släppt in en otagbar häxpipa på tio matcher - och det är så klart ett utmärkt facit. Trots det har The Gunners redan förlorat två matcher i ligan - och det är inte ens oktober ännu. Detta bevisar hur avgörande de fasta situationerna är.

Framåt har utdelningen varit klenare än en otränad José Antonio Reyes. Gallas tryckte in en boll efter en frispark i bortafighten mot Twente och Wilshere placerade 5-0 mot Sheffield United efter en hörna. Och detta efter ett flertal matcher där Arsenal har skapat mer än femton hörnor per fight.

Hörnorna i lördags var lika dåliga som mot Bolton helgen före. Av cirka femton hörnor blev max en (1) farlig och jag kan inte begripa hur det är möjligt med Cescs och van Persies precision på planen.  Likadant är det med frisparkarna - hur många har inte RVP slungat i väg i muren eller högt över under den här säsongen?

Arsenal kan omöjligen träna på hörnor, och om jag inte minns fel sa Wenger att han inte prioriterade den typen av träning i samband med PSV-matcherna förra våren. Det är dags att prioritera om - för så här dåligt får det inte vara.