Orkar bara skratta åt eländet

Det värsta med dagens torsk mot Aston Villa var inte att spelarnas inställning var bedrövlig igen, för vid det här laget vet vi att de bara klarar av att verkligen ladda upp inför stormatcher. Det värsta var inte att Mike R*ley på något sätt undgick att blåsa frispark när Vela drogs ner i momentet före Villas 0-2-mål, för alla vet att Mike R*ley är den sämsta domaren i världen, alla kategorier. Det värsta var inte heller att de som borde leda laget med sin rutin, Gallas och Silvestre (eller "The Baked Bean"), återigen vek ner sig å det grövsta.

Det värsta var att Aston Villa faktiskt förtjänade att vinna matchen. Det var snarare närmare 0-3 än 1-2.  Arsenal var så dåligt att jag inte ens skäms. Jag är bortom att skämmas.

Jag orkade inte ens bli bitter idag. Det enda jag pallade var att skratta uppgivet åt den undermåliga underhållningen. Eller det var inte ens underhållning - att kalla det här underhållning är som att kalla en Liverpoolspelares hus inbrottssäkert.

Men jag är också förbannad. Det är bedrövligt att spelarna inte presterar bättre. Jag ägnade hela sommaren åt att jobba för att kunna åka på mina senaste resor till London - här kan vi snacka surt förvärvade pengar. Pengar som jag sedan vräkte på de förbannat dyra matchbiljetterna som betalar spelarnas sjuka löner. Och så har de mage att inte visa bättre inställning. Det är fan ett hån mot oss som betalar. Det är inte värt att lägga en mindre förmögenhet för att få det här i ansiktet.