Ajaj, Theo

Att hoppas på att alla Arsenalspelare kommer tillbaka friska och hela efter ett landslagsuppehåll är som att hoppas på att Mike Riley ska göra en bra insats som domare. Det låter inte alls omöjligt eller otroligt i teorin, men i praktiken kommer det aldrig hända.

Nu blir alltså Theo Walcott borta en bit in på det nya året, och det var ju ungefär det minsta vi behövde i dagsläget. Truppen är Wengers tunnaste någonsin så att tappa säsongens enda riktiga utroppstecken blir extra kostsamt. Han är en av få som kan skapa chanser ur ingenting, något som är speciellt viktigt nu när anfallsspelet kärvar ungefär varannan match.

Nu skulle man kunna rasa fram en harang om hur jävla onödigt det är med landslag i november, men det vet ju alla redan så what's the point? Någon kanske menar att han lika gärna hade kunnat bli skadad på Arsenals träning och det är ju svårt att argumentera mot. Samtidigt tror jag att intensiteten är högre och att det smäller mer på landslagsträningar, varför det är en större risk att bli skadad där än i Arsenal. I alla fall när det gäller Englands landslag.

Arsene Wenger längtar nog till transferfönstret just nu. Han måste insett att truppen inte håller i sin nuvarande tappning, utan behöver förstärkas med ett par klasspelare. Med Rosicky, Eboue och Walcott borta under den närmsta tiden (eller för alltid i den förstnämndes fall) består mittfältet av Cesc, Diaby, Nasri, Denilson, Ramsey, Wilshere och Randall (av de realistiska kandidaterna). Just nu har vi alltså bara en riktigt etablerad spelare att luta oss mot, och han är dessutom ur form.

Jag tror de flesta håller med om att det är läge att hålla tummarna för att det inte ska bli fler skador inför City, Dynamo Kiev och Chelsea.