Bayern ett nummer för stora

Hej då Champions League.

Det var det äventyret - som man brukar säga.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad eller upprörd efter uttågandet. Jag hade redan hunnit ställa in mig på att vi skulle åka ut efter första matchen.

Då var jag argare (huvudsakligen på grund av utvisningen).

Den här gången är jag, trots att vi är ute, väldigt stolt över laget. Det känns som att vi åkte dit och försökte men det räckte inte riktigt hela vägen.

Oxlade-Chamberlain var min MotM tätt följd av Fabianski trots ett insläppt mål (inte mycket för honom att göra där - det är Santi som tappar markeringen). Podolski hade en svag första halvlek men spelade upp sig och målet var sjukt snyggt.

Lite tankar:

Fabianski kommer bli svår att ersätta. Fab har fått väldigt mycket kritik under sin Arsenalkarriär och mycket av den har varit orättvis. Han har inte alltid varit stabil men under den senaste tiden har han verkligen spelat upp sig. Det är fantastiskt att ha en sådan stabil målvakt som andraval och han gjorde bra ifrån sig i går.

Jag förstår att han vill röra på sig och jag tycker nog att han förtjänar att spela vecka in och vecka ut. Men att ersätta honom blir någonting att bita i under sommaren, speciellt eftersom att vi även lär förlora Viviano. Att Szcz är uttalad etta råder det inga tvivel om och jag ser gärna att det fortsätter så. Därför känns det vettigt att plocka in en äldre, mer erfaren målvakt till bänken. Jag vet dock inte vem det skulle vara.

Dessutom räddade han straffen som äcklet Robben filmade sig till. Hur folk kan försvara den spelaren kommer jag aldrig att förstå. Han är en normt talangfull spelare. Just därför är det så fruktansvärt enerverande att se honom slänga sig gång efter gång efter gång. Även den här gången fick han en straff med sig. Men heja Fabianski - inte heller nu blev det mål!

Skadorna oroar. Och då menar jag inte bara att man blir orolig när man tittar på matcherna vi har framför oss utan det är djupare än så. Alla lag har skador, men att vi år efter år, säsong efter säsong, toppar de allra flesta mätningarna på lag som drabbas hårdast av skador är oroväckande. Alla lag kan ha "freak accidents" (även om det verkar som att vi har fler sådana också) men det här är något annat.

Det verkar onekligen som att vi har en enorm otur men känslan efter att Özil byttes ut i halvtid i går är ändå att det är fel någonstans. Men VAR? Jag litar ändå relativt mycket på vårt medicinska team (dvs jag tror inte att de är inkompetenta) men det är svårt att inte ställa sig frågan.

Ett brutet ben som ett resultat av en ful tackling är en sak - men dessa slitningar och muskelskador är någonting annat. Det vore inte helt fel att lägga lite av de där pengarna som alla pratar om på att hitta felet och hålla de spelarna vi har friska istället för att bara värva nya.

Klagande supportrar. Ja, jag vet att jag tjatar, men när jag satt på O'Learys i går kändes det verkligen som att jag såg en helt annan match än vissa andra. "Supportrar" som går på match/pubben bara för att klaga, skrika, svära över och hata på sitt eget lag kommer jag aldrig någonsin att förstå. Ja, man kan bli frustrerad. Ja, man kan vara besviken. Men att komma till en match eller matchträff och spendera 90 minuter med att håna och skrika på sina egna spelare är något jag aldrig kommer att förstå.

Vad får man ut av det? Om man nu tycker så fruktansvärt illa om Arsenal har jag ett himla fiffigt tips: Kolla inte. Sluta gå. Är man så arg och hatisk mot det egna laget mår man nog bätte av att hitta en ny hobby.

Robben är äcklig. Punkt.

Vi har något att bygga på. 1-1 borta mot Bayern är inte ett dåligt resultat. Då vi oundvikligen kommer att dra Bayern igen i Champions League är det bra att vi har någonting att bygga vidare på. En vinst och ett oavgjort resultat på bortaplan mot ett Bayern som går som rena rama tåget i Bundesliga är fint.

Det var inte i går vi förlorade platsen i nästan omgång. Det var när Szcz blev utvisad. Så länge vi har spelat 11 vs 11 mot Bayern har vi haft en chans.

Nu är det bara att köra. Även om självklart den bästa chansen för en titel den här säsongen är FA Cupen finns det ingen anledning att ge upp ligan ännu. Vi måste kämpa för en topp 3-placering och det är nu det börjar. Med matcher mot sp*rs, chelsea och city inom loppet av några veckor är det bara att bita ihop, borra ned huvudet och köra på.

Det kommer bli tufft, jag säger ingenting annat, men jag tror verkligen på det här laget. Det finns potential där och förr eller senare klickar det för oss. Bayernmatchen bör ge oss en ordentlig självförtroende-boost trots uttåget och nu är det fullt fokus mot derbyt på söndag. En vinst där och vi har en bra början. Utav de tre matcherna jag räknade upp tidigare är matchen mot sp*rs måste-matchen. För att hålla dem bakom oss och för att sätta press på de andra två.

Giroud oroar. Jag har alltid varit en försvarare av Giroud och till viss del är jag det ännu. Han är stark, löpvillig och när han vill sliter han som en hund där uppe med att hålla i bollar. När vi har spelare som springer i djupled är han ovärderlig i att vinna bollar och skarva ned dem till en spelare som kommer löpande.

Sedan att vi sällan har spelare som kommer löpande är väl egentligen inte Girouds fel.

Nu tycker jag att det är mycket viftande med armarna och klagande. Jag förstår att han blir frustrerad då han får ta enormt mycket skit under en match, men inget blir bättre av att man gnäller. Vi kommer behöva se oss om efter alternativ till sommaren men jag vill ändå inte skriva av Giroud helt. Han är den anfallaren vi har den här säsongen och han måste göra jobbet. Jag önskar bara han kunde sluta stanna upp och vifta efter varje missad målchans. Fortsätt spring. Fortsätt jaga. Det är bara så man vinner matcher.

North London Is Red. Nu fullt fokus på ligan igen och det är DERBYVECKA. Vilket är bästa sättet att fira av en vecka och fira en ny? Med att sätta scumsen på plats såklart. Och det är precis det vi ska göra på söndag.