Fabregas - vår Caesar?

Ryssens pengar har, mild sagt, gett fet utdelning ute på fotbollsplanen. Kommer dom någonsin att tappa poäng? Och kommer dom någonsin att förlora? Och kommer... ja. Man blir lätt nojig när man inte har mycket annat att tänka på.

Jag kan verkligen inte undgå att dra paralleller mellan tiden för det Romerska rikets uppgång och situationen i Arsenal just nu. Kopplingen är, i alla fall för en student som just nu finns vid historiska institutionen i Göteborg, glasklar. Vi måste verkligen ha tålamod med vårat lag just nu. Vi genomgår inte bara en föryngringsprocess, vi går igenom den i en tid då det inte finns allt för mycket deg att köpa superstjärnor för. Jag vet att ni säger emot nu, men häng på här...

I dagsläget har styrelsen gått ut och sagt att Wenger har mängder med pengar som han kan köpa spelare för, eller bara stoppa i öronen tillsvidare. Men det är den här säsongen det. Om vi för en sekund bortser från att vi inte fick någon superpåfyllning i spelartruppen den här sommaren, och istället lägger lite vikt vid att vi inte köpt in superstjärnor tidigare heller tycker jag att saker och ting blir mer rättvist. Wengers budget har de senaste säsongerna varit minimal i jämförelse med framgångarna. Ändå ligger vi på en ruskigt hög nivå fotbollsmässigt sett idag.

Jag tror nämligen inte att två superstjärnor till hade lyft oss så kolossalt mycket om de kommit in nu under sommaren. Det som snarare märks tycker jag är att Wenger ständigt har fått köpa unga talanger. Detta leder ju oundvikligen till en tidpunkt då talangerna dominerar, innan de blir "rutinerade" och sedermera (utgår jag ifrån) - världsstjärnor. Den tidpunkten vi är i nu är en sådan. Rom byggdes inte på (hög klichévarning!) några få dagar. Man har uppgångar och några nedgångar. Men såvida inte nedgångarna är större än uppgångarna den senaste tiden så finns det ingenting att vara orolig för.

För mig personifierar Fabregas det nya Arsenal som håller på att växa fram - ung, talangfull men inte helt färdigutvecklad. Efter flytten till The Grove kommer Fabregas och vårat Arsenal att kunna växa än mer. En guldfisk förblir ganska liten i en liten skål. I en stor skål växer den sig däremot större. Highbury är, tyvärr, en väldigt liten skål.

***

Sedan vill jag poängtera att jag inte förespråkar ett gnällfritt supporterskap. Gnäll i alla dess former är hälsosamt. Vad skulle vi göra om vi inte fick gnälla? Vi har ett ruskigt bra lag idag, och vi har så haft några säsonger nu. Ändå kan jag lätt komma på spelare som jag gnällt på i tid och otid. Oftast är det förmodligen helt oförtjänt då spelare som till exempel Lauren sällan har en dålig dag. Ändå tar jag mig tid att gnälla över denne begåvade högerback. Det är inte lätt alla gånger.

***

Om man får tro forumfolket så skulle en värvning av Big Papa från Fulham godtas med öppna armar. Men är det inte så att vilken värvning som helst som innebar att vi fick en defensiv mittfältare som var över 22 år skulle hyllas? Själv skulle jag föredra en Klas Ingesson-typ som hade två-tre bra säsonger kvar i fötterna. På så vis skulle han inte stå ivägen för Fabregas fortsatta turboutveckling.

***

Elva poäng? Det är inte så mycket ändå. Och dessutom är det snart bara åtta.

Text: Daniel Ehlersson