Vårens viktigaste match?

Tottenham är ju Arsenals traditionellt största rivaler även om Manchester United och Chelsea på senare år kanske känts som mer relevant när det gäller titlar. Men, make no mistake, Tottenhams supportrar gillar inte Arsenal.

Jag var själv på plats på Emirates för att bevittna det som skulle bli en förödmjukelse i höstas. 4-4 och ni vet alla hur sanslöst orättvist det resultatet var. Hämnd är det som står på programmet. Nu är det bara seger som gäller och det ska bli underbart att höra bortaklacken skandera "going down, going down, going down".

Frågan är om Arsjavin gör debut för Arsenal imorgon. Han har alla papper klara, men troligast är ändå en bänkplats till att börja med. Det vore synd tycker jag. Med Diaby avstängd borde Wenger passa på att starta med den enda innermittfältaren som kan slå en tremeterspassning rätt. Om Denilson eller Song ska ackompanjera honom känns hugget som stucket.

Med Eboue tillbaka bör högerkanten vara vikt till honom och Nasri på vänstern är given. Backlinjen lär bli densamma som mot West Ham och anfallet ska bestå av Adde och van Persie; hur dålig Adebayor än har varit så ska inte Bendtner starta matcher i ett lag som aspirerar på CL.

Tottenham har ju startat säsongen dåligt och även om Redknapp fick en lysande start som manager efter Juande Ramos så är det nu lika illa för honom, en vinst på de åtta senaste är inte precis en form de hade hoppats på. Med en hel hord av återvändare hoppas de vita på att forna tiders utopiska tiondeplatser ska komma tillbaka.

Arsenal är obesegrade mot Tottenham i 18 matcher och imorgon lägger vi til en 19:e eller?