Tredje raka förlusten för Arsenal

En oerhört viktig match, såväl för Arsenal som för gästande Manchester United. Arsenal behöver alla poäng de kan få för att kunna vara med i racet om Champions League-platserna. Manchester United var i stort behov av samtliga poäng för att haka på lokalrivalen Manchester City som bortaslog Tottenham tidigare under dagen.
Arsenal kom till matchen med två raka förluster i Premier League och tvingades till tre ändringar i startelvan gentemot den som fick åka hem från Swansea utan poäng i förra omgången. Andrej Arsjavin – som förra veckan ersatte Gervinho, som deltar i de Afrikanska Mästerskapen med sitt Elfensbenskusten – ersattes utav Alex Oxlade-Chamberlain, skadade Artetas plats togs av Thomas Rosicky istället för Yossi Benayoun och Thomas Vermaelen var tillbaka och förpassade därmed Ignasi Miquel till bänken.

Mike Dean blåser igång matchen och det tar bara lite mer än en minut innan Arsenal vaskar fram matchens första målchans genom Alex Oxlade-Chamberlain. Den 18-årige engelsmannen tar sig ner längs vänsterkanten och väggspelare sig förbi Phil Jones, väl förbi söker han en sopren Robin van Persie på den bortre stolpen med ett inspel längs med marken och det är bara Jonny Evans som står emellan den stekhete holländaren och det öppna nätet.
Medan Arsenals – inledningsvis – ägnar sig åt att hålla bollen inom laget och försöka bygge upp ett slags posessionspel så tillbringar Manchester United sin tid med boll genom att sätta stoppbollar mot Danny Welbeck som gång på gång försöker utnyttja ytan bakom Arsenals högt stående backlinje. Motståndarnas försök fallerar allt som oftast på grund av för låg kvalitet och koncentration när passningen väl ska slås – men gästerna visar tidigt och tydligt hur och var man kommer att attackera. Den höga fyrbackslinjen är något man hela tiden försöker utnyttja genom att ligga och vänta på omställningar, samtidigt som attackerna allt som oftast också kommer på Arsenals högersida där den trubbige schweizaren Johan Djourou håller till.

Ett potentiellt nyckelmoment i matchen uppenbarar sig i den 14: minuten när Phil Jones går i backen efter att Theo Walcott utmanat den engelsmannen i en löpduell. Lite mer fotbollshjärna – eller bara aningen mer folkvett, i form av en lyft blick – från Walcotts sida så hade Arsenal haft ett superläge att ta ledningen i matchen. Nu fick man istället nöja sig med att se en av motståndarens viktigare pjäser lämna planen, även om det naturligtvis hade kunnat ske under roligare omständigheter än med en – befarad – knäskada. Brassen Rafael ersätter Jones och sätts på prov direkt när Oxlade-Chamberlain sätter fart mot en Walcott-skarv, men brassen kommer rätt in i situationen och får en bra start på sitt inhopp när han räddar en giftig Arsenal-kontring.

Första halvlek var en i mångt och mycket trevande tillställning och tillsammans med den företagsamme, rappe och kloke Oxlade-Chamberlain, killen är bara 18 år gammal, så var det de många och väl utförda brytningarna som var behållningen under de första 45. En sekvens var särskilt läcker, och den innehöll just de båda tidigare nämnda ingredienserna: Thomas Rosicky avväpnar en Manchester United-spelare på offensiv planhalva med en mycket, mycket väl tekniskt utförd brytning. Alex Song får tag i bollen och sätter genast AOC i spel i högerytterposition. Oxlade-Chamberlain tar sig förbi sin försvarare via en rapp överstegfint och en tvåfotare och han har egentligen bara att peta bollen till Theo Walcott som tagit sig till ett bra skottläge snett-inåt-bakåt – men den unge ytterns sista touch blir för tung och Walcotts försök till att sätta bollen i nät vid Lindegaards första på ett tillslag är dödfött. Bollen till inspark, och de båda Southampton-fostrade yttrarna har en del att jobba på i sitt samspel (även om just det här exemplet handlade mer om en oturlig touch än om bristfällig kommunikation och dåligt fotbollshuvud, som var fallet i de flesta andra situationer som de två var inblandade i tidigare under halvleken).

Som det står att läsa inledningsvis så var det alarmerande tydligt hur gärna Manchester United valde att söka sig till Arsenals högerkant och Johan Djourou. Ju längre halvleken led desto starkare växte sig viljan att pumpa in bollen i boxen mot Welbeck och Rooney, och trots att en av ligans bästa inläggsfötter huserade på andra sidan mattan så kom attackerna via vänsterkanten och Nani. Anledningen till detta är dock lika enkel som prioriteringen Nani>Valencia är konstig vid ambitionen att slå inlägg: Vermaelen fick med sin snabbhet och sitt fina duellspel en bra start på dusterna med Valencia i form av ett par vunna dueller tidigt i matchen. Därför sökte man sig till vänsterkanten och Djourou, och valet att överbelasta högerkanten där den trubbiga 192-centimeters-schweizaren höll till kunde knappast kriticeras till slut, inte som halveken avslutades.

Mot slutet av de första 45 så trappas tempot upp något och även om lagen byter chanser med varandra sista fem och Arsenal – framför allt – sticker upp med farligheter signerade Walcott och Ramsey som gör att Robin van Persie tillåts känna på bollen för första gången i matchen, så börjar det bli tydligt hur Gunners och Djourou i synnerhet bara vill gå till pausvilan. Och det med nollan intakt. Gästande Manchester United trycker vid den här tidpunkten ner hemmalaget i skorna och till slut så klarar man inte av att stå emot längre: Ryan Giggs tar en sväng om förbi vänsterkanten via en överlapp när han ändå har farten uppe, Szczesny kommer inte ut och Antonio Valencia trycker sig förbi sin bevakare Thomas Vermaelen och nickar in 0-1 på stopptid för Uniteds räkning. Arsenal lyckas inte åstadkomma någon farlighet under de återstående stopptidsminuterna och lagen vandrar ut i omklädningsrummen.

När spelarna äntrar planen igen gör hemmalaget det utan Johan Djourou. I hans ställe löper 18-årige Nico Yennaris, Arsenal-spelare sedan 7 års ålder, högerback och Premier League-debutant. Allt i ett.

Att det hade speciellt mycket med ytterbacksbytet att göra ställer jag mig tveksam till, men – faktum kvarstår: någonting har hänt i paus för Arsenals räkning. Laget står förvisso fortsatt väldigt högt med sin backlinje, men man pressar mer gediget och framför allt bättre. Den höga pressen och spelarnas hunger betalar sig sånär bara efter ett par minuter.

Smalling halkar när han ska vända mot eget mål och Rosicky snor åt sig bollen. Tjecken gör allting rätt och avancerar in i gästernas straffområde med bollen under kontroll, lyfter blicken och släpper den i sidled till en vilt löpande Robin van Persie. Många hade i det här läget varit iviriga att dunka in bollen bakom Lindegaard – kanske lite för ivriga. Så icke van Persie. Den holländske 18-målsskytten tar både en och två touch, tar sig förbi sin försvarare, får den danske målvakten på fel fot och skjuter – utanför! Ett jätteläge, och en jättemiss. Men det var bara början. Starten på den andra halvleken inleddes som ni kanske börjar förstå i ett näst intill furiöst tempo och van Persies jättechans var bara början för den målmissarkavalkad som skulle utspela sig de kommande minuterna.

Alex Oxlade-Chamberlain överstegade sin in från vänsterkanten och hittade Aaron Ramsey vid straffområdeskanten. Den flyfotade walesaren fiskade upp holländarens inspel snett-inåt-bakåt och dansade in i boxen men till skillnad från van Persie i läget innan så tycks Ramsey bli lite för ivrig och avslutet är hårdare än vad som behövs från avståndet som rådde och bollen smet strax ovanför Lindegaards ribba.

Härnäst var det Arsenals nummer tios tur att vaska fram en målchans. RvP gick segrande ur löpduellen med Carrick och spelade bollen snett-inåt-bakåt till Ramsey. Walesaren petade bollen vidare till Thomas Rosicky och tjeckens avslut hade gått i mål om det inte vore för att Patrice Evra stått i vägen.

Nog för att det hela började utveckla sig till ett händelseförlopp värdigt ett namn i stil med Lilla-VM-i-bränna-målchans, men Arsenal var till synes inspirerat av starten på halvleken och nu satte till och med Koscielny iväg i djupled med bollen vid fötterna. Den franske försvararen drev upp bollen, tappade den på offensiv planhalva, vann tillbaka den och petade bollen vidare till den stekhete Alex Oxlade-Chamberlain som sköt centimeter utanför den bortre stolpen.

Precis som det brukar te sig vid matcher av den här digniteten, vid den här tidpunkten så följdes de fyra heta Arsenal-chanserna av ett par Manchester United-farligheter. Närmast mål kom Danny Welbeck som löpte sig fri efter att hemmalagets backlinje återigen gjort motståndet, åskådarna och alla andra varse om sin ovilja att ta djup, men Per Mertesacker redde ut det hela med ett tjusigt glidande, ingripande som hindrade bollen från att gå i nät.

Andra gången United stack upp med den farlighet var 20 minuter från slutet när Rooney drev upp bollen och satte Rafael i läge i utkanten av straffområdet. Brassebacken avväpnades dock av Laurent Koscielny vars försvarsspel fortsätter att hålla väldigt hög klass och med bollen vid fötterna så satte mittbacken ett rakt uppspel från eget straffområde till mittcirkeln där Rosicky stod och väntade. Tjecken breddade i sin tur ut bollen till Alex Oxlade-Chamberlain som finner Robin van Persie till vänster i straffområdet. RvP trär sedan in bollen i den enda lilla lucka som finns – mellan benen på Evans och in via Lindegaards bortre stolpe. Och nog för att holländaren visar prov på SAGOLIK avslutsteknik, och nog för att AOC tar sig an Manchester United försvaret genom att gå inåt i banan och sedan släppa den på utsidan av försvaret … men jag undrar om det inte är Koscielnys, mål det här. Brytningen han gör i eget straffområde räddar troligtvis Arsenals fortsatta varande i matchen, passningen han startar anfallet med är nålen i symaskinen som syr ihop det här oerhört vackra 1-1-målet. Ett av de vackrare fotbollsmål jag sett på länge.

Med kvitteringen på plats skickade Wenger tillbaka sina två tilltänkta inhoppare Arshavin och Chu-Young Park, men tio minuter senare så var det till slut dags för ryssen att göra entré. Och även om Sir Alex Ferguson svarade med att byta ut inhopparen Rafael och sätta in Ji-Sung Park så var det Arshavin-bytet som kom att bli det allra mest uppmärksammade.

Det började med att delar av publiken buade ut Arshavin när speakern annonserade hans inhopp, men det hela tog skruv ordentligt när Scholes fick hitta högerbacken Valencia (vid Parks inhopp så flyttade Valencia ner ett pinnhåll för att få en så offensiv högerkant som möjligt mot den erkänt försvarssvaga ryssen som nu alltså kamperade ihop med Vermaelen på Arsenals vänstersida) med en kross utan några som helst invändningar från Arshavin. Ecuadorianen lurade sedan matchstället av ryssen, tog sig in i straffområdet och spelade fram Welbeck som enkelt kunde dunka bollen i mål fram till 2-1.

Arsenal flyttade på sedvanligt vis upp Mertesacker på topp för att försöka vinna lite nickdueller, men Manchester United höll undan och tog en viktig seger i jakten på Manchester City. Förlusten var givetvis lika tung för Arsenal som den var viktig för gästande United – hemmalaget var inte underlägset United och med lite mer skärpa i avsluten och åtminstone en van ytterbackar på någon av ytterbackspositionerna så hade det här mycket väl kunnat sluta med en hemmaseger. Nu var man ofokuserade och valpiga i situationerna som kunnat bädda för fler giftiga målchanser, samtidigt som man brände målchanserna som vaskades fram och då vinner man inte matcher som den här. Skadeläget går det inte att göra mycket åt för tillfället så länge man inte ser över möjligheten av ta in något utifrån och nu väntar matcher mot, i tur och ordning, Aston Villa i FA-cupen, Bolton (borta), Blackburn (hemma) och Sunderland (borta) innan det är dags att ta sig an Milan i Champions League. Matcher som mycket väl kan komma att avgöra hur den här säsongen ska komma att utkristallisera sig till slut – och följaktligen hur vissa av spelarnas framtid i klubben kommer att utveckla sig.

MATCHFAKTA

Arsenal-Manchester United 1-2 (0-1)
Målen: 0-1 (45) Valencia, 1-1 (70) van Persie, 1-2 (81) Welbeck.
Varningar Arsenal: Laurent Koscielny, Aaron Ramsey, Alex Song, Tomas Rosicky, Robin van Persie. Manchester United: Patrice Evra.
Utvisningar Arsenal: - Manchester United: -
Domare: Mike Dean
Publik: 60 093

ARSENAL

Szczesny
Djourou (46), Mertesacker, Koscielny, Vermaelen
Ramsey (84), Song, Rosicky
Walcott, Oxlade-Chamberlain (73), van Persie (c)
Avbytare
Almunia, Squillaci, Yennaris (46), Miquel, Benayoun, Arsjavin (73), Park (84)

MANCHESTER UNITED

Lindegaard
Smalling, Evans, Jones (17), Evra (c)
Giggs, Carrick, Valencia, Nani (75)
Rooney, Welbeck
Avbytare
De Gea, Fabio, Rafael (17) (76), Park (76), Scholes (75), Berbatov, Hernandez

VIKTOR BLOM