Medlemmar: 8780 st.
Visa menyn

Foto: Bildbyrån

Arsenal lyckades inte den andra Ligacupfinalen heller som man spelade ett år senare.

Upplagt för revansch

tis 20 feb 2018 kl 15:32

Året var 1969 och den 15 mars möttes Arsenal och Swindon Town på Wembley för den säsongens ligacupfinal. Arsenal, som hade varit i final året innan men förlorat mot Leeds, var stora favoriter då deras motståndare låg i tredjedivisionen samtidigt som Arsenal låg i första.

Arsenal – Swindon Town 1-3

Datum: 15 mars 1969
Arena: Wembley
Publik: 98 189
Domare: Bill Handley

Arsenals lag:
Bob Wilson
Peter Storey
Bob McNab
Frank McLintock
Ian Ure
Peter Simpson (71)
John Radford
Jon Sammels
David Court
Bobby Gould
George Armstrong

Avbytare:
George Graham (71)

Arsenals mål:
Bobby Gould

Uppladdningen var dock allt annat än ideal då åtta Arsenalspelare varit sjuka i influensan, Arsenal hade till och med tvingats skjuta upp sin ligamatch veckan innan finalen på grund av att för många spelare var sjuka. Dessutom hade i princip hela Wembleys plan hade regnat bort dagarna innan match vilket knappast var en fördel för Arsenals snabba kortpassningsspel.

Arsenal startade matchen i ett snabbt tempo – det rådde inga tvivel om att man ville avgöra snabbt. Man höll fast bollen och passade runt, det var i princip spel mot ett mål. Trots det var det Swindon som gjorde det första målet efter en tabbe i Arsenalförsvaret. Har vi hört den förut? Det skulle i princip kunna vara en match från den här säsongen som vi berättar om.

Men Swindon gjorde alltså det första målet efter 35 minuter. En hemåtpass från Ian Ure till Bob Wilson ställde målvakten och Roger Smart kunde utnyttja misstaget och rulla in bollen i mål. Ledningen stod sig in i halvtidspausen.

Andra halvlek fortsatte i princip i samma stil som den första med spel mot ett mål. Swindons målvakt, Peter Downsborough, storspelade och spikade igen. Även skott från Sammels och McNab som såg otagbara ut lyckades han hålla ute. Med 86 minuter kvar att spela såg det ut som om målvakten skulle bli matchhjälte för nederlagstippade Swindon.
Därför kändes det extra tungt när det var just han som fumlade med bollen tillräckligt för att Bobby Gould skulle få huvudet på den. 1-1 och matchen gick till förlängning.

Under förlängningen svängde spelbilden. Den svårspelade planen och sjukdomen började ta ut sin rätt på Arsenal och laget hade svårt att behålla fokus. Istället tog Swindon över matchbilden och hade flera bra chanser att avgöra matchen. Strax innan förlängningens första halvlek tog slut var det Don Rogers som blev matchhjälte för tredjedivisionslaget. Arsenal hade problem att rensa en hörna och i oredan efteråt lyckades Rogers få en fot på bollen.

I andra förlängningshalvan gick Arsenal all in för att kvittera. Dock lyckades man inte. Istället var det Ure som tappade bollen på Swindons planhalva vilket gjorde att motståndarna kunde utöka ledningen i den 109:e minuten. Därefter var det avgjort och Arsenal kom aldrig närmre. Den stora skrällen var ett faktum: tredjedivisionslagen Swindon Town hade slagit storfavoriterna Arsenal i ligacupfinalen.

Arsenal blev totalsågade av media i London efter cupförlusten och Swindon hyllades som hjältar. Efter matchen menade McLintock att matchen inte borde ha spelats alls. Han påpekade att planen i princip var ospelbar och dessutom drogs sex spelare fortfarande med sviter efter influensan.

Bob Wilson har senare sagt att även om han aldrig kommer vara nöjd med hur matchen mot Swindon utvecklade sig så menar han ändå på att det är den matchen som låg till grund för framgångarna i Inter-Cities Fairs Cup (dåvarande Europaspel) och den första dubbeln som kom 1971. Han har själv sagt att de spelarna som blev kvar i laget efter fiaskot använde förlusten som ett sätt att sporra sig till att bli bättre.