En grundkurs i Mesut Özil

De senaste dagarna har det pågått en livlig debatt kring Mesut Özil. Många tycker att han inte har presterat på en tillräcklig hög nivå, vilket så klart är rent snick snack. Det har till och med gått så långt att Christian Eriksen framhållits som ett bättre köp. Det hela verkar grunda sig i en dålig förståelse för vilken typ av spelare Özil är och hur han agerar. De egenskaper som ofta premieras i engelsk fotboll och de fans som förljer den är inte Özil’s starka sidor. Han löper inte runt som en terrier, han tacklar inte stenhårt, han dribblar inte gång på gång med fart och han avlossar inga bomber mot kryssen. Hans styrkor ligger i andra delar av spelet som inte är lika framträdande. Därför tycker jag det är läge för en Özil 101, en genomgång av hans storhet, en Özil for dummies om ni så vill.

Mesut Özil anses allmänt vara en av världens bästa offensiva mittfältare. Därmed är det lätt att tro, för den som inte följt honom tidigare, att han ska dominera matcher på egen hand och producera på löpande band. Saken är dock den att Mesut Özil inte gör det, inte på det sätt gemene man tänker sig att en match kontrolleras. Han är inte en Gareth Bale som stormar fram med bollen, drar på sig halva försvaret och på så vis skapar massor. Mesut Özil jobbar mer i det tysta. Visst kan han dribbla och visst har han ett bra tillslag på bollen men det är inte så han opererar.  Mesut Özils stil är istället att styra matcher genom ett tålmodigt och metodiskt bollflyttande. Han håller igång bollen och ser till att spelet flyter tills chanserna dyker upp.

Özil är heller inte en spelare som attackerar i djupet likt Jack Wilshere, det spelet lämnar han till andra, snabbare och mer kliniska spelare. Han är spelaren Wilshere, och andra djupledsattackerare, kombinerar med för att nå fram till chanserna. Det är ingen slump att han trivdes så bra med Ronaldo, hans spel är helt enkelt beroende av bra medspelare som kan dra nytta av och bidra till de chanser han skapar med sitt passningsspel. Framförallt behöver han spelare som löper i djupled in i ytor, många av de mål han varit delaktig i har skapats på detta sätt. Det finns flera exempel på det, ett bra är Girouds mål mot Sunder land i Özils debut. Ett annat exempel är Wilsheres mål mot Aston Villa, det målet skapas ur inget när Özil hittar Monreal i djupled.

Det kan såklart tyckas att dessa assist är tillfälliga snilleblixtar under långa perioder av mediokert spel, men då har man inte förstått något. Assisten är inte slumpmässiga, de är inte produkter av ett geni som tittar fram ur mörkret. De är produkten av ett systematiskt spel med stort tålamod som tillslut skapar de ytor Özil utnyttjar. Så nästa gång du tycker Özil gör en dålig match, studera honom lite nogrannare så ska du se att han gör mycket du missar.