Regeln om straff och rött kort är rätt

Wenger anklagas ofta för att misslyckas med taktiken, det kan man inte göra efter dårdagens match. I 30 minuter spelade vi vårt eget spel och matchade Bayern på alla sätt och vis. Sen kom utvisningen och det är inget man kan planera för. Jag har sagt att jag inte ska fokusera på matchrapportering och det tänker jag hålla. Därmed stänger vi den matchen här och går på det rubriken handlar om; mitt försvar av den mest bespottade reglen i fotbollsvärlden.

Till att börja med bör vi definiera vad det är vi pratar om. Debatten som sådan idag är om att straff och utvisning är ett för hårt straff vid berövandet klar målchans i straffområdet. Det finns även de som anser att det är en dubel bestraffning. Jag väljer att se detta som två separata frågor och bemöter dem därmed på det sättet.

Jag förstår varför de flesta ser det som en dubbel bestraffning. Det är trots allt en straff och en utvisning, ett plus ett blir som bekant två. Min ståndpunkt är dock att straffen i det specifika fallet målchansberövande inte kan ses som en bestraffning för laget som står för regelbrottet. Om en motståndare har ett öppet mål att bara raka in bollen i kan vi säga att det är mer eller mindre självklart att det kommer bli mål. Ponera vidare att du som försvara på något regelvidrigt sätt stoppar det. Om den enda konsekvensen av att du gör det är en straff, en klart sämre målchans en den du stoppade, har du då verkligen bestraffats? Den enda ditt regelbrott, som domaren dessutom såg och beivrade, resulterade i var ett försämrat läge för moståndaren. Ta Luis Suarez hands på mållinjen mot Ghana i VM 2010. Hade det enda som utdömts där varit en straff hade det varit möjligt att hävda att han till och med belönats för sitt regelbrott. Den slutsats jag drar är att det krävs en ytterliggare konsekvens än bara en straff.

I och med det kommer vi in på den andra frågan: är det ett för hårt straff? Nej, det tycker jag inte. En grund i fotbollens regler är att platsen för en förseelse avgör om det blir frispark eller straff och grovheten i regelbrotten avgör om det blir något kort och i sådant fall vilket kort det blir. Det är dock inte bara våldsamhet som straffas med kort, även spelförstörelse straffas på detta vis. Till exempel utdelas ett gult kort om en kontring stoppas regelvidrigt då du kraftigt försämrat moståndarnas läge. Detta eftersom de nu kan komma tillbaka hem med fler spelare, till skillnad mot ett regelbrott mot ett uppställt försvar där en frispark ofta till och med är ett bättre läge än det som fanns innan frisparken blåstes. Att stoppa en klar målchans anser åtminstone jag försämrar läget för anfallande lag klart mer än vid stoppandet av en kontring, om så är fallet innebär det att spelförstörelsen är klart grövre. Enligt det antagande vi gjorde om att grovheten avgör kortets färg måste då stoppandet av en målchans ge ett grövre kort än stoppandet av en kontring. Då den sistnämnda ger gult kan stoppandet av en målchans bara ge rött kort.

Det finns ett tredje perspektiv, nämligen att det anses förstöra matchen. Det argumentet ger jag inte mycket för. Syftet med reglerna är inte att säkerställa underhållningen i matchen, rättvisa bestraffningar måste prioriteras före.