Vad betyder Alexis framgång för Özil?

Alexis Sanchez framgångar de senaste veckorna har varit fantastiska. Målen har flödat och han har dominerat matcherna. Allt detta har skett i en för honom, i Arsenalsammanhang, ny roll, den som nummer tio. Det är en roll som vanligtvis tillhör Mesut Özil vilket självklart skapat stor debatt kring vad som händer när han är tillbaka från sin skada. Ska Sanchez eller Özil spela där? Normalt tycker jag den här typen av debatter är väldigt trista, för referens se Ramsey-eller-Wilshere-snark. Skillnaden i det här fallet är att vi har en spelare som normalt är en av världens bästa, om inte den bästa, i rollen men som inte levererat på normal nivå den senaste tiden ställt emot en spelare som fullständigt exploderat i rollen på ett sätt han inte gjorde på kanten. Detta i en roll det bara finns plats för en av på planen. Dessutom är det två spelare som alltid borde vara på planen då de är av absolut högsta klass och tillför väldigt olika egenskaper.

Valet vi ställs inför tycks således vara att peta ut Özil på en kant där hans defensiva brister blir mer avgörande eller att peta ut Alexis till en kant där han inte kan leverera på samma sätt som han gjort den sista tiden. Men är det verkligen sant? Kan Alexis inte leverera lika bra på kanten? Det är så klart jättesvårt att veta. Troligen skulle han bli något mer begränsad på en kant än i mitten, det är helt naturligt. Men att förkasta den lösningen som den självklara blir att anta att Alexis utveckling beror på att han fått en central roll. Jag är inte så övertygad om att så är fallet. Om vi tittar på hur han har levererat under säsongen så tycker jag att det finns en tydlig bild av att han successivt förbättrats. Jag tror helt enkelt att det handlar mer om anpassning, naturlig utveckling och ett återupprättat självförtroende. Det sistnämnda fick säkerligen en boost av hans nya roll men borde hålla i sig även om han får gå tillbaka till kanten.

Den kanske viktigaste aspekten är då så klart att fotboll är en lagsport. Det handlar om att ställ upp med det bästa laget, inte att sätta in varje spelare på den position som passar dem bäst. Det kan självklart innebära att det kanske är bättre för laget att Özil inte spelar som nummer tio eller att Alexis faktiskt får gå ut på en kant även om hans eget spel blir sämre. Som jag ser det har den centrala rollen gett Alexis en större möjlighet att vara en avgörande faktor, men vårt spel som lag har blivit sämre och mer beroende av att Alexis gör någon soloprestation. Vårt offensiva spel är klart mer harmoniskt när det är Özil som håller i trådarna, vi har mer flyt i spelet och ett högre tempo. Utan honom har våra anfall i många matcher helt gått i stå och kört fast, tills Alexis skapat något på egen hand. Det beroendet mår inte laget bra av i längden.

I mina ögon är det självklara valet att satsa på en rörlig och hårt jobbande frontlinje med Alexis, Walcott och Welbeck som kan vinna mycket boll samt skapa yta och spelalternativ för Özil precis bakom dem.