Det var två lag som kom från helt olika öden i veckans Champions League-spel. Liverpool hade något överraskande åkt ut mot Benfica. Att Arsenals avancemang i samma turnering hade gett laget extra självförtroende var det ingen tvekan om. Man kunde knappt tro att det var samma lag som möttes vid jämförelse mot det förra mötet för en knapp månad sen. Denna gång var det Arsenal som dominerade från start.

Arsenal är i praktiken klart för Champions League nästa säsong sedan laget slagit Liverpool med 3-1. Manchester United kan fortfarande komma upp på samma poäng som Arsenal, men då krävs segrar i de två avslutande ligamatcherna samtidigt som Londonlaget förlorar sina sista matcher. Att Arsenal dessutom har tolv mål bättre målskillnad än United gör att Arsène Wenger lugnt kan planera sommaren, utan att behöva tänka på störande kvalmatcher till Champions League.

Det tog trettio minuter och sedan var förlusterna mot Man United och Chelsea glömda, och Arsenal kunde till slut inkassera en bekväm trepoängare. Men segern ska främst tillskrivas den halvskadade Thierry Henry som efter två mindre bra matcher var sig själv igen.

Arsenal kom till spel med en ganska väntat startelva. Henry testades på fredagsmorgonen och gav klartecken till spel, medan Reyes och Edu som spelade i tisdags fick sätta sig på bänken till förmån för Bergkamp och Gilberto. Liverpool ställde upp med samma elva som startade i lagets 4-0-seger mot Blackburn förra veckan.

Det såg så bra ut, Arsenal dominerade matchen fullständigt och Liverpool skapade ingenting. Men då valde Wenger, tvärt emot vad han brukar, att deffa. Och detta straffade sig riktigt, riktigt bittert.

Fast mitt mantra är: Allting jämnar ut sig. Senast lagen möttes hade Arsenal tur och fick en billig straff som räddade en poäng, idag var det Liverpools tur att få hjälp av Fru Fortuna.