En sak som oroar mig är att bänkspelarna aldrig tar för sig, att det ytterst sällan är svårt för Wenger att välja en startelva nuförtiden. Och då bortser jag till och med från skadorna just nu, men egentligen är det väl bara mellan Giroud och Walcott och att vi har tre bra mittbackar i Koscielny, Gabriel och Mertesacker som det är en hälsosam konkurrens. Tycker visserligen inte att det känns särskilt oroligt när Gibbs spelar, men i övrigt är det ju en väldigt given förstaelva och sedan en drös reserver som inte tar chansen samt juniorer som inte är redo än.
Skulle Wilshere, Ramsey, Rosicky och Oxen vara hela skulle vi förvisso ha en skön konkurrens på mittfältet också, men det är ju ett stort om...
Håller med. Konkurrensen är lite för dålig.
För ojämna och för skadebenägna truppspelare. Tacka vetja Parlour ;-)
Men hur kunde det bli så? Skadebenägenheten visste vi ju om, men jag uppfattade inte Debuchy som så ojämn, t ex. Okej att alla inte får så många chanser, men kolla hur Coquelin tog chansen så fort han fick den...och jag har svårt att se att värva mer skulle vara lösningen, hur skulle de hantera att eventuellt sitta på bänken? Näe, nu saknar jag Rosicky, Welbeck...och Parlour. ;-)
Verkligen! Hur tusan kommer det sig att tidigare dugliga spelare faktiskt underpresterar.
En möjlighet är givetvis den fysiska formen. Men troligast är nog ändå huvudet. Debuchy fransk landslagsback med ett vasst VM i ryggen. Givetvis (med självförtroende) en som borde va näsran gjuten högerback. Gibbs. Engelsk landslagsman ibland. Varit förstaval, men av olika anledningar nu utkonkurrerad av en av de bästa truppspelarna vi har i Monreal. Han tog chansen. Precis som Coq. Sen har vi Chambers som spelade rregelbundet i plantskolan. Var Engelsk junior landslagsman och ansågs som en av de största defensiva löftena.
Men med motgångar och minskad speltid pga skador och sämre prestationer så har dessa tappat. Inte bara 5-10% utan ännu mera. Kan vara så att dom är spelare som inte riktigt kan hantera att dom inte är startmän och "tongivande".
Ja, så kan det nog vara. Och jag börjar faktiskt oroa mig för stämningen i truppen, Debuchy har ju varit öppet missnöjd och Gibbs ser inte ut att vara särskilt glad nuförtiden. Med det sagt tycker jag att Giroud förtjänar beröm, som verkligen tog petningen på rätt sätt och presterar nu.
Men Monreal truppspelare? Vafalls? Jag hör även av andra fans att han är ansedd som ligans bäste vänsterback just nu...
Ja, så kan det nog vara. Och jag börjar faktiskt oroa mig för stämningen i truppen, Debuchy har ju varit öppet missnöjd och Gibbs ser inte ut att vara särskilt glad nuförtiden. Med det sagt tycker jag att Giroud förtjänar beröm, som verkligen tog petningen på rätt sätt och presterar nu.
Men Monreal truppspelare? Vafalls? Jag hör även av andra fans att han är ansedd som ligans bäste vänsterback just nu...
Håller med. Han är grym..
Men min poäng är att han nog "värvades" som en gedigen truppspelare, en rotationsspelare till bl a Gibbs Men tog sedan chansen och har genom sina jämna prestationer blivit en stor tillgång.
Det är precis dom egenskaperna som jag älskar att se. Jobbar på, i det tysta. Lagspelare. Sen ta chansen när den kommer och hålla nivån, utan att det verkar stiga dom åt huvudet.
Flera sådana i truppen. Tack :)
Ps. Girouds beteende för närvarande glädjer mig också
Aha. Då är jag med på hur du tänker. Visserligen hade man tydligen spanat in Monreal en längre tid, och man tänkte nog att det skulle ge en hälsosam konkurrens om vänsterbacksplatsen, men få trodde ju att Nacho skulle bli såhär bra och given.
Ja, jag vet inte om självförtroendet eller attityden saknas hos vissa spelare, det lär ju vara olika, men det är oroväckande.
Monreal togs knappast in som truppspelare. Wenger hade säkerligen scoutat honom och planen var (enligt vad Wenger senare sagt) att han skulle tas in under sommarfönsteret. Dock så togs han in redan i december pga skadeläget. Monreal var fantastisk i Malaga. Han Cazorla och Isco var lagets tre bästa spelare och de var också de som såldes ganska omgående när klubbens ekonomi kollapsade. Att folk i england inte hade koll på Monreal är en annan sak. Men jag har väldigt svårt att tro att Wenger tog in Monreal som en "understudy" till Gibbs. Gibbs var väl mest känd för sina skadeproblem vad jag kan komma ihåg. Det tog Monreal en halv säsong att komma in i ligan och laget men efter det var han given i startelvan innan Gibbs.
Aha. Då är jag med på hur du tänker. Visserligen hade man tydligen spanat in Monreal en längre tid, och man tänkte nog att det skulle ge en hälsosam konkurrens om vänsterbacksplatsen, men få trodde ju att Nacho skulle bli såhär bra och given.
Ja, jag vet inte om självförtroendet eller attityden saknas hos vissa spelare, det lär ju vara olika, men det är oroväckande.
För att avsluta.
Om man drar parallelen mellan en proffesionell symfoniorkester, motsv. och ett ultra elit fotbollslag som ex Arsenal, så får och kan det inte finnas mer än 2-3 eller möjligen 4 "solister". Övriga är förståss extremt viktiga för slutprodukten. Men dom måste acceptera sin nuvarande roll, hålla sin form och hela tiden vilja utvecklas i just den rollen, för att det skall bli ett lyckligt och på sikt framgångsrikt "Happy ship"
Är sedan flera år lite orolig att vi ibland har några för många egocentriska lirare, som inte alltd förstår denna ekvation.
Monreal togs knappast in som truppspelare. Wenger hade säkerligen scoutat honom och planen var (enligt vad Wenger senare sagt) att han skulle tas in under sommarfönsteret. Dock så togs han in redan i december pga skadeläget. Monreal var fantastisk i Malaga. Han Cazorla och Isco var lagets tre bästa spelare och de var också de som såldes ganska omgående när klubbens ekonomi kollapsade. Att folk i england inte hade koll på Monreal är en annan sak. Men jag har väldigt svårt att tro att Wenger tog in Monreal som en "understudy" till Gibbs. Gibbs var väl mest känd för sina skadeproblem vad jag kan komma ihåg. Det tog Monreal en halv säsong att komma in i ligan och laget men efter det var han given i startelvan innan Gibbs.
likväl spelade ju Gibbs avsevärt mycket mera, under en ganska lång period, än vad Monreal gjorde när han var skadefri
Jag vet inte, ser man till de som brukar spela, startelvan plus några till, tycker jag att vi mer och mer har en balans i hur spelarna uppträder på planen. Ett exempel är ju Cazorla som har en mycket mer tillbakadragen roll. Ramsey brottas kanske lite med att hitta vem han ska vara, men han sliter ju mycket för laget.
Vi får vänta lite på status på Oxen och Walcott...
Wenger: They are two muscular injuries, how big the damage is I don’t know because we have to wait 48 hours to check on the scan and see how big the damage is.
@bbcsport_david: Walcott (calf) & Ox (hamstring) expected to miss 3 games. Early indication TW slightly worse but both set to be out for #Swans #Bayern #THFC
så du får 3 matcher till 12 matcher. det var ovanligt neggo även för att komma från dig :)
Skulle dock vara kul atts e statistik på det där. tror nog inte det ligger så långt ifrån att det oftast är nästan 4 gånger värre än vad som sägs när våra spelare skadar sig. Eller så minns man helt enkelt inte de som kommer tillbaka fortare =)
så du får 3 matcher till 12 matcher. det var ovanligt neggo även för att komma från dig :)
Skulle dock vara kul atts e statistik på det där. tror nog inte det ligger så långt ifrån att det oftast är nästan 4 gånger värre än vad som sägs när våra spelare skadar sig. Eller så minns man helt enkelt inte de som kommer tillbaka fortare =)
6-8 veckor för en muskelbristning är väl inget konstigt så då är vi ju framme i mitten/slutet av december
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Inte omöjligt att de blir borta längre. Det är väl tre matcher fram till nästa landslagsuppehåll om jag inte missminner mig, och det är väl att de missar de matcherna som vi kan vara säkra på än så länge?
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Grabbarna tränar ju bara mage för spännbilderna så inte konstigt att de går sönder i ben m.m. :)
En intressant synpunkt att lägga ansvaret på spelarna själva. Beror det alltså på något sätt på deras inställning, menar du? Jag har alltid tänkt att problemet ligger i att de har matchats mycket sedan en lång tid tillbaka.
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Håller med dig Jonas, men vill gärna komplettera med en synpunkt som jag tidigare hävdat.
I och med AW:s filosofi att värva unga lovande spelare blir risken för det du beskriver större. I dagens tuffa fotboll där spelarna ständigt ligger på gränsen rent fysiskt visar sig inte begränsningarna på dessa unga spelare förrän dom kommer upp i 20-års åldern. Hur talangfulla dom är på alla sätt och vis går att bedöma – förutom hur dom kommer hålla fysiskt när påfrestningarna ökar.
Om man tittar på City o Chelsea så värvar dom mer färdiga spelare generellt. Både talangmässigt och när det gäller låg skadebenägenhet. Aguero och Costa är två undantag men det är troligt att klubbarna helt enkelt tar en kalkylerad risk, precis som du är inne på, med tanke på den extremt höga kvaliten dessa båda besitter.
Till sist – man kan verkligen ifrågasätt om en klubb har ”råd” med en så bedrövligt stor frånvaro som du beskriver när det gäller dom brittiska spelarna. Alternativet till att värva unga lovande, men oförutsägbart skadebenägna, spelare är att värva äldre färdiga spelare. Frågan är om vi har ”råd” med det? Eller frågan kanske blir om vi har ”råd” att värva unga talanger i framtiden?
Rylle// Men handlar det inte mer om hur vi använder våra unga, främst engelska, spelare? Eftersom Wenger ända sedan arenabygget började planerats, kört Project Youth -först officiellt och sedan mer hemligt, så har unga spelare inte bara släppts fram för att matchas in, utan pressats in för att täcka luckor och sedan fått spela på tok för många matcher, på tok för tidigt. Jag är ofta glad över att Wenger släppt fram unga och lovande spelare (vilket också gör oss attraktiva för unga talanger att gå till), så blir jag ständigt vansinnig över hur han helt enkelt bränner ut vissa spelare.
Och att låta Oxlade-Chamberlain OCH Walcott spela i en smått betydelselös match, samtidigt som vi är tunna på högerkanten redan tidigare, det går ju bara inte att försvara. Ett kardinalfel.
Till syven och sist handlar dessa återkommande, skadebekymmer oavsett nationalitet om...
Genetik och träningsstruktur i unga år.
Tränings och livsupplägg för skapande av muskulär balans, hållfasthet, kost och vila.
Det finns en uppsjö av spelare i engelsk fotboll, och givetvis i andra ligor, som likt våra skadebenägna många gånger går sönder till höger och vänster. Precis som det finns spelare som håller för en stor belastning och som verkar kunna spela nästan hur mycket som helst
Till syven och sist handlar dessa återkommande, skadebekymmer oavsett nationalitet om...
Genetik och träningsstruktur i unga år.
Tränings och livsupplägg för skapande av muskulär balans, hållfasthet, kost och vila.
Det finns en uppsjö av spelare i engelsk fotboll, och givetvis i andra ligor, som likt våra skadebenägna många gånger går sönder till höger och vänster. Precis som det finns spelare som håller för en stor belastning och som verkar kunna spela nästan hur mycket som helst
Johan Oremo! Erik Wästman!
2 tydliga exempel på detta.
Till syven och sist handlar dessa återkommande, skadebekymmer oavsett nationalitet om...
Genetik och träningsstruktur i unga år.
Tränings och livsupplägg för skapande av muskulär balans, hållfasthet, kost och vila.
Det finns en uppsjö av spelare i engelsk fotboll, och givetvis i andra ligor, som likt våra skadebenägna många gånger går sönder till höger och vänster. Precis som det finns spelare som håller för en stor belastning och som verkar kunna spela nästan hur mycket som helst
Johan Oremo! Erik Wästman!
2 tydliga exempel på detta.
Bonnpöjken i Gefle Bernardsson? är väl ett annat bra exempel.
Bara en kul iaktagelse.
Tränade för ett antal år sedan ett division 4 lag från en ö i södra Sverige. Det fanns ett antal spelare i den klubben som tack vare sitt arbete inte kunde satsa fullt ut pga av deras arbete som garnfiskare, så dom spelade mest i B-laget eller när dom kunde i A. Dom var som cement suggor i kropparna. Aldrig skadade otroligt "hållfasta"
Men så tränade dom balans med samtidig styrka oxå i timmavis i stort sätt varje dag.
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Grabbarna tränar ju bara mage för spännbilderna så inte konstigt att de går sönder i ben m.m. :)
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Grabbarna tränar ju bara mage för spännbilderna så inte konstigt att de går sönder i ben m.m. :)
Nu har vi hamnat i nån rehab/prehabtråd, intressant! Med tanke på hur idrotten ser ut så skulle jag lägga in mkt rotatoriska övningar med motstånd för att obliquerna skulle få sitt. Sen även jobba med transversus för att jobba med den djupa bålstabiliserande muskulaturen. Finns det nån som har tips på grenspecifik core så är jag all ears. Fotbollen är ju rätt omfattande, jag tycker det är lurigt att hitta på nåt som är direkt grenspecifikt... Nya idéer och övningar är alltid dock alltid av intresse!
Nu har vi hamnat i nån rehab/prehabtråd, intressant! Med tanke på hur idrotten ser ut så skulle jag lägga in mkt rotatoriska övningar med motstånd för att obliquerna skulle få sitt. Sen även jobba med transversus för att jobba med den djupa bålstabiliserande muskulaturen. Finns det nån som har tips på grenspecifik core så är jag all ears. Fotbollen är ju rätt omfattande, jag tycker det är lurigt att hitta på nåt som är direkt grenspecifikt... Nya idéer och övningar är alltid dock alltid av intresse!
Absolut Fagersta! Du är nog rätt på det. Det finns ju en uppsjö closed och open chain övningar, från grundläggande funktionella övningar och uppåt mera avancerade. Jag tror mycket ligger i att gå från just grunden och sedan utmana kroppen mer och mer. Dvs man måste, enl mig, börja tidigt och styra in kroppen (muskler osv) i rätt rörelse mönster etc. Inte helt säkert att just dagens fotbollsspelare (och givetvis många andra idrotter i dagens moderna samhälle) , oavsett nivå har rätt bas. När dom kommer till en bra klubb, likt vår finns givetvis stor kunskap bland physiofolket, men tyvärr tro jag att man i vissa fall får "hoppa" in på för hög nivå. Man "diskar av grunderna" och hoppar in på ex nivå 4. Tyvärr är ju en kedja inte starkare än dess svagaste länk.
Om du läste mitt inlägg ovan, om Garnfiskarna jag tränade. Dom hade "tränat" rotationer, bålstabilitet och balans på ett ojämnt underlag, när dom för hand, på ett gungande fartygsdäck slet ombord flera mil fiskegarn. Som varje dag sedan säg 15 års ålder utmanat deras kropp. Jag har aldrig träffat några mera muskulärt balanserade och både starka, sega och hållfasta vare sig före eller efter det. Då har jag varit tränare på olika nivåer och idrotter i 25 år. Det var en intressant iaktagelse.
Nu har vi hamnat i nån rehab/prehabtråd, intressant! Med tanke på hur idrotten ser ut så skulle jag lägga in mkt rotatoriska övningar med motstånd för att obliquerna skulle få sitt. Sen även jobba med transversus för att jobba med den djupa bålstabiliserande muskulaturen. Finns det nån som har tips på grenspecifik core så är jag all ears. Fotbollen är ju rätt omfattande, jag tycker det är lurigt att hitta på nåt som är direkt grenspecifikt... Nya idéer och övningar är alltid dock alltid av intresse!
Absolut Fagersta! Du är nog rätt på det. Det finns ju en uppsjö closed och open chain övningar, från grundläggande funktionella övningar och uppåt mera avancerade. Jag tror mycket ligger i att gå från just grunden och sedan utmana kroppen mer och mer. Dvs man måste, enl mig, börja tidigt och styra in kroppen (muskler osv) i rätt rörelse mönster etc. Inte helt säkert att just dagens fotbollsspelare (och givetvis många andra idrotter i dagens moderna samhälle) , oavsett nivå har rätt bas. När dom kommer till en bra klubb, likt vår finns givetvis stor kunskap bland physiofolket, men tyvärr tro jag att man i vissa fall får "hoppa" in på för hög nivå. Man "diskar av grunderna" och hoppar in på ex nivå 4. Tyvärr är ju en kedja inte starkare än dess svagaste länk.
Om du läste mitt inlägg ovan, om Garnfiskarna jag tränade. Dom hade "tränat" rotationer, bålstabilitet och balans på ett ojämnt underlag, när dom för hand, på ett gungande fartygsdäck slet ombord flera mil fiskegarn. Som varje dag sedan säg 15 års ålder utmanat deras kropp. Jag har aldrig träffat några mera muskulärt balanserade och både starka, sega och hållfasta vare sig före eller efter det. Då har jag varit tränare på olika nivåer och idrotter i 25 år. Det var en intressant iaktagelse.
Mjo. Closed chain (tycker jag) generellt sett är att föredra, då både agonister och antagonister jobbar samtidigt (fördelaktigt i stabilitetsträninssyfte). Dock kan man ju såklart köra open chain, men då ska träningsmängden matcha för både agonist/antagonist. Håller med gällande ditt inlägg. Troligen är en del i det hela att det är en så stor industri, att pressen är stor från omgivningen att avancera fort.
Såna där "naturligt byggda fysiska praktexemplar" kommer vi nog se mer och mer sällan, med tanke på samhällsutvecklingen. Men det är kul att se, och man kan säkert dra lärdomar om uppbyggnadsträning om man anstränger sig. :-)
Kör också mest closed chain, ( av skälen du ger), men variera med open chain övningar för både agonist/antagonist. Tror generellt eller rättare sagt inte alls när det gäller absoluta eliten att kunskapen om detta saknas, även om det finns undantag. Har en god vän som tagit över en av sveriges bästa brottare som var erbarmerlig i partär. Där visade det sig att förre fystränaren inte arbetat någonting med dessa grunder. Han kunde knappt aktivera transversus, och hängde därför som falukorv i armarna hos sin motståndare. Men skalet var starkt, och tekniken var helt ok i övrigt.
Jag tror,för den stora massan, tyvärr problemet ligger som du skriver, delvis i samhällsutvecklingen, och det fakto att vi rör oss mindre rent allmänt från 4-5 års ålder och uppåt och att vi alldeles för tidigt specialiserar oss. Ex Ungdomar som måste välja redan vid 9-10 års ålder och därefter tränar alldeles för mycket, på för få saker, vilket bla leder till obalans.
Verkligen! Hur tusan kommer det sig att tidigare dugliga spelare faktiskt underpresterar.
En möjlighet är givetvis den fysiska formen. Men troligast är nog ändå huvudet. Debuchy fransk landslagsback med ett vasst VM i ryggen. Givetvis (med självförtroende) en som borde va näsran gjuten högerback. Gibbs. Engelsk landslagsman ibland. Varit förstaval, men av olika anledningar nu utkonkurrerad av en av de bästa truppspelarna vi har i Monreal. Han tog chansen. Precis som Coq. Sen har vi Chambers som spelade rregelbundet i plantskolan. Var Engelsk junior landslagsman och ansågs som en av de största defensiva löftena.
Men med motgångar och minskad speltid pga skador och sämre prestationer så har dessa tappat. Inte bara 5-10% utan ännu mera. Kan vara så att dom är spelare som inte riktigt kan hantera att dom inte är startmän och "tongivande".
Ja, så kan det nog vara. Och jag börjar faktiskt oroa mig för stämningen i truppen, Debuchy har ju varit öppet missnöjd och Gibbs ser inte ut att vara särskilt glad nuförtiden. Med det sagt tycker jag att Giroud förtjänar beröm, som verkligen tog petningen på rätt sätt och presterar nu.
Men Monreal truppspelare? Vafalls? Jag hör även av andra fans att han är ansedd som ligans bäste vänsterback just nu...
Håller med. Han är grym..
Men min poäng är att han nog "värvades" som en gedigen truppspelare, en rotationsspelare till bl a Gibbs Men tog sedan chansen och har genom sina jämna prestationer blivit en stor tillgång.
Det är precis dom egenskaperna som jag älskar att se. Jobbar på, i det tysta. Lagspelare. Sen ta chansen när den kommer och hålla nivån, utan att det verkar stiga dom åt huvudet.
Flera sådana i truppen. Tack :)
Ps. Girouds beteende för närvarande glädjer mig också
Aha. Då är jag med på hur du tänker. Visserligen hade man tydligen spanat in Monreal en längre tid, och man tänkte nog att det skulle ge en hälsosam konkurrens om vänsterbacksplatsen, men få trodde ju att Nacho skulle bli såhär bra och given.
Ja, jag vet inte om självförtroendet eller attityden saknas hos vissa spelare, det lär ju vara olika, men det är oroväckande.
Monreal togs knappast in som truppspelare. Wenger hade säkerligen scoutat honom och planen var (enligt vad Wenger senare sagt) att han skulle tas in under sommarfönsteret. Dock så togs han in redan i december pga skadeläget. Monreal var fantastisk i Malaga. Han Cazorla och Isco var lagets tre bästa spelare och de var också de som såldes ganska omgående när klubbens ekonomi kollapsade. Att folk i england inte hade koll på Monreal är en annan sak. Men jag har väldigt svårt att tro att Wenger tog in Monreal som en "understudy" till Gibbs. Gibbs var väl mest känd för sina skadeproblem vad jag kan komma ihåg. Det tog Monreal en halv säsong att komma in i ligan och laget men efter det var han given i startelvan innan Gibbs.
Be excited!
För att avsluta.
Om man drar parallelen mellan en proffesionell symfoniorkester, motsv. och ett ultra elit fotbollslag som ex Arsenal, så får och kan det inte finnas mer än 2-3 eller möjligen 4 "solister". Övriga är förståss extremt viktiga för slutprodukten. Men dom måste acceptera sin nuvarande roll, hålla sin form och hela tiden vilja utvecklas i just den rollen, för att det skall bli ett lyckligt och på sikt framgångsrikt "Happy ship"
Är sedan flera år lite orolig att vi ibland har några för många egocentriska lirare, som inte alltd förstår denna ekvation.
likväl spelade ju Gibbs avsevärt mycket mera, under en ganska lång period, än vad Monreal gjorde när han var skadefri
Jag vet inte, ser man till de som brukar spela, startelvan plus några till, tycker jag att vi mer och mer har en balans i hur spelarna uppträder på planen. Ett exempel är ju Cazorla som har en mycket mer tillbakadragen roll. Ramsey brottas kanske lite med att hitta vem han ska vara, men han sliter ju mycket för laget.
Vi får vänta lite på status på Oxen och Walcott...
Wenger: They are two muscular injuries, how big the damage is I don’t know because we have to wait 48 hours to check on the scan and see how big the damage is.
Arsene Wenger - He Knows, You Don't
@bbcsport_david: Walcott (calf) & Ox (hamstring) expected to miss 3 games. Early indication TW slightly worse but both set to be out for #Swans #Bayern #THFC
Så nyår kanske då
så du får 3 matcher till 12 matcher. det var ovanligt neggo även för att komma från dig :)
Twitter @grvdga
Skulle dock vara kul atts e statistik på det där. tror nog inte det ligger så långt ifrån att det oftast är nästan 4 gånger värre än vad som sägs när våra spelare skadar sig. Eller så minns man helt enkelt inte de som kommer tillbaka fortare =)
6-8 veckor för en muskelbristning är väl inget konstigt så då är vi ju framme i mitten/slutet av december
Hörde nyss lite statistik om vår brittiska kärna. Wilshere, Ox, Walcott och Ramsey har sedan sina a-lags debuter tillsammans varit bort i 346 matcher pga skador. Det är över nio pl-säsonger. Det är väldigt, väldigt mycket över det normala för spelare i PL. Vi kanske kan ha en eller två spelare med så pass stora återkommande problem. City har Agüero, Chelsea har Costa, det finns fler exempel. Men att fortsätta satsa på så pass många spelare med återkommande skadeproblem över en så pass lång tid är inte hållbart.
Till denna brittiska skadeelit kan vi även lägga till Arteta (på senare tid), Rosicky, Welbeck och tidigare givetvis fenomenet Abou Diaby som under så många år inte gjorde annat än hängde på rehab. Det är en sak att dras med en superstjärna som gör tjugo ligamål per säsong med skadeproblem. Men att dras med bräddspelare med skadeproblem är inte logiskt. När väl en av våra startspelare går sönder måste bräddspelarna finnas tillgängliga.
Det måste ställas lite krav på spelarnas och truppens fysiska fömåga. Vi har en bred trupp. Problemet är bara att en rätt stor del av den brädden bara finns på papperet. En spelare som Giroud, med väldigt få skadeproblem, är som två spelare i truppen medans Wilshere kanske max kan ses som en halv med samma logik. Det är för många spelare som inte drar sitt strå till stacken.
Be excited!
Inte omöjligt att de blir borta längre. Det är väl tre matcher fram till nästa landslagsuppehåll om jag inte missminner mig, och det är väl att de missar de matcherna som vi kan vara säkra på än så länge?
Grabbarna tränar ju bara mage för spännbilderna så inte konstigt att de går sönder i ben m.m. :)
En intressant synpunkt att lägga ansvaret på spelarna själva. Beror det alltså på något sätt på deras inställning, menar du? Jag har alltid tänkt att problemet ligger i att de har matchats mycket sedan en lång tid tillbaka.
Rylle
Rylle// Men handlar det inte mer om hur vi använder våra unga, främst engelska, spelare? Eftersom Wenger ända sedan arenabygget började planerats, kört Project Youth -först officiellt och sedan mer hemligt, så har unga spelare inte bara släppts fram för att matchas in, utan pressats in för att täcka luckor och sedan fått spela på tok för många matcher, på tok för tidigt. Jag är ofta glad över att Wenger släppt fram unga och lovande spelare (vilket också gör oss attraktiva för unga talanger att gå till), så blir jag ständigt vansinnig över hur han helt enkelt bränner ut vissa spelare.
Och att låta Oxlade-Chamberlain OCH Walcott spela i en smått betydelselös match, samtidigt som vi är tunna på högerkanten redan tidigare, det går ju bara inte att försvara. Ett kardinalfel.
Till syven och sist handlar dessa återkommande, skadebekymmer oavsett nationalitet om...
Genetik och träningsstruktur i unga år.
Tränings och livsupplägg för skapande av muskulär balans, hållfasthet, kost och vila.
Det finns en uppsjö av spelare i engelsk fotboll, och givetvis i andra ligor, som likt våra skadebenägna många gånger går sönder till höger och vänster. Precis som det finns spelare som håller för en stor belastning och som verkar kunna spela nästan hur mycket som helst
Johan Oremo! Erik Wästman!
2 tydliga exempel på detta.
Twitter @grvdga
Bonnpöjken i Gefle Bernardsson? är väl ett annat bra exempel.
Bara en kul iaktagelse.
Tränade för ett antal år sedan ett division 4 lag från en ö i södra Sverige. Det fanns ett antal spelare i den klubben som tack vare sitt arbete inte kunde satsa fullt ut pga av deras arbete som garnfiskare, så dom spelade mest i B-laget eller när dom kunde i A. Dom var som cement suggor i kropparna. Aldrig skadade otroligt "hållfasta"
Men så tränade dom balans med samtidig styrka oxå i timmavis i stort sätt varje dag.
En bra core-träning stärker hela kroppen! ;)
Så är det definitivt!!
Men vad är bra grenspecifik träning av "kärnan"?
Nu har vi hamnat i nån rehab/prehabtråd, intressant! Med tanke på hur idrotten ser ut så skulle jag lägga in mkt rotatoriska övningar med motstånd för att obliquerna skulle få sitt. Sen även jobba med transversus för att jobba med den djupa bålstabiliserande muskulaturen. Finns det nån som har tips på grenspecifik core så är jag all ears. Fotbollen är ju rätt omfattande, jag tycker det är lurigt att hitta på nåt som är direkt grenspecifikt... Nya idéer och övningar är alltid dock alltid av intresse!
Quitters never win. Winners NEVER quit!
Absolut Fagersta! Du är nog rätt på det. Det finns ju en uppsjö closed och open chain övningar, från grundläggande funktionella övningar och uppåt mera avancerade. Jag tror mycket ligger i att gå från just grunden och sedan utmana kroppen mer och mer. Dvs man måste, enl mig, börja tidigt och styra in kroppen (muskler osv) i rätt rörelse mönster etc. Inte helt säkert att just dagens fotbollsspelare (och givetvis många andra idrotter i dagens moderna samhälle) , oavsett nivå har rätt bas. När dom kommer till en bra klubb, likt vår finns givetvis stor kunskap bland physiofolket, men tyvärr tro jag att man i vissa fall får "hoppa" in på för hög nivå. Man "diskar av grunderna" och hoppar in på ex nivå 4. Tyvärr är ju en kedja inte starkare än dess svagaste länk.
Om du läste mitt inlägg ovan, om Garnfiskarna jag tränade. Dom hade "tränat" rotationer, bålstabilitet och balans på ett ojämnt underlag, när dom för hand, på ett gungande fartygsdäck slet ombord flera mil fiskegarn. Som varje dag sedan säg 15 års ålder utmanat deras kropp. Jag har aldrig träffat några mera muskulärt balanserade och både starka, sega och hållfasta vare sig före eller efter det. Då har jag varit tränare på olika nivåer och idrotter i 25 år. Det var en intressant iaktagelse.
Nja. Vi har hamnat i en tråd där soffcoacher, soffläkare, soffvetenskskapsmän försöker berätta hur ett företag borde göra. Rätt patetisk egentligen.
Men det är ett forum där åsikter skall delas.
Twitter @grvdga
Mjo. Closed chain (tycker jag) generellt sett är att föredra, då både agonister och antagonister jobbar samtidigt (fördelaktigt i stabilitetsträninssyfte). Dock kan man ju såklart köra open chain, men då ska träningsmängden matcha för både agonist/antagonist. Håller med gällande ditt inlägg. Troligen är en del i det hela att det är en så stor industri, att pressen är stor från omgivningen att avancera fort.
Såna där "naturligt byggda fysiska praktexemplar" kommer vi nog se mer och mer sällan, med tanke på samhällsutvecklingen. Men det är kul att se, och man kan säkert dra lärdomar om uppbyggnadsträning om man anstränger sig. :-)
Quitters never win. Winners NEVER quit!
Håller helt med!
Kör också mest closed chain, ( av skälen du ger), men variera med open chain övningar för både agonist/antagonist. Tror generellt eller rättare sagt inte alls när det gäller absoluta eliten att kunskapen om detta saknas, även om det finns undantag. Har en god vän som tagit över en av sveriges bästa brottare som var erbarmerlig i partär. Där visade det sig att förre fystränaren inte arbetat någonting med dessa grunder. Han kunde knappt aktivera transversus, och hängde därför som falukorv i armarna hos sin motståndare. Men skalet var starkt, och tekniken var helt ok i övrigt.
Jag tror,för den stora massan, tyvärr problemet ligger som du skriver, delvis i samhällsutvecklingen, och det fakto att vi rör oss mindre rent allmänt från 4-5 års ålder och uppåt och att vi alldeles för tidigt specialiserar oss. Ex Ungdomar som måste välja redan vid 9-10 års ålder och därefter tränar alldeles för mycket, på för få saker, vilket bla leder till obalans.
Sidor