Vilken rakt igenom helt jävla underbar dag! Började runt 13-riden med att några av oss käkade lunch och tog en bira innan vi gick ner och gjorde i ordning nere på puben, och väl där började folk droppa in och vi satt på uteserveringen och njöt av solen och sommarvärmen. Nya och gamla vänner dök upp och alla var på ett strålande humör. Matchen sedan var näst intill perfekt genomförd av oss och det här kan bli en final som det pratas om under lång tid framöver. Vi vann så välförtjänt, och som lök på laxen fick vi förstöra John Terrys planer på att lyfta bucklan i sin sista match.
Oavsett allt som sker eller inte sker på styrelsenivå och frågetecken kring Wenger så blev jag glad ända in i själen av att se Wenger så lycklig och hur spelarna kramade om honom. "ONE ARSENE WENGER" sjöngs så det dånade om det på Flying Horse och om han nu går så har han i alla fall satt en snygg slutpunkt, och stannar han så är jag inte längre lika säker på att det är en så dålig idé. Det här laget har hittat något, efter bottennappet mot Palace så hände något.
Men det är en fråga för en annan dag. Nu ska jag kolla matchen igen!
Efter ännu en fantastisk finalhelg på Wembley. Vad skall jag säga? Vi är bortskämda med alla framgångar i facupen. Vi alla vet att det snarare är ligan vi skall utmana om och få till det mer i europaspelet. Men facupen är speciell och att vinna på Wembley är alltid lika underbart. Tredje festen på bara fyra säsonger.
När vi övertygande spöar englands bästa lag så spelar det ingen roll hur mycket varmkorvarna kostar och lite de smakar. Wembley är vårt andra hem och Arsenal går aldrig att räkna ut när vi väl hamnat där. (ännu en titel bärgad på "Spurs-mark")
De matcher vi vunnit sedan NLD har byggt upp det här laget. Vi har bytt formation men några spelare har också klivit fram så här på slutet. Holding (vilken försvarare), Ramsey har en JÄTTEMATCH tillsammans med Xhaka på mittfältet, Mertesacker kommer tillbaka och är exakt den kapten vi behöver ha på plan i 90min i varje match över hela säsongen. Resten av laget håller samma höga nivå mot Chelsea. Alexis är en vinnare. Vilken liten fuling han kör för att få in det där så viktiga första målet. En vinnare. Extremt få spelare som jag gillat mer i en Arsenal-tröja.
Snart gått ett dygn och man går fortfarande omkring och små ler. Vi gjorde en fantastiskt bra match och vann helt rättvist. Hyllningarna har varit många, med all rätt för prestationen igår var i det närmaste hundraprocentig. Vi kom till match med en backlinje som aldrig spelat ihop, än mindre i 3 backs formation. Dom var formidabla. Våra ytterspringare likaså. Fantastiska arbetsinsatser. Ospina också bra.
På mitten härskade de tidigare under säsongen så bleka Ramsey och Xhaka och överglänste med marginal Chelseas tidigare så framgångsrika innermittfält. Framåt visade Özil och Sanchez varför dom är världsstjärnor och på topp gjorde Welbeck en strålande insats genom att trycka ner Chelseas backlinje och skapa yta för oss att spela i, inte minst i första. Det var ett ur Arsenal perspektiv ett sällan skådat jävlar anamma över laget som verkligen smittade av sig. Vi spelade för varandra och vek inte ner oss en millimeter. Bra vaket försvarsspel av hela laget och ett härligt flow framåt. Man var BESLUTSAMMA på ett sätt som Arsenal sällan är. Vi skulle bara vinna, och vi gjorde det. Härligt, suveränt och underbart.
... Samtidigt ..
En sådan suverän viktory öppnar för frågor. Dels över motståndarnas prestation, som vi ärligt talat inte kan klassa som deras bästa samt lite skön medstuds i några domslut. Men bortsett från de parametrarna så kommer frågorna..
Varför visar inte laget detta spel, inställning, vilja och koncentration oftare?
Här kommer vi som kraftig underdog till finalen. Hela backlinjen saknas, vi har en halcknackig säsong bakom oss och vi skall möta en mycket imponerande lagmaskin. Då tar vi fram PRECIS det vi ofta är rätt dåliga på. Vi spelar lagspel som aldrig förr och imponerande bra dessutom. Varför i hela friden visar laget inte detta oftare, utan istället understundom bjuder på dessa typiskt Arsenal-menlösa insatser som kommer lika säkert som årstiderna. Säsong efter säsong, och som förstör för en liga utmaning eller ett långt internationellt cupspel och som dessutom får supportrarna att tappa tron, både på laget och på managern. Jag förstår mig inte riktigt på det här gänget, mer än att man har en väldigt hög högsta nivå ( vilket är givet då laget har stora spelare) men tyvärr har vi också en fantastiskt låg lägsta nivå. Det är däremot oförklarligt och oacceptabelt och det är där jag kommer sluta detta inlägg.
Jag är fantastiskt stolt och glad över segern igår. Det var härligt att skåda. Men jag kommer inte vara helt tillfreds med lagets prestationer tills man visar den viljan att jobba som ett lag, tillsammans match efter match, oavsett namn på tröjan.
Snart gått ett dygn och man går fortfarande omkring och små ler. Vi gjorde en fantastiskt bra match och vann helt rättvist. Hyllningarna har varit många, med all rätt för prestationen igår var i det närmaste hundraprocentig. Vi kom till match med en backlinje som aldrig spelat ihop, än mindre i 3 backs formation. Dom var formidabla. Våra ytterspringare likaså. Fantastiska arbetsinsatser. Ospina också bra.
På mitten härskade de tidigare under säsongen så bleka Ramsey och Xhaka och överglänste med marginal Chelseas tidigare så framgångsrika innermittfält. Framåt visade Özil och Sanchez varför dom är världsstjärnor och på topp gjorde Welbeck en strålande insats genom att trycka ner Chelseas backlinje och skapa yta för oss att spela i, inte minst i första. Det var ett ur Arsenal perspektiv ett sällan skådat jävlar anamma över laget som verkligen smittade av sig. Vi spelade för varandra och vek inte ner oss en millimeter. Bra vaket försvarsspel av hela laget och ett härligt flow framåt. Man var BESLUTSAMMA på ett sätt som Arsenal sällan är. Vi skulle bara vinna, och vi gjorde det. Härligt, suveränt och underbart.
... Samtidigt ..
En sådan suverän viktory öppnar för frågor. Dels över motståndarnas prestation, som vi ärligt talat inte kan klassa som deras bästa samt lite skön medstuds i några domslut. Men bortsett från de parametrarna så kommer frågorna..
Varför visar inte laget detta spel, inställning, vilja och koncentration oftare?
Här kommer vi som kraftig underdog till finalen. Hela backlinjen saknas, vi har en halcknackig säsong bakom oss och vi skall möta en mycket imponerande lagmaskin. Då tar vi fram PRECIS det vi ofta är rätt dåliga på. Vi spelar lagspel som aldrig förr och imponerande bra dessutom. Varför i hela friden visar laget inte detta oftare, utan istället understundom bjuder på dessa typiskt Arsenal-menlösa insatser som kommer lika säkert som årstiderna. Säsong efter säsong, och som förstör för en liga utmaning eller ett långt internationellt cupspel och som dessutom får supportrarna att tappa tron, både på laget och på managern. Jag förstår mig inte riktigt på det här gänget, mer än att man har en väldigt hög högsta nivå ( vilket är givet då laget har stora spelare) men tyvärr har vi också en fantastiskt låg lägsta nivå. Det är däremot oförklarligt och oacceptabelt och det är där jag kommer sluta detta inlägg.
Jag är fantastiskt stolt och glad över segern igår. Det var härligt att skåda. Men jag kommer inte vara helt tillfreds med lagets prestationer tills man visar den viljan att jobba som ett lag, tillsammans match efter match, oavsett namn på tröjan.
Du sätter ord på mina tankar där, GA. Det här med att plocka fram fantastiska prestationer lite då och då när vi är uträknade är vi ju ganska bra på faktiskt. Det är när vi måste prestera match efter match, oavsett om det är NLD på Emirates en lördag eller en regnig tisdag i Stoke som vi brister i det långa loppet. Det är också därför som jag inte rycks med lika lätt som vissa andra verkar göra nu efter den fina avslutningen på säsongen. Det finns egentligen ingenting som tyder på att vi är redo att prestera över 38 omgångar nästa säsong. Inte direkt första gången som det har sett ut som att vi är på väg mot något riktigt bra för att i nästa stund tvingas inse att det bara var en illusion.
Jag skulle säga att trots segern igår så talar just nu, inget för att det Vicious. Tyvärr. Det sitter inte i det just nu framgångsrika 3-4-2-1 exempelvis. Det sitter snarare i huvudet. I laget totala mentala kapacitet, sett över en hel säsong.
Visst sitter det i huvudet. Kanske var det mer en psykologisk än taktisk grej, formationsbytet. Och visst ligger det en del i vad ni säger, att man kan önska att de här insatserna kom oftare. Vi har sett dem i ligan också, t ex helsea hemma samt Stoke och Southampton borta, men visst måste man vara jämna över 38 omgångar för att lyckas. Men precis sådär lär andra lags supportrar, utom Chelseas då, också tänka just nu. Och man bör tänka efter om man inte blir skitglad efter en sån här seger, särskilt om det är i en final mot Chelsea.
Carlton Cole twittrade idag att Arsenal har vunnit FA-cupen tre av fyra säsonger nu, och säsongen vi inte gjorde det slutade vi tvåa i liga . Sen ironiserade han och sa "it must be hard to be an Arsenal supporter". Jag vet, vi kan och bör hoppas på mer, men det hade kunnat vara så mycket värre också.
Formationsbytet fick nog spelarna att börja fokusera på sina egna insatser först och främst. Det skakade om laget och fick spelarna att vakna. För mig var bästa insatsen Chelsea hemma på Emirates för året. Vi fullkomligt klädde av Chelsea, Kanté var ute på alldeles för djupt vatten när Özil och Sanchez satte fart. Han hade inte en passning rätt, våran press var klockren. För mig så handlar det inte om formation, utan om att sätta en spelidé till etthundra procent. Att hela laget vet vad som gäller.
Mot Chelsea igår och hemma så visste alla det. Med en sån taktik och framförallt inställning så hade vi kunnat slå ut Bayern Munchen i CL. Hade vi haft en sån inställning oftare i ligan så hade vi minst varit i CL nästa säsong. För mig ska den här truppen kunna spela in minst 85 poäng per säsong.
Om än något sent måste där skrivas några rader om Triumfens ögonblick. Efter att under lång lång ständigt få läsa om på vilket sätt Wenger ska bort alternativit straffas för sin oduglighet så var detta en befrielse. Att få trycka ner den oetiske ryssen och hans leksak är stor tillfredsställelse. Han fick nu inte sin dubbel utan blev rejält satt på plats. Arsenal var fantastiska. Den gamle favoriten Mertesackers insats var helt makalös. Han ska stanna !! Helt plötsligt är Ramsey så bra som han vara. Holding strålande osv osv. En kväll där stoltheten över en traditionsbunden och reskektabel klubb åter blev som den ska vara. Thank you Wenger ! Thank you boys ! Rock on !
Om än något sent måste där skrivas några rader om Triumfens ögonblick. Efter att under lång lång ständigt få läsa om på vilket sätt Wenger ska bort alternativit straffas för sin oduglighet så var detta en befrielse. Att få trycka ner den oetiske ryssen och hans leksak är stor tillfredsställelse. Han fick nu inte sin dubbel utan blev rejält satt på plats. Arsenal var fantastiska. Den gamle favoriten Mertesackers insats var helt makalös. Han ska stanna !! Helt plötsligt är Ramsey så bra som han vara. Holding strålande osv osv. En kväll där stoltheten över en traditionsbunden och reskektabel klubb åter blev som den ska vara. Thank you Wenger ! Thank you boys ! Rock on !
Amen!
+110, ett + för varje ord. Kan ha missat nåt när jag räknade :)
Om än något sent måste där skrivas några rader om Triumfens ögonblick. Efter att under lång lång ständigt få läsa om på vilket sätt Wenger ska bort alternativit straffas för sin oduglighet så var detta en befrielse. Att få trycka ner den oetiske ryssen och hans leksak är stor tillfredsställelse. Han fick nu inte sin dubbel utan blev rejält satt på plats. Arsenal var fantastiska. Den gamle favoriten Mertesackers insats var helt makalös. Han ska stanna !! Helt plötsligt är Ramsey så bra som han vara. Holding strålande osv osv. En kväll där stoltheten över en traditionsbunden och reskektabel klubb åter blev som den ska vara. Thank you Wenger ! Thank you boys ! Rock on !
Håller med! Frågan är snarare varför vi sett så usla insatser innan. Springer Ramsey såhär (okej, milen kommer han långt på under en vanlig match) så kommer han dunka in 20 mål per säsong. Xhaka, en kraftfullare Xabi Alonso tog ett tag att komma in i den engelska fotbollen. Vi spelade med en sån här energi hemma mot Chelsea, det är de 2 bästa matcherna vi har gjort den här säsongen. Tankar om en eventuell spricka mellan Wengér och spelarna (insatserna har sett ut så) suddades ut för mig när man ser Wengérs kramkalas med Sanchez. Därmed inte sagt att jag tycker att vi absolut borde behålla Wengér, men det är för sent i mina ögon att ersätta honom till nästa säsong. Frågan är varför vi har spelat så fruktansvärt uselt från Man City borta i ligan till Man City i cupen egentligen. Bayern Munchen skulle haft enorma problem om vi hade spelat som i lördags. Liverpool på anfield? Dom hade inte haft en susning.
Skönt att vi får lämna säsongen endå med en framgång. Det behövde vi inför kommande sommar. Prio 1, 2, 3 och 4 är att förlänga med Özil och Sanchez, då kan vi vända oss utåt och säga att vi menar allvar. En extremt konstig säsong där vi trots alla usla insatser och den pinsamma inställningen i många matcher får ihop mer poäng än förra året men som endå inte räcker till en CL-plats.
KANTE IS A FRAUD.
Twitter @grvdga
Om spelarna dök upp som igår, så är vi Englands bästa lag.
Twitter @grvdga
Instämmer! Vi har ruskigt hög högstanivå när allt klickar. Gäller bara att höja lägstanivån, det vi faller på tyvärr.
Vilken rakt igenom helt jävla underbar dag! Började runt 13-riden med att några av oss käkade lunch och tog en bira innan vi gick ner och gjorde i ordning nere på puben, och väl där började folk droppa in och vi satt på uteserveringen och njöt av solen och sommarvärmen. Nya och gamla vänner dök upp och alla var på ett strålande humör. Matchen sedan var näst intill perfekt genomförd av oss och det här kan bli en final som det pratas om under lång tid framöver. Vi vann så välförtjänt, och som lök på laxen fick vi förstöra John Terrys planer på att lyfta bucklan i sin sista match.
Oavsett allt som sker eller inte sker på styrelsenivå och frågetecken kring Wenger så blev jag glad ända in i själen av att se Wenger så lycklig och hur spelarna kramade om honom. "ONE ARSENE WENGER" sjöngs så det dånade om det på Flying Horse och om han nu går så har han i alla fall satt en snygg slutpunkt, och stannar han så är jag inte längre lika säker på att det är en så dålig idé. Det här laget har hittat något, efter bottennappet mot Palace så hände något.
Men det är en fråga för en annan dag. Nu ska jag kolla matchen igen!
Sekreterare Arsenal Sweden
Efter ännu en fantastisk finalhelg på Wembley. Vad skall jag säga? Vi är bortskämda med alla framgångar i facupen. Vi alla vet att det snarare är ligan vi skall utmana om och få till det mer i europaspelet. Men facupen är speciell och att vinna på Wembley är alltid lika underbart. Tredje festen på bara fyra säsonger.
När vi övertygande spöar englands bästa lag så spelar det ingen roll hur mycket varmkorvarna kostar och lite de smakar. Wembley är vårt andra hem och Arsenal går aldrig att räkna ut när vi väl hamnat där. (ännu en titel bärgad på "Spurs-mark")
De matcher vi vunnit sedan NLD har byggt upp det här laget. Vi har bytt formation men några spelare har också klivit fram så här på slutet. Holding (vilken försvarare), Ramsey har en JÄTTEMATCH tillsammans med Xhaka på mittfältet, Mertesacker kommer tillbaka och är exakt den kapten vi behöver ha på plan i 90min i varje match över hela säsongen. Resten av laget håller samma höga nivå mot Chelsea. Alexis är en vinnare. Vilken liten fuling han kör för att få in det där så viktiga första målet. En vinnare. Extremt få spelare som jag gillat mer i en Arsenal-tröja.
Be excited!
Snart gått ett dygn och man går fortfarande omkring och små ler. Vi gjorde en fantastiskt bra match och vann helt rättvist. Hyllningarna har varit många, med all rätt för prestationen igår var i det närmaste hundraprocentig. Vi kom till match med en backlinje som aldrig spelat ihop, än mindre i 3 backs formation. Dom var formidabla. Våra ytterspringare likaså. Fantastiska arbetsinsatser. Ospina också bra.
På mitten härskade de tidigare under säsongen så bleka Ramsey och Xhaka och överglänste med marginal Chelseas tidigare så framgångsrika innermittfält. Framåt visade Özil och Sanchez varför dom är världsstjärnor och på topp gjorde Welbeck en strålande insats genom att trycka ner Chelseas backlinje och skapa yta för oss att spela i, inte minst i första. Det var ett ur Arsenal perspektiv ett sällan skådat jävlar anamma över laget som verkligen smittade av sig. Vi spelade för varandra och vek inte ner oss en millimeter. Bra vaket försvarsspel av hela laget och ett härligt flow framåt. Man var BESLUTSAMMA på ett sätt som Arsenal sällan är. Vi skulle bara vinna, och vi gjorde det. Härligt, suveränt och underbart.
... Samtidigt ..
En sådan suverän viktory öppnar för frågor. Dels över motståndarnas prestation, som vi ärligt talat inte kan klassa som deras bästa samt lite skön medstuds i några domslut. Men bortsett från de parametrarna så kommer frågorna..
Varför visar inte laget detta spel, inställning, vilja och koncentration oftare?
Här kommer vi som kraftig underdog till finalen. Hela backlinjen saknas, vi har en halcknackig säsong bakom oss och vi skall möta en mycket imponerande lagmaskin. Då tar vi fram PRECIS det vi ofta är rätt dåliga på. Vi spelar lagspel som aldrig förr och imponerande bra dessutom. Varför i hela friden visar laget inte detta oftare, utan istället understundom bjuder på dessa typiskt Arsenal-menlösa insatser som kommer lika säkert som årstiderna. Säsong efter säsong, och som förstör för en liga utmaning eller ett långt internationellt cupspel och som dessutom får supportrarna att tappa tron, både på laget och på managern. Jag förstår mig inte riktigt på det här gänget, mer än att man har en väldigt hög högsta nivå ( vilket är givet då laget har stora spelare) men tyvärr har vi också en fantastiskt låg lägsta nivå. Det är däremot oförklarligt och oacceptabelt och det är där jag kommer sluta detta inlägg.
Jag är fantastiskt stolt och glad över segern igår. Det var härligt att skåda. Men jag kommer inte vara helt tillfreds med lagets prestationer tills man visar den viljan att jobba som ett lag, tillsammans match efter match, oavsett namn på tröjan.
Du sätter ord på mina tankar där, GA. Det här med att plocka fram fantastiska prestationer lite då och då när vi är uträknade är vi ju ganska bra på faktiskt. Det är när vi måste prestera match efter match, oavsett om det är NLD på Emirates en lördag eller en regnig tisdag i Stoke som vi brister i det långa loppet. Det är också därför som jag inte rycks med lika lätt som vissa andra verkar göra nu efter den fina avslutningen på säsongen. Det finns egentligen ingenting som tyder på att vi är redo att prestera över 38 omgångar nästa säsong. Inte direkt första gången som det har sett ut som att vi är på väg mot något riktigt bra för att i nästa stund tvingas inse att det bara var en illusion.
#Championship
Jag skulle säga att trots segern igår så talar just nu, inget för att det Vicious. Tyvärr. Det sitter inte i det just nu framgångsrika 3-4-2-1 exempelvis. Det sitter snarare i huvudet. I laget totala mentala kapacitet, sett över en hel säsong.
Visst sitter det i huvudet. Kanske var det mer en psykologisk än taktisk grej, formationsbytet. Och visst ligger det en del i vad ni säger, att man kan önska att de här insatserna kom oftare. Vi har sett dem i ligan också, t ex helsea hemma samt Stoke och Southampton borta, men visst måste man vara jämna över 38 omgångar för att lyckas. Men precis sådär lär andra lags supportrar, utom Chelseas då, också tänka just nu. Och man bör tänka efter om man inte blir skitglad efter en sån här seger, särskilt om det är i en final mot Chelsea.
Carlton Cole twittrade idag att Arsenal har vunnit FA-cupen tre av fyra säsonger nu, och säsongen vi inte gjorde det slutade vi tvåa i liga . Sen ironiserade han och sa "it must be hard to be an Arsenal supporter". Jag vet, vi kan och bör hoppas på mer, men det hade kunnat vara så mycket värre också.
Formationsbytet fick nog spelarna att börja fokusera på sina egna insatser först och främst. Det skakade om laget och fick spelarna att vakna. För mig var bästa insatsen Chelsea hemma på Emirates för året. Vi fullkomligt klädde av Chelsea, Kanté var ute på alldeles för djupt vatten när Özil och Sanchez satte fart. Han hade inte en passning rätt, våran press var klockren. För mig så handlar det inte om formation, utan om att sätta en spelidé till etthundra procent. Att hela laget vet vad som gäller.
Mot Chelsea igår och hemma så visste alla det. Med en sån taktik och framförallt inställning så hade vi kunnat slå ut Bayern Munchen i CL. Hade vi haft en sån inställning oftare i ligan så hade vi minst varit i CL nästa säsong. För mig ska den här truppen kunna spela in minst 85 poäng per säsong.
You win some, you draw some
Om än något sent måste där skrivas några rader om Triumfens ögonblick. Efter att under lång lång ständigt få läsa om på vilket sätt Wenger ska bort alternativit straffas för sin oduglighet så var detta en befrielse. Att få trycka ner den oetiske ryssen och hans leksak är stor tillfredsställelse. Han fick nu inte sin dubbel utan blev rejält satt på plats. Arsenal var fantastiska. Den gamle favoriten Mertesackers insats var helt makalös. Han ska stanna !! Helt plötsligt är Ramsey så bra som han vara. Holding strålande osv osv. En kväll där stoltheten över en traditionsbunden och reskektabel klubb åter blev som den ska vara. Thank you Wenger ! Thank you boys ! Rock on !
Amen!
+110, ett + för varje ord. Kan ha missat nåt när jag räknade :)
Twitter @grvdga
Håller med! Frågan är snarare varför vi sett så usla insatser innan. Springer Ramsey såhär (okej, milen kommer han långt på under en vanlig match) så kommer han dunka in 20 mål per säsong. Xhaka, en kraftfullare Xabi Alonso tog ett tag att komma in i den engelska fotbollen. Vi spelade med en sån här energi hemma mot Chelsea, det är de 2 bästa matcherna vi har gjort den här säsongen. Tankar om en eventuell spricka mellan Wengér och spelarna (insatserna har sett ut så) suddades ut för mig när man ser Wengérs kramkalas med Sanchez. Därmed inte sagt att jag tycker att vi absolut borde behålla Wengér, men det är för sent i mina ögon att ersätta honom till nästa säsong. Frågan är varför vi har spelat så fruktansvärt uselt från Man City borta i ligan till Man City i cupen egentligen. Bayern Munchen skulle haft enorma problem om vi hade spelat som i lördags. Liverpool på anfield? Dom hade inte haft en susning.
Skönt att vi får lämna säsongen endå med en framgång. Det behövde vi inför kommande sommar. Prio 1, 2, 3 och 4 är att förlänga med Özil och Sanchez, då kan vi vända oss utåt och säga att vi menar allvar. En extremt konstig säsong där vi trots alla usla insatser och den pinsamma inställningen i många matcher får ihop mer poäng än förra året men som endå inte räcker till en CL-plats.
You win some, you draw some
Minnet är bra..
Men kort!
Sidor